att äpplet faller långt från päronträdet.
Jag tänker på väninnan P som är uppvuxen under värsta hippeeran, gått i demonstrationståg i hela sitt liv, är en så "typisk proggare" som man kan vara i vårt nya materialistiska 2000-tal. Hennes son gjorde lumpen efter gymnasiet - ett val mamma inte alls var nöjd med, men som hon respekterade fullt ut eftersom det var just det: hans val - hans liv.
Han har gillat att göra värnplikten, gott kamratskap och intressanta lärdomar, han gjorde ett aktivt val, trots att han gått ett gymnasieprogram som han lätt kunde fått jobb efter. I våras - lagom till den muck som mamman så ivrigt efterlängtade - fick hon veta att han bestämt sig för att skriva på för ytterligare 2½ år. Jag minns inte terminologin, men han ska alltså vidareutbildas för att kunna skickas utomlands, till verkliga krigshärdar.
När hon berättade det för mig var det med blanka ögon och lätt darrande röst och jag förstår henne fullt ut. Att inse att det lilla barn som man skyddat och värnat efter bästa förmåga nu själv är stor nog att ta beslut att utsätta sig för livsfara måste kännas hårt. Jag vill inte ens tänka tanken på hur det skulle kännas.
Jag förstår hans tanke om att kunna finnas till och göra gott - men jag förstår ännu mer hennes känslor, som mor.
Det här inlägget är inget ställningstagande varken för eller emot våra utlandstrupper, inte heller är det ett politiskt ställningstagande (trots P:s uttalande att hon mycket väl skulle kunna tänka sig att rösta på S efter Monas uttalande om att ta hem trupperna). Det är helt enkelt en reflektion över att jag är glad över att det finns vissa saker som jag inte måste förhålla mig till på ett närmare plan än så här.
tisdag 31 augusti 2010
lördag 28 augusti 2010
Trots att
jag har åkt på värsta killförkylningen kunde jag inte låta bli att åka på "tjejmiddag" hos en väninna ikväll. Det sällskap som var inbjudet brukar alltid bjuda på intressanta diskussioner och jag tänkte att även om jag känner mig som om huvudet var fyllt av bomull och därefter instoppat i en glasburk med ordentligt påskruvat lock kan jag åtminstone lyssna på när de andra underhåller mig med sina intellekt.
Så blev det - vi hade en givande kväll med mycket bra prat, bland annat en match-makingsekvens som tyvärr inte gav nåt utfall.
Och jag vet att det är barnsligt av mig, men det roade mig faktiskt att få höra av vännen P att hon trodde att exet och jag blivit ihop igen när hon såg honom i den lokala mataffären ihop med *trumvirvel* min efterträderska. Nu har jag hört från fem olika håll att hon är oerhört lik mig och tja, vad kan man säga - jag har tydligen lagt ribban ;-)
Nåt annat som jag kan fundera på ibland när hjärnan går på tomgång är att av de fyra män som jag på allvar kan kalla för mina ex har tre stycken efter mig skaffat sig en mörkhårig, vänsterhänt Camilla.....coincidences?
Ja, ni ser vad som roar mig; inte så avancerade saker alltså =)
Så blev det - vi hade en givande kväll med mycket bra prat, bland annat en match-makingsekvens som tyvärr inte gav nåt utfall.
Och jag vet att det är barnsligt av mig, men det roade mig faktiskt att få höra av vännen P att hon trodde att exet och jag blivit ihop igen när hon såg honom i den lokala mataffären ihop med *trumvirvel* min efterträderska. Nu har jag hört från fem olika håll att hon är oerhört lik mig och tja, vad kan man säga - jag har tydligen lagt ribban ;-)
Nåt annat som jag kan fundera på ibland när hjärnan går på tomgång är att av de fyra män som jag på allvar kan kalla för mina ex har tre stycken efter mig skaffat sig en mörkhårig, vänsterhänt Camilla.....coincidences?
Ja, ni ser vad som roar mig; inte så avancerade saker alltså =)
måndag 23 augusti 2010
Full
av alkohol var jag inte i helgen - men full av glädje, även om jag lyckades klämma in lite gnäll också =)
Älsklingen var nämligen omtänksam nog att ta mig med på F*rever Y*ung konserten i Kalmar och det var njutbart! Drösvis med folk och drösvis med gooood musik och så lite läsk att toppa upplevelsen med....
Min rankinglista:
1. Ultravox
På en klar och obesudlad förstaplats, masspsykos och total nostalgitripp är väl de ord som bäst beskriver konsertens andra akt. De gamla godingarna lät precis som de ska, nämligen som FÖRR! Jag till och med dansade med den här gamla slitna kroppen, det säger väl allt....
2. Human League
Klara tvåor - även de för att de lät som de gjorde på den gamla goda tiden och för att de hade en helt underbar liten basist/keyboardistpojke som var själva sinnebilden för entusiasm, det märktes att han verkligen gillar att stå på scen! Att de fick vara avslutande akt var ett bra val, jag gick hem med en känsla av tillfredsställelse =)
3. Alphaville och Lustans Lakejer
De får dela på tredjeplatsen, hade inte Alphaville förfallit till en massa skrikande elgitarrer hade de varit ensamma på placeringen, nu var det Marions oändliga "studsande köttbulleenergi" som räddade dem.... Lustans Kinde är lika mycket posör nu som för 20 år sedan och det faktum att han presenterade sina bandmedlemmar (samtliga betydligt yngre än honom) som hans söner från olika heta nätter med kändisar och att även han hade en obändigt entusiastisk basist lyfte hela akten.
4. Reeperbahn
Jag vet inte vad jag ska säga om dem egentligen - de spelade ett par av mina gamla favoriter men Olle hade problem med rösten, läste en del text innantill och dissade några låtar som "gråtmild tonårsprosa" - trots att det var dem han var där för att spela och dem vi kommit för att höra?
?. Jacob Hellman
Egentligen vill jag inte ge honom någon placering alls, han hörde inte riktigt till i den här laguppställningen och om honom och hans band skramlade det mest tycker jag...tyvärr.
Övrigt att gnälla över:
Att man inte fick ta med sig stolar in på området - vad tror de att en flock medelålders människor ska ta sig till? Ha pålivochdödkamper med fällstolar?
Att köerna till baren var nästintill milslånga och att vattnet var slutsålt före midnatt. Halllå liksom - vi är som sagt medelålders!
Att vissa medelålders människor inte hittat gränsen för sin alkoholtolerans :(
Men all-in-all VAR det ju såklart en toppenkväll, musik är livet ju!
Älsklingen var nämligen omtänksam nog att ta mig med på F*rever Y*ung konserten i Kalmar och det var njutbart! Drösvis med folk och drösvis med gooood musik och så lite läsk att toppa upplevelsen med....
Min rankinglista:
1. Ultravox
På en klar och obesudlad förstaplats, masspsykos och total nostalgitripp är väl de ord som bäst beskriver konsertens andra akt. De gamla godingarna lät precis som de ska, nämligen som FÖRR! Jag till och med dansade med den här gamla slitna kroppen, det säger väl allt....
2. Human League
Klara tvåor - även de för att de lät som de gjorde på den gamla goda tiden och för att de hade en helt underbar liten basist/keyboardistpojke som var själva sinnebilden för entusiasm, det märktes att han verkligen gillar att stå på scen! Att de fick vara avslutande akt var ett bra val, jag gick hem med en känsla av tillfredsställelse =)
3. Alphaville och Lustans Lakejer
De får dela på tredjeplatsen, hade inte Alphaville förfallit till en massa skrikande elgitarrer hade de varit ensamma på placeringen, nu var det Marions oändliga "studsande köttbulleenergi" som räddade dem.... Lustans Kinde är lika mycket posör nu som för 20 år sedan och det faktum att han presenterade sina bandmedlemmar (samtliga betydligt yngre än honom) som hans söner från olika heta nätter med kändisar och att även han hade en obändigt entusiastisk basist lyfte hela akten.
4. Reeperbahn
Jag vet inte vad jag ska säga om dem egentligen - de spelade ett par av mina gamla favoriter men Olle hade problem med rösten, läste en del text innantill och dissade några låtar som "gråtmild tonårsprosa" - trots att det var dem han var där för att spela och dem vi kommit för att höra?
?. Jacob Hellman
Egentligen vill jag inte ge honom någon placering alls, han hörde inte riktigt till i den här laguppställningen och om honom och hans band skramlade det mest tycker jag...tyvärr.
Övrigt att gnälla över:
Att man inte fick ta med sig stolar in på området - vad tror de att en flock medelålders människor ska ta sig till? Ha pålivochdödkamper med fällstolar?
Att köerna till baren var nästintill milslånga och att vattnet var slutsålt före midnatt. Halllå liksom - vi är som sagt medelålders!
Att vissa medelålders människor inte hittat gränsen för sin alkoholtolerans :(
Men all-in-all VAR det ju såklart en toppenkväll, musik är livet ju!
söndag 15 augusti 2010
Åsså åkte
han hem igen, Hjärtat.
2 x en vecka har vi levt samboliv nu i sommar och jag tror att det varit trevligare för mig än för honom, stackaren....
För jag är trött.
Och när jag är trött blir jag gnällig, osocial och lättiritterad.
Jag har försökt att påtala att tröttheten beror på mitt jobb. Ett väldigt trivsamt jobb, men ett som får mig att känna mig som om jag blivit överkörd av en mangel varje dag när klockan närmar sig 16. Tyvärr, tyvärr går den manglingen ut över nära och kära och för att vara helt, fullständigt och totalt ärlig (och oerhört politiskt inkorrekt) så längtar jag tils jag blir arbetslös igen. Åtminstone från just den här sortens arbetsuppgifter.
Egentligen var det något jag visste redan innan, men jag är nog en sån där som in i det längsta lever på hoppet och den här gången hoppades jag att det skulle gå bättre. För att det var kortare tid. För att det var under de varma månaderna. För att jag rent allmänt mår betydligt bättre nu än för två år sedan. För att....tja, för att jag ville det!
Men så blidde det inte, och Hjärtats vistelse här har mest präglats av att jag gnällt. Fast bra har jag haft det och han kan lätt få ta semester igen och vara ledig med mig, när jag också är ledig!
2 x en vecka har vi levt samboliv nu i sommar och jag tror att det varit trevligare för mig än för honom, stackaren....
För jag är trött.
Och när jag är trött blir jag gnällig, osocial och lättiritterad.
Jag har försökt att påtala att tröttheten beror på mitt jobb. Ett väldigt trivsamt jobb, men ett som får mig att känna mig som om jag blivit överkörd av en mangel varje dag när klockan närmar sig 16. Tyvärr, tyvärr går den manglingen ut över nära och kära och för att vara helt, fullständigt och totalt ärlig (och oerhört politiskt inkorrekt) så längtar jag tils jag blir arbetslös igen. Åtminstone från just den här sortens arbetsuppgifter.
Egentligen var det något jag visste redan innan, men jag är nog en sån där som in i det längsta lever på hoppet och den här gången hoppades jag att det skulle gå bättre. För att det var kortare tid. För att det var under de varma månaderna. För att jag rent allmänt mår betydligt bättre nu än för två år sedan. För att....tja, för att jag ville det!
Men så blidde det inte, och Hjärtats vistelse här har mest präglats av att jag gnällt. Fast bra har jag haft det och han kan lätt få ta semester igen och vara ledig med mig, när jag också är ledig!
lördag 7 augusti 2010
Idag
är det ett år sedan jag med kaxig attityd utåt, men ganska skakig på insidan, åkte de vindlande vägarna till lilla byn vid havet för att träffa Hjärtat. Man kan nog säga att det blev vi där och då - trots att jag inte vågade erkänna det riktigt,varken för mig själv eller för honom
Tänk, ett helt år - eller kanske bara ett år, för det känns som om det varit mycket längre. Så självklar är han i mitt liv nu och det hoppas jag innerligt att han kommer att förbli. Vi har fortfarande mycket att lära om och av varandra men det är väl så det ska vara - hela livet är ju en upptäcktsfärd!
Idag firar han på sitt håll med konsert med sonen och jag firar med en påse cheeseballs - men på nåt sätt ska vi fira det hela nästa vecka. Jag tyckte mig höra ett önskemål som inkluderade sprejgrädde, men riktigt hur den skulle användas gick inte fram ;-)
Tänk, ett helt år - eller kanske bara ett år, för det känns som om det varit mycket längre. Så självklar är han i mitt liv nu och det hoppas jag innerligt att han kommer att förbli. Vi har fortfarande mycket att lära om och av varandra men det är väl så det ska vara - hela livet är ju en upptäcktsfärd!
Idag firar han på sitt håll med konsert med sonen och jag firar med en påse cheeseballs - men på nåt sätt ska vi fira det hela nästa vecka. Jag tyckte mig höra ett önskemål som inkluderade sprejgrädde, men riktigt hur den skulle användas gick inte fram ;-)
tisdag 3 augusti 2010
Jag lever
men det är nätt och jämnt och det jag lever gör jag inne i en egen liten bubbla dit bara de allrasom närmaste hittar och får rum.
Återigen har jag hamnat där där jag är supermegaurkass på att höra av mig till folk, ens med ett uselt litet sms, bloggkonnentar eller -inlägg eller vaffan som helst - höjden var i söndags när vännen C ganska sårat ringde för att kolla om jag kom på 40-årskalas, sista OSA-dagen var liksom passerad....
Jag vet hur och varför jag hamnar i bubblan, jag vill inte vara där men har svårt att ta mig för att göra något åt det. Förhoppningsvis spricker den i slutet av augusti när jag går av mitt sjuperkuliga men oerhört tröttande semestervik och om det är till någon tröst som helst så TÄNKER jag en hel del på er under tiden!
Återigen har jag hamnat där där jag är supermegaurkass på att höra av mig till folk, ens med ett uselt litet sms, bloggkonnentar eller -inlägg eller vaffan som helst - höjden var i söndags när vännen C ganska sårat ringde för att kolla om jag kom på 40-årskalas, sista OSA-dagen var liksom passerad....
Jag vet hur och varför jag hamnar i bubblan, jag vill inte vara där men har svårt att ta mig för att göra något åt det. Förhoppningsvis spricker den i slutet av augusti när jag går av mitt sjuperkuliga men oerhört tröttande semestervik och om det är till någon tröst som helst så TÄNKER jag en hel del på er under tiden!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
