Vad hade vi inte missat?

Om vi inte hade haft ett mångkulturellt samhälle, hur mycket hade vi inte missat då?

Vi hade missat en hel massa jättebehändiga ord - från medeltiden och framåt ungefär. Med ursprung i latinet, grekiskan, franskan, turkiskan, tyskan och på senare tid även engelskan.

Vi hade missat olika slags kläder, de av många så älskade jeansen tillexempel. Haremsbrallerna gör väl iofs inte så mycket om vi hade sluppit men...ändå liksom.

Vi hade missat - åh hemska tanke - otroligt mycket mat! Alltifrån de ursprungligen turkiska kåldolmarna till pizzan och falafeln. Och vi hade missat baklavan!

Jag kan leva utan en vaktaklänning (garderob), ännu lättare kan jag leva utan jeans men banne mig om jag skulle kunna leva utan den söta, feta baklavan? Igår gjorde jag ett kap när jag "råkade" trilla över en presentförpackning med blandad baklava. Det är så löjligt gott. Men mättande.

Idag behöver jag nog ingen middag.....

Var sa du att du bodde?

En av de saker som jag svor ve och förbannelse över på den tiden jag var handelsträdgårdsägare och fick hemleveranser var att så många av de som skulle ha flådiga blomgrupper till jul inte bodde på en gatuadress utan på ett husnamn. Ni vet "Persgård" eller "Månsagården" typ...

När jag sen fått kläm på vad de flesta husen/gårdarna hette så började jag tycka att det var lite mysigt - jag menar, visst vill man hellre bo på "Lyckan" än på Stationsgatan liksom?

Nu ska jag ju också få ett husnamn istället för en gatuadress och jag började såklart, min vana trogen att fundilura över vad den lilla stugan kunde heta - glömde ju såklart att fråga värden, vars hus btw heter "Haga". Ett annat av husen heter "Tannatorp" och det finns "Björkemon" och jag vet inte vad...så vad kan då mitt lilla charmiga hus kallas?

Lyckans Höjd?

Lyckebo?

Björkelund?

Granetorp?

Aplamon?

Enedungen?

Jag kollade upp det på nätet och joråsåatte...

Roteminnet.

Jupp, så är det.

Roteminnet.

Hur mysigt låter inte det då?

*suckar*

Får man döpa om hus som man hyr?

Jag fick

ingen utmaning någonstans ifrån - men jag gör den ändå för som ni vet så älskar jag ju sådana här "kändiswannabee"grejer!

Kärleken i mitt liv: Den största och otvivelaktliga är naturligvis till barnen. Och så Hjärtat. Och pappa. Och vännerna.

Min favoritfärg är svart och rosa. Enligt andra kan jag "ha vilka färger som helst" men de är de enda jag trivs i.

Jag är fantastiskt glad över att jag lever ett så bra liv som jag gör.

Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min omvärld, men jag lär mig mer för varje dag som går.

Min dröm är den om en vänligare värld, både på personnivå och internationellt.

Jag tror på människans inneboende godhet, trots allt

Jag kommer förmodligen aldrig att hoppa bungeejump, kela med en spindel eller tycka att diskriminering på grund av etnicitet, religion eller sexualitet är okej.

On the move...

Snabba beslut brukar vara okloka beslut, men den här gången känns det inte så.

Igår var vi nämligen och tittade på det lilla huset, och idag bestämde vi oss. Idag har jag sagt upp lägenhet, fast telefoni, bredband, tvkanalsabonnemang och mest suttit i telefonkö överallt.

Anyhoo så kommer Stumpan och jag under hösten/vintern nån gång - beroende på hur fort jag får en efterträdare på den här lägenheten - att flytta till ett charmigt litet hus i en stor trädgård. Ett hus med två sovrum och toalett på övervåningen, med två rum, badrum och fräscht kök (och DISKMASKIN!) på bottenvåningen. Med fin veranda och stor balkong, pannrum/tvättstuga och ett garage som redan är uthyrt till äldste sonen för vinterförvaring av hans sommarbil =)

Ett hus mitt ute i ingenstans skulle man kunna säga - "byn" som den ligger i består av sju hus, varav ett bebos av en av mina bästa väninnor, ett annat av en av mina kyrktanter och resten av medlemmar från en och samma ursprungsfamilj. Tvärs över vägen ligger en ladugård där vi kommer att kunna hämta "äkta" komjölk - som vi iofs inte dricker, jag pga jag helt enkelt inte dricker mjölk och Stumpan pga laktosintolerans - men det är tanken som räknas.

Jag pratade med de nuvarande hyresgästerna angående värden - som jag känner lite grann sedan tidigare, men inte alls från sådana här sammanhang - och de sa att han var bra, lätt att ha att göra med och mån om både huset och hyresgästerna. Vid ett tillfälle hade det blivit stopp i avloppet och som tack för att mannen i huset fixade det själv drog värden av en hel månadshyra. En annan gång bad han om hjälp med att byta en vindskiva på garaget och när han fick syn på att tre - fyra takpannor var trasiga lade han om hela taket - så jag tror inte att det blir några problem att komma överens med honom heller.

Vi har en vacker utsikt över åkrar och betesmarker, kossor som promenerar inpå husknuten (så flug/myggdörrar och - fönster kommer att behövas), busshållplatsen 100 meter från infarten och cykelavstånd till vännerna i min förra Byhåla, som jag nu alltså återvänder till. Jag har suttit i telefonkö i stort sett hela dagen för att flytta och avsluta olika abonnemang och trots skrämselhickan jag fick av olika vänner tidigare i veckan angående uppsägnings-, öppnings- och flyttningsavgifter klarade jag mig oförskämt bra och fick faktiskt inga sådana alls utan tvärtom mobilt bredband och telefoni billigare än vad jag har här.

Stumpan får klara sig utan extra tv-kanaler ett tag, eller se det hon vill se via nätet istället - jag valde att prioritera bredband framför tv och det hade hon inget emot. Lite klurifikt var det att ange ett avslutnings/startdatum för de olika abonnemangen eftersom jag ju ännu inte vet riktigt när vi flyttar - men att vara utan nätuppkoppling ett tag har väl ingen dött av? Eventuellt kan jag bli den första.... ;-)

Hjärtat kommer "äntligen" att få lite att pyssla med i mitt hem, jag har redan en del projekt planerade. Sömnen har tagit tid på sig de senaste nätterna och även i drömmarna har jag möblerat, planterat och funderat. Men det känns bra. Så himla bra.

Både att slippa lägenheten med allt vad det innebär av busliv, både i byn och huset. Ikväll skriker grannarna igen, både barnet och de vuxna så att betongväggarna nästan bågnar. Jag byter lätt vedhantering mot det. Hur lätt som helst liksom....

Men okej alltså...

Tvåsamhet är jäkligt bra - jag kan inte säga det på nåt annat sätt. Eller jo, det skulle jag förmodligen kunna om jag la manken till, eller om jag ville lämna ut mig och Hjärtat och våra förehavanden här i bloggen - men det vill jag ju inte så jag säger bara "Hjärtathelger is da shiet".

Något som var med skit än "da sheit" var kryddpartyt jag fylld av socialt patos gick på i eftermiddags. Min "in-law" H har bjudit mig på homeparty efter homeparty sedan våra ungar började dejta och jag har tack och lov haft anledning att tacka nej tidigare. Nu kände jag att det nog var dags att säga ja.

Jag ångrade mig rätt omgående. Dels för att vi in alles var 10 pers, varav en var den entusiastiska men ack så gröna försäljerskan och 6 pers var familjen. Ähem. Där uppstår alltså det andra "dels"et. För är man så få så måste man handla.....

"Det är inget köptvång" sägs det ju alltid i inbjudan, men hur lätt är det när vi till slut bara är tre personer som sitter där med beställningslistor? Och dessuotm han det provsmakats i parti och minut på än det ena och än det andra - då känner jag mig tillslut nästan skyldig att köpa nåt...åtminstone nåt litet.

Kryddparty känns ju åtminstone lite okej att gå på, där säljs ju sådant jag faktiskt kan ha användning för, till skillnad från plast-, ljus -, underkläds - , och sminkpartyn. Men till skillnad från de ovanstående finns inget "litet" att köpa så "svooosch" så hade jag handlat för över 200 spänn. Inga många pengar men ändå....

Fast jag får väl se det som så att jag fullgjort min sociala plikt för ett tag framöver - jag lyckades till och med le mot en liten knubbig och nerspydd baby och vara hyfsat trevlig mot dess stolta moder. Jeezuzz..det där tog på mina krafter, jag tillhör ju de där ytterst okvinnliga kvinnorna som inte faller i trans över sådana knytt ba'fatt de råkar finnas i närheten. Jag faller inte heller i trans över löksoppepulver á 279 lusidorer som är såååå bara att dryga ut/krydda köttbullarna/tacofärsen/såsen/köttsoppan/färslimpan/whatever med.

Den här eftermiddagen gav mig en påminnelse om varför jag slutade gå på hempartyn för i runda slängar 10 år sedan. Enda undantaget jag kan tänka mig nu är om någon i min bekantskapskrets mot förmodan skulle bli så frimodig att hon skulle boka ett party med "leksaker för vuxna". Fast då ruinerar jag väl mig där med.....men på nåt betydligt kuligare än löksoppepulver i allafall....

Yey!?

Senast på tisdag ska jag titta på hus.

Det känns......

Jo, det känns faktiskt bra. Även om det då börjar brinna lite i knutarna vad gäller uppsägning av mitt nuvarande boende - jag vill ju gärna inte skjuta det ytterligare en månad framför mig liksom. Jag är ju sådan att när jag verkligen VILL någonting då vill jag det NU - helst igår.

Som att träffa Hjärtat tillexempel. Det är alldeles för länge sedan sist, nästan hela 14 dagar och det är rent löjligt länge. Jag är helt klart positivt inställd till särboförhållanden - jag skulle inte vilja pådyvla någon det tveksamma nöjet att leva tillsammans med mig och mitt humör (och en Stumpa med samma humör, hon ingår ju i paketet) men långdistansförhållanden blir jag mer och mer tveksam till nyttan med.

Fast som Hjärtat så positivt påpekade igår när jag gnällde så skulle en flytt för mig ju faktiskt innebära att vi kommer en hel mil närmare varandra- avståndet minskar alltså till 13 mil....hmmm....ytterligare en sak att lägga till på listan över fördelar med det lilla huset...

Att flytta - eller inte flytta?

Jag har sugit på en karamell ett tag....I somras fick jag veta att det skulle finnas ett hus för uthyrning strax utanför min förra lilla Byhåla. En charmig liten "undantagsstuga" i 1½ plan med två sovrum och vardagsrum/matrum och det övriga som brukar finnas.

Jag ringde upp ägaren och satte upp mig på "intresselistan" och innan helgen fick jag veta att nu var turen kommen till mig. Jag har inte varit och tittat på insidan ännu men ska göra de ASAP och eftersom jag är en rättskaffens person så infade jag såklart om att jag har tre månaders uppsägning på mitt nuvarande boende, men det var lungt, de kunde hålla huset till mig - det behövde dessutom renoveras lite så det var bara bra om de fick lite tid på sig för det. Då började såklart tvivlen komma...vill jag verkligen flytta?

Fördelar:

Närmare vännerna i Byhålan
Närmare kören
Fristående boende - inga "väggivägggrannar" som klampar i trapp och visslar nätterna igenom
Inga moppepojkar som kör runt, runt, runt
Billigare hyra för större yta
Trädgård
Garage
Många promenadstråk i närheten
Cykelavstånd till Byhålan
Elpatron för "nödfall"
Busshållplats nästan utanför dörren

Nackdelar:

Vedeldning, var köper jag ved, vad kostar det, hur mycket behöver jag?
Inga ackumulatortankar
Ligger verkligen "på landet" - tvärs emot vad jag tänkt mig att bo
Inget gångavstånd till affär/apotek osv som jag har nu
Snöskottning
Privatägt - tänk om jag kommer på kant med värden?

Jag ser ju att fördelarna till antalet är fler än nackdelarna - men kan nackdelarna bli så mycket större för sinnet att det blir jobbigt? Har jag nämnt nån gång att jag tänker för mycket? ;-)

Och tiden den går..

och aldrig blir bloggen skriven i. Men nu kanske!?

Jag är fortfarande sjuk, det är väl den främsta anledningen till att jag inte skrivit. Jag har fortfarande en hel massa tankar, bara lite svårt att få plats att formulera dem bland allt snor som finns i mitt huvud :(

Men en hel del har ju hänt sen sist:

I Malmö var vi och ÅH vad trevligt det var! Med 13 tjejer/kvinnor/damer på resa kan ni förstå att det blir ju en hel del babbel =) Vi hann med otroligt mycket på kort tid även utan att stressa, bl a ett guidat besök på anrika Hipp där vi fann inte mindre än tre beröringspunkter mellan vår hemtrakt/medlemmar i kören och Malmö/anställda på Hipp. Världen är bra liten.

Vi åt gott flera gånger, både latinamerikanskt och indiskt, vi gick på stan och fick både historisk och shoppingunderhållning. Vi åkte båttur på kanalerna och såg stan från vattnet, vi promenerade ut till Västra Hamnen och såg vattnet från stan - och bron och Torson. Jag träffade raraunderbara GladaKatarina (tack igen vännen) och racerpratade. Vi kom hem till landsort igen som rätt slagna men oerhört nöjda hjältinnor!

Det finns inte längre någon fet, lat, gul katt hos Hjärtat. Akut njurproblematik och en oförsäkrad bonnkatt är ingen bra ekvation. Eftersom dessutom ingen konstant förbättring eller fullständig bot kunde utlovas fick kissen sluta sina dagar - ingen ska behöva plågas i ovisshet.

Ett sensationsval har vi genomlevt. Sensationellt ur flera synvinklar. En journalist skrev att SD:s roll i regeringen kommer att bli "en rysare". Jag håller med, av mer än en anledning. Jag känner mig beklämd - inatt blev Sverige en ännu kallare plats att bo på. Ordet "solidaritet" fick ny innebörd och verkar nu betyda "mer åt dem som redan har" och ordet "motivation" låter skrämmande likt "hot och tvång"...Vårt nya välfärdsland är numera "normalt" enligt Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard - hur kan det komma sig... att jag inte alls känner mig trygg i den sortens normalitet?

Egosamhället breder ut sig....till och med med hjälp av dem som inte på något vis tjänar på att tycka så. Är man ensamstående, lågutbildad, långtidsarbetslös mamma med ett handikappat barn och lever på A-kassa, bostadsbidrag, underhållsbidrag och vårdbidrag - är man då i rätt position för att rösta på Alliansen för att "de har lovat att fixa mer jobb"? Ja, jag vet att det hänt. Som en ytterligare upplysning kan jag berätta att kvinnan ifråga är väldigt blond - nästan mer på insidan än utsidan verkar det som..

Andra människor nästan skryter med att de inte röstat alls för "de bryr sig VERKLIGEN inte om politik, det är så trist".

Jaha.

Jo, politik kan vara oerhört trist - det kan jag hålla med om - om man väljer att se det under den etiketten; "politik". Men om man istället ser det som "mina framtida villkor" så kanske det inte är så trist längre? Folk borde åtminstone kunna masa sig iväg och rösta blankt om de nu inte alls orkar sätta sig in partipolitiken? Då har man använt sig av sin medborgerliga rättighet, och visat att man inte ger ett ruttet lingon för något av de etablerade partierna.

Nä, jag är ju ingen politisk bloggare, lika lite som jag är modebloggare så därför blir det inte mer sådant här - även om jag har en hel massa tankar. Nu ska jag återgå till det jag pausade ifrån, nämligen papperssorterande. Jag letar av en alldeles speciell anledning efter ett alldeles speciellt litet papper som jag var tvärsäker på att jag hade precis exakt där det borde vara. Det var det dock inte - men en hel massa andra papper har jag hittat.

Faderskapserkännande från 1989 tex - tror ni det behöver sparas längre? En faktura på en försäkring tagen på Stumpan när hon föddes -93? Antagningsbeskedet från universitetet -99? Ja jäklar vad mycket skräp jag har samlat på mig "omifallatt"!

*återgår till rensandet*

Imorgon

tänker vi drabba Malmö - en bunta medelålders damer och två något yngre från minsta Byhålan ska göra storstan osäker....

Eller snarare blir det väl så att det är vi som blir osäkra?

Anyhoo ska vi ha rent horribelt roligt och underhålla oss med både kultur, god mat och förhoppningsvis lite utgång för de av oss som orkar på lördagskvällen.

Måste bara komma ihåg att ta med tågbiljetter och bokningsnummer till hotellet - vore ju sketlyckat om jag skulle glömma det för 13 pers liksom....

Egentligen VET jag

ju precis vad jag tänker och tycker och oftast hur jag känner och fungerar också.

Men ibland är det himla bra att få ventilera de där tyckåtänkarna med någon som är en bit ifrån, nån som inte själv är intrasslad i just det utan har en lite distansierad syn på det hela.

Det var väl ursprungligen inte därför http://medelaldersochtjockastpamitten.blogspot.com/ Yasha ringde till mig igår men under tiden vi babblade om ditt och datt - mest datt faktiskt så omskapades en och annan av de där många tankarna som svirrar runt i mitt huvud och jag tror - noter att jag bara tror, men jag tror iallafall - att jag blev en liten aning klokare av det, men kanske även en aning tokigare, eftersom jag ju är jag?

Erbjudandet om en soffplats i tjejlyan lät lockande, Stumpan kunde tänka sig att följa med och ligga skaffötters - tänk, en hel FLOCK med tjejer/kvinnor på en ganska begränsad yta. Undrar hur lång tid det skulle ta innan världskriget bröt ut? Ungefär samtidigt som våra menstruationscykler korrigerades efter varandra skulle jag tro. För det vet ni väl, lever flera kvinnor i samma hushåll så jämkar naturen ihop det så att alla ska ha PMS samtidigt. Mindre listigt av naturen kan jag tycka?

Fundrade ut att det faktiskt är nästan tre år sedan jag var i Tokholmen senast och med tanke på att jag i helgen ställer kosan mot Malmö/Skåne som jag inte besökt på ungefär lika länge (och där ska jag bl.a träffa http://gladakatarina.bloggplatsen.se/) är det kanske dags snart?

Högst upp på

min "att köpa"-lista och numera till 100% prioriterat är nån form av allergimedicin.

Hastigt och lustigt beslöt jag mig i söndags för att åka till Hjärtat. Jag visste sedan tidigare besök att jag blir sjuk av hans ludenboll till hårande allergenbesmittade inomhuskatt (nä, jag är inte förtjust i hur han får mig att må) men hade ju såklart - mot bättre vetande - inte beväpnat mig med antiallergener när det blev en sådan här rivstart.

Så söndagen fick ju funka utan meddusiner.

Måndagen likaså eftersom jag ändå skulle åka hem på tisdagen.

Men på tisdagen var mitt huvud så rejält intryckt i en glasburk med locket tight påskruvat att det inte kom på fråga att drömma om att sätta sig i bilen och åka hem.

En natt till med Älskot var ju iofs inte på något sätt fel men nu säger jag: aldrig mer!

Då menar jag förstås inte att åka till byn vid havet, utan att åka dit beväpnad med så massiva doser meddusin som jag kan få tag på. Jag gillar nämligen inte att vara instängd - klaustrofobin gäller även entrappment i mitt eget huvud :(

Idag

har ingenting hänt.

Jag tror inte jag har tänkt en aktiv tanke.

Inte läst nåt intressant nånstans.

Inte gjort nåt mer spännande än vardagsinköp på matbutiken.

Inte kommunicerat med någon om nåt med nåt speciellt innehåll.

Inte...nä, jag har appselut ingenting att blogga om idag.

Så då låter jag väl bli =)

Det enda jag skulle kunna skriva om vore väl hur mycket jag saknar mitt Hjärta - jag tror jag blev lite bortskämd i sommar när vi träffades lite oftare och längre än vanligt - men skulle jag börja skriva om HUR mycket jag saknar så skulle det tvärtom bli ett sjupermegajättelångt inlägg och för att vara helt ärlig så skulle det ju inte förändra något - jag skulle fortfarande sakna lika mycket när jag skrivit klart!