Trettondagsgnäll:

Imorgon ska jag, ungarna + deras respektive åka på senkommen/kombinerad jul- och trettondagsmiddag hos moråfar. StoraSyster med familj kom ju äntligen dit och firade nyår så nu är vägen banad och klar för oss andra ;-)

Jag tror inte att mina aningar om dagen skulle vara nån högoddsare om nån mot förmodan skulle vilja spela på dem. För min mor är ju mat synonymt med kärlek och hon har effektivt stängt både ögon och andra sinnen för att jag i mesta möjliga mån under de ungefär fyra senaste åren försöker undvika kött från fyrfotadjur.

Alltså kommer jag inte att äta revben, köttbullar, prinskorv och andra liknande saker.

Jag beklagar mig inte för det, jag äter mer än gärna "bara" ägg, sill och Jansson. Men hon kommer att klaga över att jag inte äter, över att jag inte VILL HA, som hon säger...dvs att jag dissar hennes omtanke/kärlek som hon visar med mat...

Men...hur omtänksamt och kärleksfullt är det att servera det som hon faktiskt borde ha insett/lärt sig efter den här tiden att jag faktiskt inte mår bra av?

Jaja, jag ska inte gnälla mer över det - jag borde ju också ha lärt mig och ffa lärt mig att inte ta illa vid mig när hon vid varje tillfälle lyckas vända det till att det är jag som är den som felar...