med extra lång sovmorgon.... =)
När jag frågat ungarna i klassen vad de sak göra hela långa höstlovet svarar de:
Sova.
När jag frågat Stumpan vad hon ska göra hela långa höstlovet svarar hon:
Sova.
När jag frågar mig själv vad jag ska göra hela långa höstlovet svarar jag:
Sova.
Eller åtminstone ta sovmorgon varenda dag. Sen ska jag nog åka och fortsätta det jag påbörjade idag - rensa på min inte så lilla tomt. De tidigare hyresgästerna verkar inte ha brytt sig så mycket om den, inte under senare tid iallafall - men det kanske blir så när man vet att man är på väg ifrån någonting? - så idag for jag dit beväpnad med en sekatör, det i stort sett enda trädgårdsredskap jag äger.
Jag klippte ner en massa visset och döttt, beskar utväxter från befintliga träd, hittade en sopborste och sopade undan en hel massa lönn- och eklöv från infarten och konstaterade att en kratta är ett nödvändigt inköp med det snaraste. Lite tid måste jag också lägga på att rensa hängrännorna från ovan nämnda lövsorter så att det inte blir översvämning på mitt garagetak.
Gräsmattan är ENORM så kratta hela den ren från löv känns som ett Sisyfosarbete. Med tanke på att det är så öppet landskap att oavsett var jag deponerar det ihopkrattade så lär en hel del av det blåsa tillbaka....Jag har ialla fall konstaterat att jag inte lär sakna fritidssysselsättning framöver =) En del av det sly jag rensade bort avslöjade en kulle med fågelbad och förmodligen en och annan perenn också.
Mitt i klippandet så kom jag på att jag nog behövde pipa in till grannen, en av mina "kyrktanter" och berätta att jag är på G nu. Hon blev så glad så och trugade utan större besvär i mig kaffe och fyra sorters kakor, samt lovade att nästa gång jag kom in så skulle det inte bli så "dåligt" fika utan nybakat.....Hmmm, det bådar ju gott för min form - dvs den runda.
Imorgon ska jag ringa målaren och meddela vårt val av färg och tapeter, sen kan han - vad mig anbelangar - sätta igång precis när han vill och med tanke på att han och frugan hans ska åka till solen den 26 så avser han ju att vara färdig i mitt lilla hus tills dess och sen är det "bara" att börja bära....
Nystart, omstart - kalla det vad ni vill men det ska bli skönt för både kropp och själ att få flytta!
söndag 31 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
Redan måndag igen?
Eller, jag får korrigera mig - det är tisdag nu - och jag är ledig idag, därför kan jag sitta här och uggla mig =)
Helgen har ju som vanligt gått i en enda vift när Hjärtat har varit här, det är märkligt att de rätta helgerna är så mycket kortare än de feliga?
Något mer positivt är att jag fått förlängt hos de rara ungdomarna och ska stanna november ut och det gillar jag. Tänk, jag som aldrig mer skulle jobba med...ja, vad säger man som är politiskt korrekt?
Begåvningsbegränsade?
Utvecklingsstörda?
Intellektuellt handikappade?
CP-barn får jag inte säga för Stumpan, även om jag säger det med kärlek i rösten så det ska jag sluta med! Härliga är de iallafall, ungdomarna och jag stormtrivs trots att vi har en och annan kontrovers. Igår fick jag veta att jag både "är som en mamma" och att jag inte "är en bra tompis" efterom jag inte låter dem härja hur vilt som helst. Sorry mates, men det här är en skola, inte Monty Pythons flygande cirkus =)
Idag ska jag försöka ta mig till min blivande hyresvärd och lämna av ett tapetprov - ett oerhört fantasifullt sådant. Jag har fått löfte om nya tapeter i vardagsrum och mitt sovrum och jag hittade en tapet som passade mig som tummen i vanten; ett stillsamt melerat grått mönster. som ska användas i bägge rummen. Vilken veritabel färgexplosion jag är!
Vilket påminner mig om väninnan U som plockade fram en halsduk hon stickat och försökte prångla på mig. Den var.....jätttegrön. Jag föll inte ens för den när hon påstod att jag "som är så mörk kan ha vilka färger som helst". Nä. Inte jättegrönt - det skulle vara som att gå runt med ett gigantiskt fluffigt slime runt halsen. Minns ni dem förrsten, slimen?
Jag minns att jag hade ett sådant som jag tappade i sanden på en badplats i Karlskrona - det slimet blev sig aldrig likt igen :( Vilka besvikelser barndomen bjöd på.....
Och å vad jag tappar tråden, mitt liv är som en sönderklippt stickning just nu känns det som - fullt med tappade trådar överallt. Bäst jag går och nattar mig!
Helgen har ju som vanligt gått i en enda vift när Hjärtat har varit här, det är märkligt att de rätta helgerna är så mycket kortare än de feliga?
Något mer positivt är att jag fått förlängt hos de rara ungdomarna och ska stanna november ut och det gillar jag. Tänk, jag som aldrig mer skulle jobba med...ja, vad säger man som är politiskt korrekt?
Begåvningsbegränsade?
Utvecklingsstörda?
Intellektuellt handikappade?
CP-barn får jag inte säga för Stumpan, även om jag säger det med kärlek i rösten så det ska jag sluta med! Härliga är de iallafall, ungdomarna och jag stormtrivs trots att vi har en och annan kontrovers. Igår fick jag veta att jag både "är som en mamma" och att jag inte "är en bra tompis" efterom jag inte låter dem härja hur vilt som helst. Sorry mates, men det här är en skola, inte Monty Pythons flygande cirkus =)
Idag ska jag försöka ta mig till min blivande hyresvärd och lämna av ett tapetprov - ett oerhört fantasifullt sådant. Jag har fått löfte om nya tapeter i vardagsrum och mitt sovrum och jag hittade en tapet som passade mig som tummen i vanten; ett stillsamt melerat grått mönster. som ska användas i bägge rummen. Vilken veritabel färgexplosion jag är!
Vilket påminner mig om väninnan U som plockade fram en halsduk hon stickat och försökte prångla på mig. Den var.....jätttegrön. Jag föll inte ens för den när hon påstod att jag "som är så mörk kan ha vilka färger som helst". Nä. Inte jättegrönt - det skulle vara som att gå runt med ett gigantiskt fluffigt slime runt halsen. Minns ni dem förrsten, slimen?
Jag minns att jag hade ett sådant som jag tappade i sanden på en badplats i Karlskrona - det slimet blev sig aldrig likt igen :( Vilka besvikelser barndomen bjöd på.....
Och å vad jag tappar tråden, mitt liv är som en sönderklippt stickning just nu känns det som - fullt med tappade trådar överallt. Bäst jag går och nattar mig!
måndag 18 oktober 2010
Skolmaten
har ju varit ett kärt tvisteämne under många år - redan i forntiden när jag var barn hade jag kamrater som klagade, men jag kan inte minnas att jag - som alltid varit ett snällt och väluppfostrad barn - någonsin klagade? Möjligtvis på den stekta strömmingen. Inte på fisken i sig, för det har jag alltid gillat utan på det faktum att den inte var stekt utan förkolnad.
Under tidens gång har jag ju vid flera senare tillfällen haft anledning att besöka, och äta i skolmatsalar och faktiskt tyckt att skolmaten försämrats. I de flesta fall för att den tillagats centralt och sedan varmhållits och forslats till den plats där den ska förtäras, och näst på listan efter det har användandet av hel- och halvfabrikat kommit.
Men idag nåddes nog nåt slags all- time high, eller snarare low. På matsedeln stod att läsa:
Måndag 18/10: "Vad huset erbjuder"
Redan där kändes det smått illavarslande. En måndagsmiddag, tomma kylar och frysar, helgtrötta mattanter....vad månde det bliva?
Jodå, det ska jag berätta, vare sig ni vill eller inte. Det blev vattenkokta makaroner. inte bara kokta utan IHJÄLkokta och så där ruggigt institutionsgrå som de blir när de varmhålls. Till det serverades vad som påstods vara kycklingnuggets. Inte friterade, inte gyllenstekta utan bara......bruna. Jämnbruna, utan stekyta och alltså värmda snarare än tilagade. Och bruna. så brunt kycklingkött har jag aldrig sett, trots att jag tillbringat rätt mycket tid av både hemma och yrkesliv i kök och matsalar.
När man så skar i den här påstådda kycklingen fann man att de yttersta mm av den var gråbruna, och mitten var mer grårosa. Till detta serverades ingen sås, ingen chutney, ingen salsa. Bara kethup och så en sorglig strimlad rödkål, helt utan några andra grönsaker. För detta ska då personalen vara beredd att betala 55:-. Jag kan säga att till och med jag som äter pedagogiskt (=gratis) undrade om maten ens var värd min tid?
Jag tycker inte att det är underligt att ungdomarna klagar på skolmaten ibland!
Nog med gnäll, jag ska vara positiv och räkna dagar istället. One down and four to go tills Hjärtat kommer hit. Yyyyyyyyey!!
Under tidens gång har jag ju vid flera senare tillfällen haft anledning att besöka, och äta i skolmatsalar och faktiskt tyckt att skolmaten försämrats. I de flesta fall för att den tillagats centralt och sedan varmhållits och forslats till den plats där den ska förtäras, och näst på listan efter det har användandet av hel- och halvfabrikat kommit.
Men idag nåddes nog nåt slags all- time high, eller snarare low. På matsedeln stod att läsa:
Måndag 18/10: "Vad huset erbjuder"
Redan där kändes det smått illavarslande. En måndagsmiddag, tomma kylar och frysar, helgtrötta mattanter....vad månde det bliva?
Jodå, det ska jag berätta, vare sig ni vill eller inte. Det blev vattenkokta makaroner. inte bara kokta utan IHJÄLkokta och så där ruggigt institutionsgrå som de blir när de varmhålls. Till det serverades vad som påstods vara kycklingnuggets. Inte friterade, inte gyllenstekta utan bara......bruna. Jämnbruna, utan stekyta och alltså värmda snarare än tilagade. Och bruna. så brunt kycklingkött har jag aldrig sett, trots att jag tillbringat rätt mycket tid av både hemma och yrkesliv i kök och matsalar.
När man så skar i den här påstådda kycklingen fann man att de yttersta mm av den var gråbruna, och mitten var mer grårosa. Till detta serverades ingen sås, ingen chutney, ingen salsa. Bara kethup och så en sorglig strimlad rödkål, helt utan några andra grönsaker. För detta ska då personalen vara beredd att betala 55:-. Jag kan säga att till och med jag som äter pedagogiskt (=gratis) undrade om maten ens var värd min tid?
Jag tycker inte att det är underligt att ungdomarna klagar på skolmaten ibland!
Nog med gnäll, jag ska vara positiv och räkna dagar istället. One down and four to go tills Hjärtat kommer hit. Yyyyyyyyey!!
söndag 17 oktober 2010
Det finns
mindre vassa knviar - och så finns det de som man förmodligen aldrig kan slipa?
Igår var det en grabb hemma hos mig för att titta på min lägenhet. Han hade inte sin spouse med sig, men väl en 4-åring som tydligen trodde att han kommit till en ny och spännande lekplats...och grabben parkerade sig vid köksbordet utan att verka ha en tanke på varken att kolla in lägenheten eller styra med sin vildbatting.
Men utöver det verkade det i förstone bra, grabben sade sig kunna flytta in när som helst men så småningom kröp det fram en hel del som fick mig att börja fundera över när "när som helst" egentligen kunde bli.
Dels för att den sjövilda 4-åringens mamma - som inte lever ihop med pappan - också måste flytta om barnomsorgen ska kunna funka. Dels för att grabbens nuvarande kvinna tydligen var väldigt petig med tapeterna, väl vetandes att de inte skulle få nya sådana när de flyttar in. Hur lägenheten f.ö ser ut verkar hon inte vara intresserad av. Dels för att hans intygande att han kunde flytta fick mig att fråga om han bor privat, men det gör han inte utan hos samma hyresvärd som jag....som alltså som brukligt är har tre månaders uppsägningstid. Den trodde han sig kunna komma undan lätt, så lääänge som han bott hos just det hyresbolaget!
Hans uttalande gjorde mig ännu mer förundrad eftersom jag vet att han är hela 21 år, men han följde upp det med att säga att ojojojoj vad länge han bott hos dem, det var nog, jaaaaa alltså det var nog i rappet ungefär fyra år!
Jo. Jag kan förstå att när man är 21 så är fyra år en smärre evighet, men jag är rädd att bostadsbolaget inte kommer att se honom som den långvariga och trogna kund han kanske är om han jämför med andra i sin bekantskapskrets? Mina fyra år här gav åtminstone inte mig någon rabatt vad gällde uppsägningstid men jag kände att jag kanske inte behövde skriva det på näsan på honom - jag tänkte att han ju kommer att få fullt upp med att skaffa ny lägenhet åt exet och med att övertyga sin nuvarande om att tapeterna duger.......alltså blir det ingen flytt i brådrasket för Kloktoken :(
Igår var det en grabb hemma hos mig för att titta på min lägenhet. Han hade inte sin spouse med sig, men väl en 4-åring som tydligen trodde att han kommit till en ny och spännande lekplats...och grabben parkerade sig vid köksbordet utan att verka ha en tanke på varken att kolla in lägenheten eller styra med sin vildbatting.
Men utöver det verkade det i förstone bra, grabben sade sig kunna flytta in när som helst men så småningom kröp det fram en hel del som fick mig att börja fundera över när "när som helst" egentligen kunde bli.
Dels för att den sjövilda 4-åringens mamma - som inte lever ihop med pappan - också måste flytta om barnomsorgen ska kunna funka. Dels för att grabbens nuvarande kvinna tydligen var väldigt petig med tapeterna, väl vetandes att de inte skulle få nya sådana när de flyttar in. Hur lägenheten f.ö ser ut verkar hon inte vara intresserad av. Dels för att hans intygande att han kunde flytta fick mig att fråga om han bor privat, men det gör han inte utan hos samma hyresvärd som jag....som alltså som brukligt är har tre månaders uppsägningstid. Den trodde han sig kunna komma undan lätt, så lääänge som han bott hos just det hyresbolaget!
Hans uttalande gjorde mig ännu mer förundrad eftersom jag vet att han är hela 21 år, men han följde upp det med att säga att ojojojoj vad länge han bott hos dem, det var nog, jaaaaa alltså det var nog i rappet ungefär fyra år!
Jo. Jag kan förstå att när man är 21 så är fyra år en smärre evighet, men jag är rädd att bostadsbolaget inte kommer att se honom som den långvariga och trogna kund han kanske är om han jämför med andra i sin bekantskapskrets? Mina fyra år här gav åtminstone inte mig någon rabatt vad gällde uppsägningstid men jag kände att jag kanske inte behövde skriva det på näsan på honom - jag tänkte att han ju kommer att få fullt upp med att skaffa ny lägenhet åt exet och med att övertyga sin nuvarande om att tapeterna duger.......alltså blir det ingen flytt i brådrasket för Kloktoken :(
fredag 15 oktober 2010
Du vet
att du har blivit gammal när du träffar bekanta i den lokala butiken en fredagskväll och följande samtal utspelar sig:
" - Hejhej, hur är det?
- Jotack, det är synd att klaga. Själv då?
- Det är jämna plågor, men det är väl ingen idé att klaga."
Åsså kollar man ner i varandras korgar och konstaterar att där låg varken groggvirke eller kondomer...
Jag vet inte jag - är det hösten eller åldern, men jag tycker att det bästa med fredagskvällarna just nu är att få krypa ner i soffan och dra en filt över mig, vare sig har har Hjärtat hos mig eller inte så blir det inte precis nåt partyliv. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag saknar det eller inte men kan ju inte låta bli att tänka på vad min kloka lillefar sa. I och för sig angående sönerna och deras ficlkvänner men förmodligen lika tänkvärt oavsett ålder:
"Man måste hitta på nåt tillsammans också! Inte bara sitta i soffan framför tv:n, för då blir den grå vardagen bara ännu gråare"
Fast nu närmar sig tråkiga, ruggiga novemeber och då är ju frågan hur man ska få energi till att göra något över huvud taget?
Tips någon?
" - Hejhej, hur är det?
- Jotack, det är synd att klaga. Själv då?
- Det är jämna plågor, men det är väl ingen idé att klaga."
Åsså kollar man ner i varandras korgar och konstaterar att där låg varken groggvirke eller kondomer...
Jag vet inte jag - är det hösten eller åldern, men jag tycker att det bästa med fredagskvällarna just nu är att få krypa ner i soffan och dra en filt över mig, vare sig har har Hjärtat hos mig eller inte så blir det inte precis nåt partyliv. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag saknar det eller inte men kan ju inte låta bli att tänka på vad min kloka lillefar sa. I och för sig angående sönerna och deras ficlkvänner men förmodligen lika tänkvärt oavsett ålder:
"Man måste hitta på nåt tillsammans också! Inte bara sitta i soffan framför tv:n, för då blir den grå vardagen bara ännu gråare"
Fast nu närmar sig tråkiga, ruggiga novemeber och då är ju frågan hur man ska få energi till att göra något över huvud taget?
Tips någon?
torsdag 14 oktober 2010
Tyärr är det typiskt
att det blir ett visst arbetsklimat när det är en könshomogen grupp. I det här fallet handlar det om damerna jag arbetar med på skolan och klimatet jag talar om är det där man intensivt försöker upprätthålla maktstrukturer oavsett vad det kostar både elever och personal.
Det ar ju inte utan viss glädje som jag upptäckte att en av DS-pojkarna fattade tycke för mig och gärna gjorde uppgifter tillsammans med mig som han tvärvägrar i vanliga fall. Första dagarna tyckte alla de ordinarie också att det var positivt "så länge det varar" som en av dem uttryckte det. Det varar fortfarande, men nu är det med en betydligt mer besk ton det uttalas att "det kan ju kloktoken göra som har så god hand med S".
Vissa pedagoger favoriserar vissa elever, kör över andra vuxnas beslut och regler, tar egna initiativ som inte är förankrade i gruppen till synes för att skaffa sig en favoritposition utan att verka reflektera över vad det innebär för ungdomen, för kollegorna och för den pedagogiska situationen.
Alltså har alla också lagt sig till med egna strategier för att undvika konflikter - istället för att en gång för alla lösa situationen. Någon har som standardsvar "ja jag vet inte....." och sätter upp en förvirrad min för att slippa ta tag i ansvar. En annan skyller ständigt ifrån sig, på allt och alla. En tredje baktalar de(n) som är frånvarande. Det knycks på nackar, rynkas på ögonbryn och nsörps på munnar.
Ändå tokgillar jag det här jobbet! För ungarnas skull. Responsen från dem är underbar, visst gör jag fel och tokar till det på grund av min brist på kunskap om schema, arbetsuppgifter och tider men än så länge har det inte hänt något fatalt och jag försöker att fråga, fråga och fråga. Det svåra är att jag inte alltid får några svar. Men ungarna verkar gilla mig ändå =)
Idag fick jag en kärleksförklaring från G, som förra veckan totalvägrade att låta mig komma nära och om och om igen upprepade att jag inte var "hans tompis". Det har han glömt nu och idag kom han och la armen om mig när vi var ute på promenad och sa "jaj äjjskaj dej å jaj vijj pussa dej på mujjej, du äj en sötnos!"
Sen pratade vi länge om känslor. Vad man får och inte får göra med vem, skillnader och likheter mellan att "älska" och att "tycka om" - det var lika givande för mig som för ungarna. trots att de med siffror på ett papper klassas som mindre intelligenta betyder det inte på något vis att de inte kan och vill resonera om saker och ting och lära sig hur man fungerar tillsammans med andra. Jag tror till fullo på att vi kan lära oss massor av varandra. Hög- och "låg"intelligenta. I-lands- och U-landsfolk. Män och kvinnor. Alla som på något sätt kan kallas för "motsatser" skulle lära sig något av ett utbyte.
Dessutom är jag mycket stolt att kunna säga att jag fått löneförhöjning sedan i våras; 10 kronor mer/timme - för "det är du mer än väl värd" som rektor sa, samtidigt som han generöst la på 2 timmars arbetstid/vecka då jag egentligen skulle ha haft obetald håltimme. Jag gillar honom också :-D
*i slutänden mycket nöjd Kloktok*
Det ar ju inte utan viss glädje som jag upptäckte att en av DS-pojkarna fattade tycke för mig och gärna gjorde uppgifter tillsammans med mig som han tvärvägrar i vanliga fall. Första dagarna tyckte alla de ordinarie också att det var positivt "så länge det varar" som en av dem uttryckte det. Det varar fortfarande, men nu är det med en betydligt mer besk ton det uttalas att "det kan ju kloktoken göra som har så god hand med S".
Vissa pedagoger favoriserar vissa elever, kör över andra vuxnas beslut och regler, tar egna initiativ som inte är förankrade i gruppen till synes för att skaffa sig en favoritposition utan att verka reflektera över vad det innebär för ungdomen, för kollegorna och för den pedagogiska situationen.
Alltså har alla också lagt sig till med egna strategier för att undvika konflikter - istället för att en gång för alla lösa situationen. Någon har som standardsvar "ja jag vet inte....." och sätter upp en förvirrad min för att slippa ta tag i ansvar. En annan skyller ständigt ifrån sig, på allt och alla. En tredje baktalar de(n) som är frånvarande. Det knycks på nackar, rynkas på ögonbryn och nsörps på munnar.
Ändå tokgillar jag det här jobbet! För ungarnas skull. Responsen från dem är underbar, visst gör jag fel och tokar till det på grund av min brist på kunskap om schema, arbetsuppgifter och tider men än så länge har det inte hänt något fatalt och jag försöker att fråga, fråga och fråga. Det svåra är att jag inte alltid får några svar. Men ungarna verkar gilla mig ändå =)
Idag fick jag en kärleksförklaring från G, som förra veckan totalvägrade att låta mig komma nära och om och om igen upprepade att jag inte var "hans tompis". Det har han glömt nu och idag kom han och la armen om mig när vi var ute på promenad och sa "jaj äjjskaj dej å jaj vijj pussa dej på mujjej, du äj en sötnos!"
Sen pratade vi länge om känslor. Vad man får och inte får göra med vem, skillnader och likheter mellan att "älska" och att "tycka om" - det var lika givande för mig som för ungarna. trots att de med siffror på ett papper klassas som mindre intelligenta betyder det inte på något vis att de inte kan och vill resonera om saker och ting och lära sig hur man fungerar tillsammans med andra. Jag tror till fullo på att vi kan lära oss massor av varandra. Hög- och "låg"intelligenta. I-lands- och U-landsfolk. Män och kvinnor. Alla som på något sätt kan kallas för "motsatser" skulle lära sig något av ett utbyte.
Dessutom är jag mycket stolt att kunna säga att jag fått löneförhöjning sedan i våras; 10 kronor mer/timme - för "det är du mer än väl värd" som rektor sa, samtidigt som han generöst la på 2 timmars arbetstid/vecka då jag egentligen skulle ha haft obetald håltimme. Jag gillar honom också :-D
*i slutänden mycket nöjd Kloktok*
tisdag 12 oktober 2010
Allt eller inget
är ju en riktigt kul film med den engelska orginaltiteln "The full monty".
Mitt liv är också lite "full" för tillfället. Från total sysslolöshet till om inte full sysselsättning till åtminstone fullt ös. Förra veckan fick jag erbjudande om ett omedelbart månadslångt vik på gymnasiesärskolan och naturligtvis hoppade jag på det.
Så nu har jag i några dagar försökt lära mig att relatera till tio ungdomar med varierande grad av Downs syndrom, autism och CP-skador. Det är banne mig inte lätt, min förslöade hjärna får jobba på högvarv för att bemöta var och en av dem som de förtjänar och behöver.
Ett misstag kan sällan slätas över enkelt utan kan ta en hel dag att reparera. I torsdags bad jag en av flickorna att inte kittla sin bordsgranne under lunchen och hela resterande dagen samt även fredagen fick jag så gott som oavbrutet veta att hon "bara skojade". I går lät jag mattanten lägga upp pyttipanna åt en annan tjej och det tog ungefär 20 minuter att gottgöra för det - hon kan nämligen ta mat SJÄLV!! Jag sjabblade till TEACCH-bilderna för hela ena gruppen då jag blandade ihop vilka bildpärmar som hörde till vilken ungdom och till klassrummet.
Fast lite bra blir det ju så klart ibland också, en av killarna took a liking för mig och var med både på samling och nere i bildsalen, något han ytterst sällan gör. Lite teckenspråk har också fastnat, en hel del tecken för djur, de flesta färgerna, buss, sjuk, regn, sova och sol. Mitt ECDL-kort har jag också fått nytta av då jag fick lära en av lärarna hur man markerar och fetstilar en text ;-)
Man lär sig något nytt varje dag - även av de som allmänt betraktas som "mindre begåvade" än det stora flertalet av oss.
Mitt liv är också lite "full" för tillfället. Från total sysslolöshet till om inte full sysselsättning till åtminstone fullt ös. Förra veckan fick jag erbjudande om ett omedelbart månadslångt vik på gymnasiesärskolan och naturligtvis hoppade jag på det.
Så nu har jag i några dagar försökt lära mig att relatera till tio ungdomar med varierande grad av Downs syndrom, autism och CP-skador. Det är banne mig inte lätt, min förslöade hjärna får jobba på högvarv för att bemöta var och en av dem som de förtjänar och behöver.
Ett misstag kan sällan slätas över enkelt utan kan ta en hel dag att reparera. I torsdags bad jag en av flickorna att inte kittla sin bordsgranne under lunchen och hela resterande dagen samt även fredagen fick jag så gott som oavbrutet veta att hon "bara skojade". I går lät jag mattanten lägga upp pyttipanna åt en annan tjej och det tog ungefär 20 minuter att gottgöra för det - hon kan nämligen ta mat SJÄLV!! Jag sjabblade till TEACCH-bilderna för hela ena gruppen då jag blandade ihop vilka bildpärmar som hörde till vilken ungdom och till klassrummet.
Fast lite bra blir det ju så klart ibland också, en av killarna took a liking för mig och var med både på samling och nere i bildsalen, något han ytterst sällan gör. Lite teckenspråk har också fastnat, en hel del tecken för djur, de flesta färgerna, buss, sjuk, regn, sova och sol. Mitt ECDL-kort har jag också fått nytta av då jag fick lära en av lärarna hur man markerar och fetstilar en text ;-)
Man lär sig något nytt varje dag - även av de som allmänt betraktas som "mindre begåvade" än det stora flertalet av oss.
måndag 11 oktober 2010
Vet ni...
ibland gillar jag att vara gnällig.
Speciellt när det visar sig att min gnällreaktion faktiskt inte var så dum ändå....
Om ni minns så skrev jag för ett bra tag sedan om att jag anmält ett reklaminslag från tv till Reklamombudsmannen? Det var ju det där rosa varumärket man skulle tillsätta för att få tvätten riktigt ren, den stressade pappan satt i den framkörda bilen och tutade på mamman som var inne och klädde barnen, hon hittade en fläck på sonens tröja och i minnet blickar hon tillbaka på hur allt arbete med tvätten var förgäves. Eftersom det var enbart kvinnan som sysslade med tvätten surnade jag till och tyckte att reklamen var könsrollskonserverande och anmälde den.
Idag fick jag besked om att inslaget fällts! Yey för mig liksom =)
Ett litet, men dock ett strå draget till stacken för ett jämlikare samhälle?
RO:s beslut:
Anmäld reklam Reklamfilm för fläckborttagningsmedlet Vanish
Annonsör Valora Trade Sweden AB,
Reklamproducent Uppgift saknas
Anmälare Privatperson
Uttalande
Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner att reklamfilmen är könsdiskriminerande. Den strider därmed
mot artikel 4 i Internationella Handelskammarens (ICC:s) regler för reklam och marknadskommunikation.
Reklamen:
Reklamfilmen visar en man som sitter i en bil utanför ett hus och tutar. Inuti huset håller en kvinna på att klä ett barn. En kvinnoröst säger ”Skynda, pappa väntar. Oh nej, en fläck! Är det inte så frustrerande att hitta en fläck på sina rena kläder. Allt arbete i onödan. Stryka, hänga upp, sortera, tvätta. Till ingen nytta. Det hade inte hänt om du hade använt Vanish Oxi Action. Tillsätt en skopa Vanish till ditt tvättmedel vid varje tvätt oavsett om du ser fläckar eller inte. Jag tar inga risker. Vanish, lita på rosa, farväl till fläckar”.
Samtidigt visas tillbakablicksbilder när mamman tvättar, hänger och stryker tvätten.
Anmälan:
Anmälaren menar att filmen är negativt könsrollskonserverande och att den inte hör hemma i ett svenskt medium år 2010.
Annonsörens yttrande:
Annonsören anser att det är riktigt tråkigt och beklagligt att denna anmälan kommit in och beklagar att anmälaren uppfattat företagets reklamfilm för varumärket Vanish som negativ könsrollskonserverande. Detta är en viktig aspekt som alltid beaktas innan en film visas på TV. Den berörda reklamfilmen vill spegla en vardaglig situation som belyser frustrationen av att hitta en fläck på kläderna, trots att de redan tvättats. I just denna film har man valt en rollfördelning där pappan kör fram bilen medan kvinnan sätter på barnen kläderna. Det hade
givetvis kunnat vara det motsatta förhållandet då det är en del av dagens jämställda samhälle att både kvinnor och män tar hand om hushållssysslorna. Målgruppen för Vanish är därför alla som har ett behov av fläckborttagning, och inte ett specifikt kön.
Enligt artikel 4 i ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation får reklam inte vara diskriminerande i fråga om bland annat kön. Enligt praxis anses reklam som konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och framställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt som könsdiskriminerande. Att det i denna film är en kvinna som tar hand om tvätten och klär på barnen, kan inte vara tillräckligt för att reklamfilmen ska anses vara kränkande eller nedvärderande, då det lika väl kunnat vara en man.
Opinionsnämndens bedömning:
Enligt artikel 4 första stycket i Internationella Handelskammarens (ICC:s) regler för reklam och marknadskommunikation
får reklam inte uppamma eller överse med någon form av diskriminering, inbegripet sådan som hänför
sig bland annat till kön. Enligt praxis anses reklam som konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och som
framställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt som könsdiskriminerande (schabloniserande reklam).
Uttalande
Ärende 1004-68
2010-09-15
Uttalande
Ärende 1004-68
2010-09-15
Stiftelsen Reklamombudsmannen
Jungfrugatan 10, 114 44 Stockholm Tel: 08-662 05 50, Fax: 08-662 05 02 www.reklamombudsmannen.org
Samhället strävar genom olika åtgärder mot mer jämställda föräldraskap, i vilka båda föräldrarna har lika ansvar för barnen och förväntas aktivt ansvara för uppgiften att vårda barn och ta hand om hushåll. Som annonsören också antyder i sitt yttrande tar också båda föräldrarna i dag ett mera jämställt ansvar för barn och hushållsgöromål än förr.
Genom att i reklamfilmen genomgående visa mamman i rollen som den som tar ansvar för barn och tvätt förmedlas en bild av att det är mamman i en familj som främst har eller tar ett sådant ansvar, till skillnad mot pappans mindre ansvar. Att i marknadsföringen ge uttryck för en sådan förlegad syn på ansvaret för barn och hushållsarbetet i en familj konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna. Det är nedvärderande för kvinnor och män. Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner därför att den anmälda reklamfilmen är könsdiskriminerande
och att den därmed strider mot artikel 4 i ICC:s regler.
Speciellt när det visar sig att min gnällreaktion faktiskt inte var så dum ändå....
Om ni minns så skrev jag för ett bra tag sedan om att jag anmält ett reklaminslag från tv till Reklamombudsmannen? Det var ju det där rosa varumärket man skulle tillsätta för att få tvätten riktigt ren, den stressade pappan satt i den framkörda bilen och tutade på mamman som var inne och klädde barnen, hon hittade en fläck på sonens tröja och i minnet blickar hon tillbaka på hur allt arbete med tvätten var förgäves. Eftersom det var enbart kvinnan som sysslade med tvätten surnade jag till och tyckte att reklamen var könsrollskonserverande och anmälde den.
Idag fick jag besked om att inslaget fällts! Yey för mig liksom =)
Ett litet, men dock ett strå draget till stacken för ett jämlikare samhälle?
RO:s beslut:
Anmäld reklam Reklamfilm för fläckborttagningsmedlet Vanish
Annonsör Valora Trade Sweden AB,
Reklamproducent Uppgift saknas
Anmälare Privatperson
Uttalande
Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner att reklamfilmen är könsdiskriminerande. Den strider därmed
mot artikel 4 i Internationella Handelskammarens (ICC:s) regler för reklam och marknadskommunikation.
Reklamen:
Reklamfilmen visar en man som sitter i en bil utanför ett hus och tutar. Inuti huset håller en kvinna på att klä ett barn. En kvinnoröst säger ”Skynda, pappa väntar. Oh nej, en fläck! Är det inte så frustrerande att hitta en fläck på sina rena kläder. Allt arbete i onödan. Stryka, hänga upp, sortera, tvätta. Till ingen nytta. Det hade inte hänt om du hade använt Vanish Oxi Action. Tillsätt en skopa Vanish till ditt tvättmedel vid varje tvätt oavsett om du ser fläckar eller inte. Jag tar inga risker. Vanish, lita på rosa, farväl till fläckar”.
Samtidigt visas tillbakablicksbilder när mamman tvättar, hänger och stryker tvätten.
Anmälan:
Anmälaren menar att filmen är negativt könsrollskonserverande och att den inte hör hemma i ett svenskt medium år 2010.
Annonsörens yttrande:
Annonsören anser att det är riktigt tråkigt och beklagligt att denna anmälan kommit in och beklagar att anmälaren uppfattat företagets reklamfilm för varumärket Vanish som negativ könsrollskonserverande. Detta är en viktig aspekt som alltid beaktas innan en film visas på TV. Den berörda reklamfilmen vill spegla en vardaglig situation som belyser frustrationen av att hitta en fläck på kläderna, trots att de redan tvättats. I just denna film har man valt en rollfördelning där pappan kör fram bilen medan kvinnan sätter på barnen kläderna. Det hade
givetvis kunnat vara det motsatta förhållandet då det är en del av dagens jämställda samhälle att både kvinnor och män tar hand om hushållssysslorna. Målgruppen för Vanish är därför alla som har ett behov av fläckborttagning, och inte ett specifikt kön.
Enligt artikel 4 i ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation får reklam inte vara diskriminerande i fråga om bland annat kön. Enligt praxis anses reklam som konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och framställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt som könsdiskriminerande. Att det i denna film är en kvinna som tar hand om tvätten och klär på barnen, kan inte vara tillräckligt för att reklamfilmen ska anses vara kränkande eller nedvärderande, då det lika väl kunnat vara en man.
Opinionsnämndens bedömning:
Enligt artikel 4 första stycket i Internationella Handelskammarens (ICC:s) regler för reklam och marknadskommunikation
får reklam inte uppamma eller överse med någon form av diskriminering, inbegripet sådan som hänför
sig bland annat till kön. Enligt praxis anses reklam som konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och som
framställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt som könsdiskriminerande (schabloniserande reklam).
Uttalande
Ärende 1004-68
2010-09-15
Uttalande
Ärende 1004-68
2010-09-15
Stiftelsen Reklamombudsmannen
Jungfrugatan 10, 114 44 Stockholm Tel: 08-662 05 50, Fax: 08-662 05 02 www.reklamombudsmannen.org
Samhället strävar genom olika åtgärder mot mer jämställda föräldraskap, i vilka båda föräldrarna har lika ansvar för barnen och förväntas aktivt ansvara för uppgiften att vårda barn och ta hand om hushåll. Som annonsören också antyder i sitt yttrande tar också båda föräldrarna i dag ett mera jämställt ansvar för barn och hushållsgöromål än förr.
Genom att i reklamfilmen genomgående visa mamman i rollen som den som tar ansvar för barn och tvätt förmedlas en bild av att det är mamman i en familj som främst har eller tar ett sådant ansvar, till skillnad mot pappans mindre ansvar. Att i marknadsföringen ge uttryck för en sådan förlegad syn på ansvaret för barn och hushållsarbetet i en familj konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna. Det är nedvärderande för kvinnor och män. Reklamombudsmannens opinionsnämnd finner därför att den anmälda reklamfilmen är könsdiskriminerande
och att den därmed strider mot artikel 4 i ICC:s regler.
fredag 1 oktober 2010
En lång dags färd mot natt
har jag varit med om idag...
En lång och onekligen trevlig dag faktiskt. Kära A och jag har farit runt som de lantlollor vi är och nogsamt hållit oss i utkanten av den StoraStaden. Köpcenter och kringområden duger alldeles ypperligt åt oss med vår begränsade vana av utbud och socialt gnussande med okändingar, city undviker vi i mesta möjliga mån!
Jag storhandlade i en av de där "utomkringbutikerna" - ungefär exakt det jag hade tänkt att handla: diskmedel och rengöringsmedel. Sen for vi ju runt som tokar och käkade lite gott, kollade på tapeter i oändliga mängder och konstaterade att min smak är inte i enlighet med det för tillfället rådande tapetmodet. Jag vill ha en enkel mellangrå omönstrad tapet i mitt sällskapsrum. Vad som finns är rena rama motsatsen till enkelt. Det är sammet, det är metallic, det är stoooora flådiga blommor i skarpa färger, det är zebra, leopard och tigermönstrat och det är INTE jag liksom....
A köpte på sig ett lager med fölseprepenter eftersom hennes 7 - åriga dotter är bjuden på icke mindre än fem kalas under innevarande månad och var för övrigt rätt modest i sitt shoppande - men tittat i stort sett överallt har vi gjort! Bland annat i en nyöppnad skoaffär där jag faktiskt upplevde dagens highlight.
Nä, jag är ingen skofetishist - för att vara kvinna *fördomar mig* så har jag inte ens speciellt många par skor, gillar inte ens att prova även om jag inte kunde låta bli att prova ett par sådana där hyperfula "gungskor" - och jag kan rapportera att de var inte alls så bekväma som det påstås!
Highlighten bestod faktiskt av äldste sonens svärmor som dök upp bbland alla dessa skor och naturligtvis blev ihjälbabblad av mig. Några sylar i vädret fick hon dock och det var under en av mina sällsynta andningspauser som hon berättade att hennes dotter tyckte att det var så himla kul att träffa mig och sitta och prata.
Wow liksom....en 19-årig pingla tycker att det är intressant att sitta och prata med mig. Gissa om jag blev stolt!
Det är banne mig värt betydligt mer än både diskmedlet jag köpte och smörgåstårtebakelsen med rent löjligt mycket räkor på som A bjöd på till fredagslunch. Jag tycker nog att jag är en människa som är rätt lätt att glädja =)
Nu längtar jag faktiskt efter att det snart ska bli natt, den här dagen har varit intensiv!
En lång och onekligen trevlig dag faktiskt. Kära A och jag har farit runt som de lantlollor vi är och nogsamt hållit oss i utkanten av den StoraStaden. Köpcenter och kringområden duger alldeles ypperligt åt oss med vår begränsade vana av utbud och socialt gnussande med okändingar, city undviker vi i mesta möjliga mån!
Jag storhandlade i en av de där "utomkringbutikerna" - ungefär exakt det jag hade tänkt att handla: diskmedel och rengöringsmedel. Sen for vi ju runt som tokar och käkade lite gott, kollade på tapeter i oändliga mängder och konstaterade att min smak är inte i enlighet med det för tillfället rådande tapetmodet. Jag vill ha en enkel mellangrå omönstrad tapet i mitt sällskapsrum. Vad som finns är rena rama motsatsen till enkelt. Det är sammet, det är metallic, det är stoooora flådiga blommor i skarpa färger, det är zebra, leopard och tigermönstrat och det är INTE jag liksom....
A köpte på sig ett lager med fölseprepenter eftersom hennes 7 - åriga dotter är bjuden på icke mindre än fem kalas under innevarande månad och var för övrigt rätt modest i sitt shoppande - men tittat i stort sett överallt har vi gjort! Bland annat i en nyöppnad skoaffär där jag faktiskt upplevde dagens highlight.
Nä, jag är ingen skofetishist - för att vara kvinna *fördomar mig* så har jag inte ens speciellt många par skor, gillar inte ens att prova även om jag inte kunde låta bli att prova ett par sådana där hyperfula "gungskor" - och jag kan rapportera att de var inte alls så bekväma som det påstås!
Highlighten bestod faktiskt av äldste sonens svärmor som dök upp bbland alla dessa skor och naturligtvis blev ihjälbabblad av mig. Några sylar i vädret fick hon dock och det var under en av mina sällsynta andningspauser som hon berättade att hennes dotter tyckte att det var så himla kul att träffa mig och sitta och prata.
Wow liksom....en 19-årig pingla tycker att det är intressant att sitta och prata med mig. Gissa om jag blev stolt!
Det är banne mig värt betydligt mer än både diskmedlet jag köpte och smörgåstårtebakelsen med rent löjligt mycket räkor på som A bjöd på till fredagslunch. Jag tycker nog att jag är en människa som är rätt lätt att glädja =)
Nu längtar jag faktiskt efter att det snart ska bli natt, den här dagen har varit intensiv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
