Jag minns som igår

hur jobbigt det vara att om och om igen få frågan "Är det inte dags snart" när jag var gravid. Alla tre sötungarna valde ju också att stanna kvar inne i tryggheten lite extra länge så jag fick frågan måååånga gånger.

Nästan lika jobbigt, men bara nästan, har det varit att de senaste månaderna få frågan "hur går det med flytten" - eftersom jag lika lite där har kunnat ge något klart svar.

Men NU vet jag, för idag var jag och hämtade ut nycklen och nu är det liksom bara att GO FOR IT. Shit vad jag INTE vill jobba mer den här veckan ;-)

Och btw så var jag lite paranoid när jag stressade upp mig över att värden inte svarade på mobilen. Han hade inte stängt av den och dissat mig -jag fick tag i hans fru på hemtelefonen idag och hon berättade att de upptäckt först igår att den inte fungerade....

Nä, det går

ju inte riktigt som det var tänkt - som alltid?

Egentligen borde jag ju ha nästan 40 års erfarenhet av att det jag planerar sällan eller aldrig blir som jag hade tänkt mig, så varför blir jag fortfarande så oerhört låg när det inte funkar?

Jag är en visionär, i det småtta i och för sig, men dock. Jag planerar, funderar och strukturerar. Jag organiserar och logistikiserar (ja, det ordet finns nu) och så *pangtjoff* så faller allt som ett korthus.

Det BLIR en flytt, men NÄR den blir vet jag fortfarande inte. Förhoppningsvis till helgen. Om min blivande hyresvärd behagar svara i telefonen i veckan och inte - som i helgen - antingen befinna sig utanför täckningsområdet alt. stänga av telefonen TROTS att vi hade avtalat att höras.

Fast jag fick en fin helg ändå, även utan Hjärtat eftersom de andra som är mitt hjärta nära dök upp och bakade lussebullar med mig: alla tre älsklingsungarna och mina två "kärdöttrar" var här i lördags. Det var minsann mer värt än flyttslit i snöstorm det! =)

Sötast ever x 2

Det finns små vardagliga händelser som verkligen kan lysa upp ens dag - sådan som inte får någon plats varken i tabloiderna eller i världshistorien men som ger mig en härlig "må bra"känsla. Idag *schabadabam* inträffade inte mindre än TVÅ sådana.

Först får jag ett sms från Stumpan där hon frågar om hon mööööööjligtvis kan få låna en hundralapp tills studiebidraget kommer. Jag svarar med en smärre föreläsning om vikten av att få sina pengar att räcka hela månaden och avslutar med att fråga vad som är så viktigt att det inte kan vänta tills nästa vecka när hon har egna pengar. Då svarar den lilla sötnöten att hon ska gå och fika - med Han med stort H som hon haft en crush på i nån månad nu.....Hassegu liksom - klart att ungen ska låna en hundring, hon kan få två om hon vill! ;-)

En stund senare kommer jag släpande på matkassar ut från stormarknaden (och tvärtemot den villfarelsen som många män lever i så är det INTE min hobby att handla mat) och utanför kommer vad jag gissar är mormor, mamma och en gosse i fyraårsåldern. Gossen får syn på mig, tvärstannar och skiner upp i världens leende. Med förundran och förtjusning i rösten säger han: "Nämen HEJ, är DU här!? Vad gör DU här!?"
Jag svarar denna för mig helt obekante lille sötnos att jag har handlat mat, och frågar vad han själv gör där. Lika strålande berättar han att han OCKSÅ ska handla mat; "god mat" och vinkar sedan ett glatt hejdå när han går in i butiken.

Det spelar just ingen som helst roll att han tog miste på mig och någon annan, hela hans uppenbarelse sken av glädje för att jag träffade mig (som egentligen är nån helt annan än han tror) just där och just då- Hur han reagerar när han inser att han tog miste vet jag inte och kommer aldrig att få veta - men det kändes så gott att göra någon så passens glad som den lille blev - även om det inte egentligen var mig han blev glad av att se =)

Till skillnad

från hos så många andra så minskar mitt behov av bloggande när det händer saker i mitt irl-liv.

Med tanke på den enooooooooooooooooooooooooorma skörden inlägg som trillat in här på sista tiden så förstår ni nog att det är lite mycket nu?

Kort uppdatering;

Jobbet - november ut (minst).

Flytten - troligtvis första och andraadventslördagarna *sucka lite*

Kärleken - lika underbar =)

Sömnbehovet - MASSIVT!!

Godnatt.

Idag skulle jag

ha njutit av att ha höstlov, första dagen.

Istället gick det allra mesta emot mig och nu har jag hållit på och krånglat hela dagen så pass att jag har världens skallebank.

Så nu går jag och lägger mig.

Japp, ni läste rätt. Mesta nattugglan ever går och lägger sig.

Nu.