Tur i spel?

Nä, inte jag inte - och det är helt okej eftersom jag då enligt det uuuuuuuuuuuurgamla (förmodligen taoistiskt visa) ordspråket har tur i kärlek. Och det HAR jag ju! =)

För en halv mindre evighet sedan när jag jobbade på det anrika "Hotel Tre S" i StoraStaden lärde de unga inneboende kvinnorna där mig att spela ett kortspel vid namn SkipBo. Samma skapare som till Uno, och samma klurighet så jag föll för det och köpte hem. P19 är en speltok och han och jag har spenderat mångamånga timmar vid köksbordet med SkipBo-leken. Mot honom tål jag att förlora, för det är något magiskt över hans spel - korten bara liksom flyter hans väg...

Men nu är det slut med det, igår ägde han mig fullständigt sönder och samman. Trots att jag ruckade en aaaaning på reglerna och gav honom dubbla antalet kort att bli av med i jämförelse vad jag gav mig själv krossade han mig - när han lade det sista av sina 30 kort hade jag fortfarande fem att bli av med. Thus endeth the SkipBo -era in this house!

Som ersättningsunderhållning roade jag mig under kvällen med att ge både son och dotter varsin fotmassage - underligt nog kunde ingen av dem tänka sig att paybacka, inte ens med varsin av Kloktokens fötter :(