Något

jag alltid varit otroligt dålig på är att fatta när folk (läs män) flirtar med mig - kanske för att jag själv ofta uppfattas som flirtig utan att vara det i dess egentliga innebörd.

Igår kunde dock inte ens jag missa den nästintill desperation som lös ur ögonen på en av männen på festen hos T och E. Att han blivit rätt brutalt dumpad för ca 6 månader sedan berättade han redan vid middagsbordet och sedan valde han att enbart vända sig till mig oavsett vad han sa och oavsett vad konversationen runt bordet innehöll. Jag är på intet sätt blyg av mig - men att ha en okänd individ som klistrar fast sin blick vid mitt ansikte gör mig.....förvirrad, speciellt när inget ömsesidigt intresse finns.

Framåt kvällen droppade folk av och vi som blev kvar satte oss för att spela ett TP-liknande spel och *tjohoo* - naturligtvis blev jag teamad med tittaren. Under spelets gång droppades en och annan kommentar, både från hans sida angående mig, han erbjöd sig att skjutsa mig hem eftersom han "ändå har vägarna förbi", han berättade om hur trist det var att bo ensam i den "stoooora nybyggda, fräscha lägenheten i markplan med trädgård" osv osv - trots att övriga närvarande frågade mig om var Hjärtat höll hus, trots att Hjärtat ringde och jag gick undan för att prata med honom, trots att jag själv flera gånger nämnde saker han sagt eller gjort...

När det blev nattedags visade det sig att tittaren och jag var de enda som skulle stanna över, jag på soffan enligt eget önskemål och han i T:s sovrum, T och E utrymde för att sova i husbilen. När de gått ut får jag frågan: "Så vad ska du och jag hitta på nu då?". Jag svarade att jag skulle sova eftersom klockan var närmare tre och jag var snortrött. På det fick jag frågan om jag veeeeerkligen inte ville dricka lite till, och därefter en hint om att soffan inte såg så skön ut och att jag var välkommen en trappa upp om jag ville "ligga lite bekvämare".

Vaffan svarar man på sånt? Spontant kände jag att han verkligen inte VILLE fatta vad jag sa, men lite självmedveten som jag ändock är tvivlade jag på signalerna och tänkte att han bara ville vara snäll och bespara mig en natt på soffan. Jag framhärdade dock i att jag gillar soffan och tänkte sova där - men....hur tänkte han? Kunde han missa allt prat om Hjärtat eller brydde han sig inte?

Jag gissar på det senare faktiskt för han fick ett samtal på morgonen då han blev ivägkallad på jobb och det beklagade han djupt eftersom han då inte skulle få "komma med hem och se hur jag bodde" - något som jag aldrig erbjudit då jag tackade ja till skjutsen. Det sista han sa innan han åkte var "Står du i telefonkatalogen så jag kan komma och hälsa på nån dag?" Vad jag svarade?

Jo, då spottade jag faktiskt upp mig en aning, och sen får han tolka det som han vill utifrån sina egna premisser: "Du kan väl hänga med T och E nån gång när jag har min älskling hos mig, ta med dig en dejt så kan vi spela mer spel!"

Jag fick ingen kram när han gick - och vettni vad, det är jag inte ett enda dugg ledsen för!!