Egentligen borde jag ju inte bli så fascinerad, jag "borde" kanske vara lite mer blasé - jag har ju trots allt varit landsortsbo i större delen av mitt liv och bara bott i stad korta perioder. Ändå är det något märkligt att ha vilda (eller kanske snarare "otama") djur så tätt inpå knuten som jag har nu för tiden.
Häromdagen var äldste sonen hos mig för att hämta sin hund. Strax innan han skulle åka hem kom hyresvärden med sin stora muskedundermaskin och plogade min infart och gårdsplan, han är noggrann och kör mycket fram och tillbaka och gjorde så även den dagen. Så fort han var klar stegar son + hund ut och vips far hund iväg och jagar hare. Hare + hund skrämmer upp en annan hare som far iväg åt andra hållet varpå hund far efter den, men tvärvänder och kommer tillbaka i ett huj, efter sig har han nämligen två rådjur som han och haren träffat på bakom mitt uthus.....
Nån dag senare kommer jag hem med bussen, eftersom hållplatsen ligger bortanför mitt hus åker jag alltså förbi det, kastar en blick in mot det och funderar på varför Stumpan står på infarten? När jag klivit av bussen och kommit närmare huset ser jag att det alls inte är 1 Stumpa som står där utan 2 rådjur. De krafsar frenetiskt i rabatten för att försöka hitta något att äta...så sedan dess har jag lagt ut lite smått och gott till dem - jag har inte möjlighet att utfodra dem på riktigt, men jag bidrar med lite morotsskal, äppelbitar och sånt som blir över i hushållet. Bra för djuren (hoppas jag) och bra för min sophantering =)
Inte så bra bilder, det är inte helt lätt att fota genom köksfönstret utan att skrämma modellen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar