tag:blogger.com,1999:blog-65291045084142679132024-02-20T19:16:10.874-08:00Klokskaper och tokerierKloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.comBlogger121125tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-5337463135884759832011-04-04T09:33:00.000-07:002011-04-04T09:37:09.045-07:00Nuger jag upp efter nittisjätton försök att få till ett inlägg med läsbara styckeindelningar :( Klokskapsbloggen är härmed återflyttad till: <a href="http://catten.bloggplatsen.se/">http://catten.bloggplatsen.se</a> Det vore väldigt trevligt att återse er där :)Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-84218960821092075762011-04-02T03:03:00.000-07:002011-04-02T03:16:07.573-07:00Det drar ihop sigtill födelsedag här i Lilla Gulan (som jag döpt om mitt hus till, "Roteminnet" gör ju ingen människa glad liksom). Inget jämnt dock. Inte för att jag har firat så värst många jämna födelsedagar så värst stort. Min senaste "firade" jag i desolate solitude och totalt nöjd med det, härjad under en otrevlig skilsmässa som jag var. Den kommande borde jag - enligt vissa av mina vänner - börja planera redan nu, för "det kan vara svårt att få tag i rätt lokal". Detta förutsätter ju iofs att man ens är intresserad av att dra ihop en hel bunt med vitt skilda människor och köra in dem i nåt slags lokal för att hylla och ära mig? Som det ser ut nu (sex år innan) så är jag inte det bittersta intresserad. Men det var ju denna födelsedagen det gällde - den inte jämna - eller den kanske extra jämna, helt beroende på hur man ser det för fyra är ju ett jämnt tal och jag fyller två fyror - det borde väl bli dubbeljämnt? En present har jag redan fått, min omtänksamma Muskel-Putte dök upp igår med en ENOOORM kartong och ur den packade jag en......microvågsugn. Hjärtat och sonen har länge tyckt att jag behövt en dylik appamojäng - även om jag personligen anser att de fem år jag varit utan en sådan har funkat alldeles ypperligt. MEN - nu har jag en så nu får jag ju såklart börja använda den.....till att värma thévatten och tina bröd i. Kanske poppa sådana där mindre smakliga micro-popcorn också för nåt mer vet jag inte riktgt vad jag skulle kunna ha den till? Men SNYGG är den! :) Och alldeles strax kommer den andre (eller förste, även där beroende på hur man ser det) sonen för att hämta mig och Stumpan till födelsedagsfirande x 3 hos MoråFar. 1:e Son har fyllt 22, jag fyller 44, LilleFar fyller 73. Det blir på gott och ont. Det goda är främst menyn: kroppkakor a la morsan och att jag får bonusträffa Hjärtat....åsså ungarna och LilleFar såklart. Det mindre goda ska jag bespara er om ni inte redan kan ana det, eller till och med känner till det. Nog om detta.....kroppkakorna väntar! =)Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-3808849730411198142011-03-31T00:09:00.000-07:002011-03-31T00:24:27.556-07:00Rapport från skvallerhålan:Häromdagen blev jag ordentligt varse om att jag flyttat tillbaka till LillaByn. Tyvärr inte genom en delegation av förnäma högt uppsatta personer med blomsterkvastar och presentkort till Byn (fåtaliga) butiker utan genom..........TADAAAAA: skvaller! Den här gången om mig själv. Jag har - för ett ytterst litet fåtal personer, vilka jag räknar som nära vänner - berättat något ganska personligt om mig själv. Jag har inte bett någon av dem att hålla det hemligt, dels för att det inte är av den digniteten och dels för att åtminstone jag personligen anser att en sådan sak på något sätt underförstått inte är något man för vidare till kreti och pleti. Tydligen delade inte alla mina vänner den uppfattningen - för en dag när jag loggade in på Facebook fick jag - från en ytlig bekant, en av de mest lösmynta i samhället och tillika en person som för övrigt aldrig någonsin hör av sig, kommeterar eller gillar statusar - en chattfråga där h*n ville veta aaaaaaaaaaaaaaaaallt om just det här personliga. Jag tackade hövligt för visat intresse och sa att det i och för sig inte var någon hemlighet men att sådant diskuterar jag med dem det vederbör och avrundade med att skriva att jag förutsatte att h*n kan och vill respektera min önskan om att själv få vara den som om behovet uppstår, berättar det för dem jag vill (nej, jag är INTE gravid). Gissa om det svaret uppskattades? Tvärtom kära ni.....jag upplystes i en allt annat än hövlig ton om att h*n "bara ville vara till hjälp" men om det inte dög då fick jag väl skylla mig själv om de rykten som spreds blev felakriga - för rykten skulle uppenbarligen spridas, oavsett min önskan? Eftersom det inte var så oerhört svårt för mig att lista ut varifrån personen ifråga hade hört berättas om mig skickade jag även iväg ett sms till den jag tyvärr tvingats inse hanterat mig och min personliga integritet valhänt för att be att ingen vidare information skulle spridas - och absolut inte till skvallerbyttan. Och här kommer Tiotusenkronorsretoriskafrågan: Har jag fått något svar på mitt sms, har jag fått någon reaktion whatsoever? Naturligtvis inte, det är förmodligen lättare att stoppa huvudet i sanden och låtsas inte förstå sitt iofs lilla men dock felsteg. Det här med personligt ansvar är en stor och vansklig sak.....Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-29813367307569072542011-03-28T09:52:00.000-07:002011-03-28T10:00:39.707-07:00Imorgonska jag äntligen vara ledig. Det låter ju något, efter att ha varit ledig en hel lång helg - fredagen inräknad! Fast jag vet inte - den här helgen som just passerat måste väl ha varit en av de kortaste i manna/kvinnominne? Inte enbart beroende på den där timmen som någon - oklart vem - stal ifrån oss när vi intet ont anande låg och snusade och sov på lördagsnatten. Inte enbart beroende på att jag tyckte att Hjärtat inte mer än hann komma hit förrän han plötsligt skulle åka hem igen. Inte enbart beroende på att vi hade massor av planer om vad som skulle göras i helgen och faktist inte fick någonting av det gjort... Nej, jag tror faktiskt att det var något o-magiskt med den här gågna helgen och fler sådana o-magiskheter betackar jag mig väldeliga för! Men just det - det var ju min lediga tisdag jag hade för ögonen nu och jag gissar att den kommer att vissla förbi ännu snabbare än helgen, speciellt som jag har tänkt mig att göra en hel massa saker. Det är ett tag sedan jag var ledig på min lediga tisdag faktiskt och då borde jag kanske sätta mig i soffan och bara njuta av den? Fast....egennyttig som jag är ringde jag istället min lille far med baktanken att han kunde komma hit och entusiasmera mig till diverse arbete som jag egentligen tycker är rätt kul - men inte att utföra ensam. Pilutta mig liksom....inte får han komma hit själv, han tar såklart med morsan också och då blir det ju inget utomhusarbete - då blir hon ju ensam inomhus och det går ju inte :( Jaja, det blir sällan som man tänkt sig - kanske speciellt inte när man är så ego som jag?Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-4191428226413897642011-03-24T13:32:00.000-07:002011-03-24T13:45:20.799-07:00Men det är väl lite konstigt?Är det bara jag?<br /><br />Är det kvinnligt?<br /><br />Är det rent av mänskligt?<br /><br />Det här med att ha konstant dåligt samvete alltså. För det spelar banne mig ingen roll, jag kan nog ha dåligt samvete för jordbävningen i Japan, trots att jag bevisligen inte var där och gick med tunga steg - men det kanske är min tyngd på DENNA sidan jordklotet som orsakat den? Ja, ungefär lika logiskt löper mina tankebanor om det på lite närmare håll.<br /><br />Idag har jag dåligt samvete för att vännen H - som varit i Asien och där lovat att shoppa på sig lite pryttlar till mig och Stumpan - bara lyckats få tag på de sammanlagt två saker jag och kompisen M ville ha, och inget av de sju Stumpan beställde. Hon har väntat, längtat och sett fram emot att paketet ska anlända och idag när hon fick sms om att det kommit blev hon alldeles jätteglad - och jag fick kämpa med henne för att hålla tårarna tillbaka när hon öppnade det och insåg att hon blev utan. Om man är 8 år eller 18 år - det gör lika ont i vilket fall.<br /><br />Jag har ett konstant dåligt samvete för att hon har en far som skiter i henne, så till den milda grad att han inte ens kommer ihåg att betala ut underhåll, ringa henne på hennes födelsedag eller vilken annan sketen torsdag som helst och som utan att ens kommentera saken låter henne upptäcka att han ger bort både hennes kläder och saker till sin nya kvinnas något yngre dotter.<br /><br />Jag har dåligt samvete för att jag har vänner som hör av sig och kommer och hälsar på mig - när hon är utfryst ur klassen och inte längre har ork att försöka skapa nya kontakter.<br /><br />Jag har till och med mitt i min egen glädje dåligt samvete för att jag träffat Hjärtat och att jag mår så bra tillsammans med honom - när hon blir illa behandlad av killar som fångar hennes intresse, höjer hennes förhoppningar och sen tvärslutar att höra av sig.<br /><br />Och det här är ju alltså bara <strong><em>ett</em></strong> av mina tre barn.....och sen kommer Hjärtat, LilleFar, vännerna, huset, jobbet och allt annat som jag kan förebrå mig för att jag inte ordnar mer med.<br /><br />Är det bara jag eller?Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-39008768712777485072011-03-24T09:33:00.000-07:002011-03-24T11:32:07.797-07:00Jag är juen "list- tok" så trots att jag inte fått någon utmaning, och för att hålla lite liv i min tynande blogg kletar jag in en lista här:<br /><br /><strong>Skor</strong>: Har varit en fullständig sko-fetishist i större delen av mitt liv men har med åren blivit så jämrans kräsen att jag hellre låter bli att handla än köper något som inte är fullständigt PERFEKT!<br /><br /><strong>Sneakers</strong>: Vet jag faktiskt inte riktigt vad det är ...jag har ett par Reebok Walkingshoes nu, och jag tokgillade mina Rykö men för övrigt går allt vad träningsdojjor och tygskor heter fetbort!<br /><br /><strong>Jeans</strong>: Aldrig - känner mig som om jag vore iklädd tvångströja när jag har jeans :(<br /><br /><strong>T-shirt</strong>: Aldrig det heller. Har aldrig i mitt liv haft en snygg t-shirt och aldrig sett nån som jag tyckt det om heller....Överhuvudtaget går tröjor med tryck bort - ja, tröjor i stort faktiskt - jag är mer av en blus/skjort/bussarong/klänningmänniska.<br /><br /><strong>Underkläder</strong>:Funktionella, alltid svarta. Inget bjäfs och prål, det är inte jag liksom...<br /><br /><strong>Väska</strong>: Är jag så illa tvungen att ha eftersom jag har för få fickor på mina kläder för att få rum med det jag vill/behöver ha med mig en vanlig dag. Och när jag ändå har handväska så är den fullproppad med diverse skit som jag egentligen inte behöver. Insexnyckel, nagelsax, virknål och sånt....<br /><br /><strong>Plånbok</strong>: Tidigare en oversized hjälphjärna ala almanacksmodell, men sedan jag lärde mig kalenderfunktionen i mobilen har jag reducerat plånboken till det minstaste jag kunde hitta. Med barnsäkert knäppe, så att jag inte ska impulshandla för mycket ;-)<br /><br /><strong>Solglasögon</strong>: Jorå, en absolut nödvändighet eftersom jag annars kisar i solen och drar på mig huvudvärken från helvetet.<br /><br /><strong>Klocka</strong>: Har en sjupersnygg som jag köpte främst för armbandets skull för mååånga år sedan. Nu är armbandet slitet och fult och jag hittar inget godtagbart som ersättning och då får klockan på mobilen duga - för övrigt är min arbetsplats fullsketen med klockor både högt och lågt så jag reder mig...<br /><br /><strong>Smycken</strong>: Oja, jag ÄLSKAR bling-bling, men det ska vara exakt "rätt" - jag bär inte vad som helst ba'fatt det är av ett visst märke eller en viss prisnivå - handlar gärna lågprisvarianter eftersom jag har en fantastisk förmåga att tappa både öronhängen och ringar. Ena favvoringen har jag faktiskt fått av StoraSyster, en sån där som har varit en liten gaffel tidigare. Den andra i glasfusionteknik har jag designat själv och är mycket nöjd med :) Öronhängen ska vara stora och dingliga - men inte tacky för det.<br /><br /><strong>TV</strong>: Neh....vi har tre stycken gamla tjocktv i hemmet men jag kollar väldigt sällan på någon av dem...<br /><br /><strong>Mobiltelefon</strong>: Den billigaste möjliga som jag kan ringa, messa och kalendra mig på. Det räcker bra för mig.<br /><br /><strong>Dator</strong>: En stationär HP. Som det mesta i teknikväg i min närhet; funktionell men inte glammig.<br /><br /><strong>Lotion</strong>: Nah, sånt är jag dålig på - vilket tyvärr innebär att jag går runt och dammar på vinterhalvåret och lovar mig själv att "snart" börja smörja in mig...<br /><br /><strong>Deodorant</strong>: Jorå, det använder jag. Helst deostick men en favorit är Niveas "Pearl" som doftar alldeles lagom - fast den hade de inte där jag akuthandlade sist så det blev en annan ur deras sortiment och den klibbar och stinker. Men beggars can't be choosers så jag får väl använda den ett tag till - så länge jag härdar ut!<br /><br /><strong>Tandkräm</strong>: Där är jag en allätare - fast jag äter förstås inte tandkräm, det blir så bubbligt i magen :)<br /><br /><strong>Schampo/Balsam</strong>: Schampo, ja - byter sort då och då, för det har hårfrisörskan sagt att jag ska. Eftersom jag har Sveriges rakaste hår som inte trasslar ens om jag tuperar det har jag aldrig riktigt förstått syftet med att använda balsam?<br /><br /><strong>Tvål</strong>: Ja, till händerna - just nu en som doftar honung och mandel.<br /><br /><strong>Parfym</strong>: DKNY:s "Delicious" och en billighetsgrej jag hittade som doftar vanilj - den är god!<br /><br /><strong>Mineralvatten</strong>: Nah, det dricker Hjärtat så det räcker för oss båda två - jag föredrar vatten utan bubblor.<br /><br /><strong>Vin</strong>: Jag tål inte tanninerna i rött vin så bra så därför håller jag mig helst till vitt, hittade ett jag gillade som hette "Twisted" men som naturligtvis var en tillfällighetsvara och hädanefter måste beställas - och jag dricker så sällan vin att jag såklart inte kommer ihåg att beställa till de (få) tillfällen jag hade velat ha det...<br /><br /><strong>Drink</strong>: Chokladoman som jag är så säger jag nog "White Russian" - inget finlir här inte ;-)<br /><br /><strong>Bröd</strong>: Ja, ju mer "fågelmat" det är i brödet, desto bättre. Men jag är inte mycket för mackor faktiskt...<br /><br /><strong>Mat</strong>: är bra. Men jag tycker att jag blir sämre och sämre på att både laga och äta - tydligen tvärtemot den allmänna trenden?<br /><br /><strong>Glass</strong>: Ja GUD ja! Glass är inte ett alternativ, det är en livsnödvändighet! En gräddig mjukglass skulle jag kunna döda för när jag är på det humöret och chokladglass går så klart alltid hem. Ica har en som heter "Trippel Chokladrippel" och den mina vänner - den skulle jag nog kunna leva på!?<br /><br /><strong>Godis</strong>: Periodvis - ibland kan det gå flera veckor utan att jag äter något, sen tokäter jag ett tag och så gör jag uppehåll igen. Choklad såklart - favoriten just nu är mörk med tranbär, och lakrits funkar också. Men sega råttor och tantpraliner överlämnar jag till pöbeln ;-)<br /><br /><strong>Säng</strong>: Ja, det har jag en. Märke okänt, men den är hård och bra och jag sover som en klubbad säl i den - allra bäst med sällskap!<br /><br /><strong>Magasin</strong>: Say what? Det jag inte har i mitt hem och det jag inte använder har åkt till bättre behövande. "Rensa i röran med Feng Shui" är (bortsett från barnen och Hjärtat) det bästa som hänt mig!Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-17527038995722339922011-03-21T08:49:00.000-07:002011-03-21T08:58:33.131-07:00Hur kan det vara möjligt?Idag hade vi två personal sjuka - igen´+ en som var tvungen att gå tidigare på grund av ett möte. När T och jag räknade efter kom vi fram till att vi troligtvis inte varit fullbemannade alla dagar i en enda hel vecka sedan vårterminen startade. En del dagar är jag tre personer, en del två och väldigt sällan den enda jag ska vara. Intressant nog så är det alltid jag, som är sist in som ska täcka upp för de som är frånvarande. Ännu intressantare är att jag över tid fått mer och mer ansvar för den mest autistiska eleven, tillika den elev som har svårast för förändring och trots det är det jag som ska rucka på tidigare uppgjorda planeringar.<br /><br />Nu går det snart inte längre, personal kommer tillbaka trots att de egentligen inte ännu är friska - vilket innebär att de kan smitta oss andra, att de kör slut på sig själva och får gå hem en runda till.<br /><br />Idag gick jag till rektor med frågan om hur vi ska lösa den här veckan, vi som släpar oss till jobbet går på knäna, den individanpassade undervisningen som vi slitit så med att ta fram faller i flera delar varje vecka när vi får pussla med personalresurserna. Vi måste ha vikarie, vi kan inte fortsätta med att täcka upp för varandra!<br /><br />Svaret jag får är kortfattat: Det FINNS INGA vikarier.<br /><br />Jag vill inte påstå att någon är en lögnare, men nog undrar jag - i det rådande arbetsmarknadsläget, kan det verkligen vara möjligt att det inte finns någon eller några människor som både kan och är lämpliga att vikariera hos oss?<br /><br />Eller är det helt enkelt så att det av ren bekvämlighet, eller av ohejdad vana helt enkelt inte eftersöks några vikarier?<br /><br />Jag vet vilket alternativ jag tror på......Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-20547800348888174972011-03-15T11:03:00.000-07:002011-03-15T11:24:05.316-07:00Inte är jagensam om att ibland tycka att det blir lite för mycket?<br /><br />För det är lite mycket nu, både på en global och en högst personlig nivå - även om det är stor skillnad mellan jodbävnings/tsunami/kärnkraftskatastrofen i Japan och mitt lilla liv. Mitt lilla liv är inte ens i katastrofläge utan bara lite snurrigt. Om ni undrar så är det i allra högsta grad bra med kärleken, det är väl en av få saker jag inte tänker klaga över ;-)<br /><br />Något annat jag inte heller tänker klaga över utan mest bara fundera lite kring är det faktum att en av lärarna på skolan ringde till mig idag, i egenskap av privatpersoner båda två. Det är nämligen så här [kort bakgrundshistoria] att Stumpan gör sin praktik på min arbetsplats. Stumpan har, och har i många år haft sin alldeles egna klädsmak: goth goes punk goes trash goes....nånting annat?<br /><br />Igår och idag har hon haft samma utstyrsel på sig: en slags kort "tubklänning" i svart, med skinnjacka över, hudfärgade nylonstrumpor, strumpebandshållare och så svarta nylonstrumpor överst samt stålhättekängor. Inte your average stekarbrud, och även om jag ibland har både höjt på ögonbrynen och varnat henne för att hon kommer att bli bedömd efter sin klädsel så har jag alltid varit stolt över att hon har en egen stil och att hon vågar stå för den.<br /><br />Men idag fick jag alltså ett samtal från en kollega som sade att h*n hade "ett problem". Problemet är alltså Stumpans klädsel. Det hade inkommit klagomål på den från både lärare och elever. Fegt nog har ingen, varken mer eller mindre vuxen individ vågat ta upp saken med henne själv, inte ens läraren ifråga utan h*n bad mig tala med henne för att "få till stånd en förändring".<br /><br />Naturligtvis blev hon illa berörd. Både av det faktum att folk blivit upprörda av hennes klädsel, att ingen vågat ta det face2face med henne och inte minst för att hon ska respektera andras åsikter och/eller ideologier/religioner och klä på sig.....men ingen respekterar hennes rätt att klä sig som hon vill?<br /><br />Kalla mig gärna främlingsfientlig, men om Stumpan hade menat att de slöjbärande kvinnorna och turbanbärande männen på skolan hade stridit mot hennes ideologiska uppfattning så är jag OERHÖRT tveksam till om någon lärare hade ringt hem till dem och begärt en förändring i deras klädsel?<br /><br />Jag vet inte jag - men hänsyn och respekt är väl något som måste verka båda vägarna för att vara värda sin innebörd?Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-78626274240919710852011-03-01T09:14:00.000-08:002011-03-01T09:19:19.676-08:00Så insnöad atthälften kunde vara nog är jag.<br /><br />Tack och lov inte insnöad i bokstavlig bemärkelse, jag är mer än nöjd med den flingformiga nederbörd vi har haft hittills den här vintern så för min del behöver det alls inte komma mer.<br /><br />Nej, jag är insnöad vad gäller mitt fokus just nu. Det existerar enbart två samtalsämnen för mig för tillfället: ved och jobbet.<br /><br />Ved på grund av den bristfälliga tillgången, priset och sena leveransen av den.<br /><br />Jobbet på grund av det krisläge vi befinner oss i och har gjort sedan veckan innan sportlovet.<br /><br />Åsså kryddar jag till det med lite födelsedagsfirande med ojämna mellanrum och sen tog tid och ork liksom tvärslut.<br /><br />Blogga, det är en hastgöra i väntan på antingen ved eller buss till jobbet, eller telefonsamtal om ved eller jobbet.<br /><br />Förstår ni hur insnöad jag är?Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-58082826527607773472011-02-28T12:55:00.000-08:002011-02-28T13:07:54.184-08:0028:e februariIdag för 18 år sedan föddes min väldigt välkomne tredje son, Felix.<br /><br />Trodde jag.<br /><br />Eftersom alla jag kände som hade barn av olika kön påstod att det var så stora skillander mellan att vänta en flicka eller en pojke och jag hade exakt lika mycket halsbränna, lika lite cravings, lika mycket "raktfram"mage och lika överj****ligt mycket foglossningar som vid de tidigare två graviditeterna som resulterat i söner så förväntade jag mig såklart en tredje son.<br /><br />Jag pratade mycket med barnmorskan om det under timmarna på förlossningen, hur "likadant" allting hade varit. Så pass mycket likadant att vi inte ens funderat över ett flicknamn utan bestämt oss för just Felix.<br /><br />Men så ploppade tillslut den där ungen äntligen ut och när barnmorskan höll upp den och sa "Grattis, det blev en flicka" så var det inte enbart lustgasen som talade när jag väldigt ironiskt sa "Ha. Ha. Skitkul liksom".<br /><br />Fast otroligt nog så hade hon rätt, hennes ögon svek henne inte och inte mina heller när jag konstaterade att trots alla "likadanor" så var det faktiskt en liten tjej. En alldeles ljuvlig sådan med stora blåklintsblåa ögon och en alldeles jättetät och rufsig kalufs, och så hade vi helt plötsligt fått oss en "lillatyttel".<br /><br />Idag fyller hon "vuxen" - men en gång "lillatyttel", alltid "lillatyttel", lagom bortskämd och alltid övervakad och lite extra omhuldad av storebröderna :)<br /><br />Grattis på din dag min skruttunge, oavsett hur gammal du blir kommer du ALLTID att vara mammas bäbis!Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-28783734586794056652011-02-22T09:12:00.000-08:002011-02-22T09:26:02.734-08:00Skamär en obehaglig känsla och egentligen är det ju för väldigt få saker vi ska känna skam. Istället ska vi vara stolta och glada, och bara skämmas lite till husbehov om vi har gjort något RIKTIGT galet...<br /><br />Men jag vet inte...jag kan liksom skämmas å andras vägnar?<br /><br />Mr Bean är en sådan, och Ove i "Solsidan" - de blir liksom bara för mycket och så skäms jag på nåt sätt ställföreträdande åt dem - trots att jag vet att de bara är hittepå.<br /><br />Jag kan skämmas by proxy för annat också. Bloggaren jag läste för en stund sedan som skopade, öste, vräkte beröm över sin egen matlagning "trots att jag egentligen inte kan nånting om matlagning och bara rör ihop". Och Facebookvännen som gång på gång omåttligt stolt rapporterar resultat och kommentarer på sina tentor, papers och skrivningar. En annan bloggare som generöst beskriver sin kommande bok och vilka höjder den kommer att nå drabbas också av min tanke om att "eget beröm luktar illa". För så sa man när jag var barn och det är en av de mindre kloka sakerna jag släpat med mig genom åren.<br /><br />Och så är det ju jag som är dum när jag skäms- för vem är jag att bedöma huruvida de har "rätt" att vara stolta eller inte?<br /><br />Människan som lagar så god mat kanske är uppvuxen på snabbmakaroner, i bästa fall med en klick ketchup som dekoration och kanske verkligen skapar fantastiska maträtter som är fullständigt delikata - vad vet jag? FB- vännen har kanske sett sig själv som en ganska obildbar person och haft låg självkänsla utan att jag vet om det och gör en slags upprättelse av sin person iom de här studierna - så nära vänner är vi inte att jag sitter inne med den kunskapen liksom.<br /><br />Och författaren in spe.....ja, det kanske faller sig så att det blir århundradets bestseller? Mary Shelley och Magaret Mitchell hade (mig veterligen) inte publicerat någonting innan de skrev sina verk som - oaktat kvalitet - onekligen lever kvar, både i original och omarbetade till mer eller mindre igenkännelig form.<br /><br />Mig själv ska jag också försöka att sluta skämmas över och istället vara stolt över vad jag kan och vem jag är. Så det så!Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-22480232121160790412011-02-19T08:54:00.000-08:002011-02-19T09:02:34.749-08:00Det händer intesällan att jag, så där lagom vrålhungrig att jag behöver äta NU, tittar in i mina köksskåp och frustrerat suckande skakar på huvudet över hur oerhört lite där finns som kan bli en måltid.<br /><br /><br />För jag har ju på nåt underligt sätt en förutfattad mening om vilka ingredienser som "bör" ingå, trots att jag föredrar att avstår från kött. Ändå tittar jag främst efter nånslags köttråvara när jag är i matlagningstagen? Märkligt.<br /><br /><br />Men glädjande nog hittar jag ju sällan någon sådan, förutom i frysen och då kan jag ju inte äta omedelbums och alltså får jag experimentera. Idag tyckte jag att det var alldeles ovanligt tomt i mina skåp men si, jag kunde ändå få ihop en alldeles ypperligt fungerande måltid. Det följer inte GI, inte tallriksmodellen och ingen annan av mig känd och rekommenderad "diet" eller vad jag nu ska kalla det - men mätt och nöjd blev jag! Kanske främst för att jag fortfarande (efter 4½ år) lagar mat till närmare fem än en eller två personer?<br /><br /><p><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5575446587250378194" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm20fmmuKPXEPD97vi2zEodD_DMjrS8JTjefZoTmR2mb99c2gMkb28C0B5t5S-s_FQKuo2jCHmazI12Znam2oKr4MYw0NTqHgJmZIpfD14TJlvUIiK8QHObaGCRfOLHRq_qZ-GW8rkJ4o/s320/P1260001.JPG" border="0" /></p><p>Idag blev det ostfylld tortellini med parmesanost, färska stekta champinjoner, paprika och fetaost. Har jag nämnt att jag gillar ost? ;-)<br /></p>Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-85721847699130160092011-02-19T02:35:00.000-08:002011-02-19T02:44:48.403-08:00Sol ute, sol inne...sol i hjärta, sol i sinne...<br /><br />heter det ju i den där gamla poesiboksversen. Sol ute är det verkligen idag och om jag hade haft nåt annat ställe där det var lä förutom precis i vinkeln under mitt köksfönster hade bylsat på mig massa kläder, tagit en filt, en god bok och gått ut och satt mig i solen. "Så varför gör inte gnällkärringen det", tänker ni då. Det beror helt enkelt på att just där i vinkeln där det är lä, där ligger en alldeles enorm snödriva, och den har jag ingen vidare lust att sitta i :(<br /><br />Men en liten sväng har jag varit ute och inspekterat "ägorna". Det känns som om jag inte riktgit har haft möjlighet att göra det tidigare. Visst tog jag en snabbtitt första gången jag var här, men då låg ju fokus främst på huset och insidan av det, inte så väldigt mycket på trädgård och möjligheterna där.<br /><br />Visst såg jag ett och annat och visst började det snurra planer redan då men nu när solen skiner och det faktiskt finns hopp om en vår och jag till yttermera visso faktiskt BOR här och är innehavare till alla de här möjligheterna, då exploderar planerna. Uj vad jag vill mycket för det här stället och uj vad mycket man faktiskt skulle kunna ordna till och uj vad det kommer att kosta pengar....<br /><br />Fast...sånt där har ju en tendens att lösa sig under resans gång, och det som inte blir gjort det här året blir gjort nästa, eller nästa igen. För om det blir som jag tänker mig så kommer jag att bo kvar här, ett bra tag. Dagar som den här glömmer jag (nästan) bort hur mycket jag hatar att frysa, och funderingarna på vart nästa lass vad ska komma ifrån blir liksom undanträngda och jag ser bara underbara arbetsamma trädgårdsdagar i solen framför mig.<br /><br />Lite drömmare måste man väl få vara?Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-34870339563362719382011-02-15T02:54:00.000-08:002011-02-15T03:09:40.359-08:00Finns detnågra arbetsplatser utan intriger, härskartekniker och oupplösta konflikter?<br /><br />Mig veterligen har jag aldrig jobbat på någon och jag har skuttat runt rätt rejält i mitt liv. Jag upplevde det väl inte när jag var riktigt ung, och på ett ställe var det "bara" verksamhetschefen som ägnade sig åt sådant men bortsett från dem så har jag stött på det överallt.<br /><br />I kyrkan, i äldreomsorgen, i skolan, på fabrik, på hotell, på dagis och överallt annanstans.<br /><br />Inte enbart i personalgrupper med övervägande kvinnliga anställda, även om jag förstått att det är överepresenterat där. Män påstås var mer raka och öppna och även mer benägna att lösa sådana konflikter än kvinnor. F*n vet. Den värsta jag stött på i alla sådana kategorier var en man, tillika chef/arbetslagsledare.<br /><br />Nu är jag i det igen. Två kollegor som jobbat sedan Hedenhös konkurrerar om övertaget och kör därmed över alla och varandra - även eleverna och deras föräldrar. Men i veckan tror, hoppas och bävar jag för att det ska ta hus i h-vete. På fredag ska föräldrarna ha privat möte med rektor för att diskutera personalen och situationen i klassen. Flera elever har uppgett hemma att de är rädda för ett par av lärarna. Flera elever vägrar att delta i vissa lektioner. Flera elever har behov, intressen och önskemål som inte tillgodoses och flera elever visar på en tillbakagång i sin utveckling.<br /><br />Själv ser jag hur vi bedriver mer förvaring än verksamhet vissa dagar, hur vi utsätter eleverna för fullständigt oacceptabla situationer som i vissa fall till och med kan vara skadliga eller farliga. Jag ser - och drabbas av - oviljan att vara kollegial, att ställa upp, att stötta till där det finns behov, jag ser och drabbas av ett mångårigt inpinkat revir som <strong>på inga villkor</strong> överträds från något håll. Jag har försökt att lyfta frågan på arbetslagsmöten, men jag är ju ny så jag ska bara vara tyst. Dessutom har jag redan trampat på så många ömma tår genom att visa mig vara någon annan, något <strong>mer </strong>än vad jag förväntades vara att allt jag säger är fel.<br /><br />Men jag tillhör ju den sorten som inte KAN, inte VILL vara tyst - så jag går dit där man vill och måste lyssna. Jag "skvallrar". Jag har gått till chefen. inte en, inte två utan flera gånger. Inte för att höja mig själv i jämförelse med andra utan för att vi faktiskt arbetar med levande människor och allt det vi gör och säger - eller inte gör och säger - gör skillnad för dem och för att det är mitt förbannade <strong>ansvar</strong> att höja min röst när saker är fel.<br /><br />Och nu är det för mycket som är fel. Jag hoppas att mätet på fredag kan bli upptakten till att rätta till det som är fel, om det så ska kosta mig jobbet!Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-59378007984532769472011-02-14T09:47:00.000-08:002011-02-14T09:53:48.802-08:00Ouch!Visst kan det tyckas charmigt, ekonomiskt och miljövänligt att värma sitt boende med enbart biologiskt bränsle. Men det kostar att ligga på topp kan jag säga.....<br /><br />I morse var det inte så farligt kallt, mitt samvete säger mig dock att jag borde gå upp lite tidigare och elda för att få lite "grundvärme" - men resten av mig säger "ligg kvar i sängen så länge det går" och bekväm som jag är stiger jag inte upp förrän det är ett absolut måste. Det har funkat tidigare men idag straffade det sig. För trots att det inte har varit mer än 6-7 minusgrader så innebar den uteblivna morgoneldningen att inomhustempen låg på knappa 12 grader när jag kom hem idag. Det är en aaaaaaning för kallt!<br /><br />Och fortfarande nu, nästan tre timar av tokeldande senare har inte tempen höjts till mer än strax över 15 grader. Det är också för kallt. Dessutom tror jag inte att det är bra för vare sig hus, rör eller folk att det är så kyligt inomhus, dagens outfit är nämligen fleecefilt. Fast den är ju åtminstone svart....<br /><br />*går och eldar lite till*Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-61334463416611552302011-02-13T07:32:00.000-08:002011-02-13T07:43:38.092-08:00Jag vet!Att det inte är Alla Hjärtans Dag förrän imorgon - men eftersom jag fått min första Valentingåva någonsin måste jag ju lägga upp bild på den nu:<br /><br /><br /><br /><p><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5573197828358366226" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 240px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijY62M4MYAOkITewWPKuB4Y93BWZDRwGVwWuBEUhM3aj9WlWaN3liXoZ_Fm1NEHH9Z1mN49Ln72OVkgYk_3a3rChO0mXzN57C9VS1WhnewinpHtgSIRTVTqXkX3weoSRzzsUBStJ26Gbk/s320/allahj%25C3%25A4rtan.JPG" border="0" />Mitt Hjärta är nog en av de absolut omtänksammaste människor jag träffat på och tyvärr är jag alltför förvirrad för att nå upp i närheten av den nivån. I fredags när han dök upp i mitt hem hade han med sig är mitt (snart) 44-åriga livs första Valentingåva: rosor, vin och choklad. Inte dumt alls må jag säga!</p><p>Nån gång ska jag försöka komma ihåg att fira honom till jul, födelsedag eller Alla Hjärtan....</p><p>Vad gäller Alla Hjärtans Dag förresten, så måste jag erkänna att det faktiskt glädjer mig att läsa i lokaltidningen så väl som i aftonblaskorna att fler och fler skolor "förbjuder" eller i alla fall avråder elevråden att medverka till inköp och utdelning av rosor imorgon. Det KAN verka som en fin gest, men ack hur känns det inte för dem som inte får varken en röd kärleksros eller en gul vänskapsros? Det kan bli oerhört utmärkande att vara en av få i en klass som inte får något av det och det kan bli alldeles för mycket populäritetstävling när någon får flockvis av blommor oavsett om h*n förtjänat dem eller inte. Jag vet, för jag har - genom mina barn - upplevt det där...</p><p>Men min present från mitt Hjärta är jag rent löjligt glad för och jag hoppas att han vet att jag älskar honom tonvis om jag inte presentat honom.....<br /></p>Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-5536859771117193572011-02-08T07:36:00.000-08:002011-02-08T07:53:31.053-08:008 februariAtt säga att jag minns den här dagen för 20 år sedan som igår är att överdriva. Men jag minns en hel del viktiga (och en del osmakliga) detaljer.<br /><br />Framför allt minns jag att jag idag för 20 år sedan fick mitt andra barn, min fantastiskt fina son =)<br /><br />Jag minns att jag bönat och bett om att få slippa bli igångsatt, så som jag blev när hans storebror inte heller ville komma ut på utlovat datum. Jag minns att jag fick min vilja igenom och hade gått nästan tre veckor över tiden. Jag minns att storebror och jag hade varit hos vännen M och ätit nässelsoppa och att jag fick en fruktansvärd diarré (det var en av de osmakliga detaljerna) och att vi var på biblioteket när jag fick den första sammandragningen. Jag minns lättnaden över att slippa det där droppet, och jag minns också hur otroligt motspänstig han trots allt var...<br /><br />Jag minns bilfärden in till StoraStaden, den enda dagen den vintern som det faktist VAR vinter, snön vräkte ner och vägarna var glashala. Jag minns lustgasen och alla ....hmmm...intressanta åsikter jag delgav de närvarande, främst OM de närvarande. Jag minns - med skräck - skalpelektroden och CTG-bältet som mätte de oregelbundna hjärtslagen. Jag minns den alldeles för överburna magra lilla varelsen som efter mycket möda och stort besvär till slut låg utanpå min mage istället för inuti.<br /><br />Jag minns lyckan, och jag känner den ännu. <3Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-64346828241008288882011-02-07T08:31:00.000-08:002011-02-07T08:39:25.292-08:00Det finnsmycket, och många i mitt liv som är viktig(t/a) men ända sedan i november nån gång känns det som om mitt liv främst kretsar kring en enda sak:<br /><br />Ved.<br /><br />Eller snarare hur man anskaffar BRA sådan. Kollegan/vännen L:s sambo erbjöd sig oerhört tjänstvilligt att skaffa fram ett gäng. Det gjorde han ganska så omgående efter min inflytt, tack och lov - hemlevererat. Men....den var inte helt billig, och egentligen alldeles för torr så det sa nästan som "voff" när jag närmade mig pannan med ett vedträ. Sen hittade jag lille J. Billig ved, gratis hemleverans...men mest tallytor och småspäntor, och dessutom inte helt pålitligt när han kunde tänkas dyka upp. Nu har jag hittat en annan ännu yngre J. Han hade "prima björkved" till ett inte speciellt bra pris men vad gör en damsel in distress, eller kyla snarare?<br /><br />Igår var han - med väldigt kort varsel vilket jag är mycket tacksam över - här och avlevererade vad han, som han sade, "hade skrapat ihop". Inte billigt som sagt, och en slant kostade det att få det hemlevererat men är det prima så är det. Idag är jag en aning tveksamt till innebörden av ordet "prima". Veden känns inte helt torr och det är inte speciellt lätt att få fyr i pannan :(<br /><br />Var i hela fridens dagar hittar man den OPTIMALA veden/leverantören/priset?<br /><br />*sucka*Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-41742459050951199452011-02-01T07:09:00.001-08:002011-02-01T07:20:29.515-08:00Det är inte lättatt bete sig vuxet när man har en mamma som i vissa lägen uppför sig som en treåring.<br /><br />Då menar jag inte som en yster treårig häst utan som en trotsigt tjurig mänsklig treåring. Vi har ju aldrig haft någon nära relation, min mamma och jag. I början av mitt liv berodde det på den postpartumdepression hon fick när det var jag och inte en lillebror som tittade ut. Vad det berodde på sen var väl till stor del det kvarstående faktumet att jag inte var det barn jag förväntades vara - chocken gick kanske aldrig över?<br /><br />Jag har alltid varit den som inte gjort så som man "ska" göra och min skilsmässa var förmodligen droppen som fick morsan att svämma över. Det ska ärligt sägas att vi gör försök, både hon och jag, men det vill sig liksom aldrig riktigt och det får väl vara så då....<br /><br />Men ibland undrar jag om hon inte gör det svårare än vad det behöver vara? Ända sedan innan jul har jag ett flertal gånger påtalat att föräldrarna är varmt välkomna hem till mig, närhelst det passar. Hittils har hon varit här en gång, i nån timme. När jag upprepar min stående inbjudan så får jag rent löjligt tunna undanflykter, det är för kallt, det är för dåligt väder, för dåligt väglag osv osv. Det har hon ju iofs haft rätt i, men ovanstående dåligheter har inte hindrat dem från att åka till andra och hälsa på.<br /><br />Alltså frågade jag idag vad jag gjort den här gången för att förtjäna detta bemötande. Fick jag något svar? Nej. Bara en massa förorättat svammel om allt möjligt som inte alls hade med min fråga att göra och sedan ett ursäktande om att det måste ätas middag innan det var dags att åka ytterligare nån annanstans än hem till mig....<br /><br />Fast...det som gör mig allra mest ledsen och besviken är att min pappa - som jag VET gärna vill komma hit - inte har stake nog att åka ifrån henne och låta henne sitta hemma och tjura? Men iofs så får han väl igen för det när han kommer hem i så fall.<br /><br />Uttrycket "dysfunktionell familj" har fått ett ansikte.Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-54926250089896605582011-02-01T04:52:00.000-08:002011-02-01T05:16:12.058-08:00Ömsom vin, ömsom vattenhar det varit i helgen. Den började ju mindre trevligt med en jordfästning men fylldes på med att Hjärtat kom till oss framemot kvällen och det är ju alltid en stämningshöjare.<br /><br />På lördagen var det "Kulturnatt" för 20:e året i rad i min StoraStad så vi (eller snarare jag) bestämde att vi skulle vara lite kulturella och åka dit. Vi inledde kvällen - efter lite käbbel mellan mig och Stumpan om vart vi skulle äta - med ett besök på <a href="http://www.spicenrice.se/vaxjo_menu.html">http://www.spicenrice.se/vaxjo_menu.html</a> , en inte jättecharmig restaurang men med mer än godkänd mat. Det är inte ofta jag äter ute så det kändes extra bra att BÅDE kunna göra ungen till viljes och få bra mat :)<br /><br />Stumpan gick snart på sitt håll till sina vänner medan jag gjorde vad jag kunde för att få MumsMums och Målarflikkan att joina oss, men han var alltför kräsen för att estimera de nöjen som kulturnatten erbjöd så därför gick vi först till Stadsbiblioteket och insöp lite eletronicamusik/graffitikonst utanför och sedan fortsatte vi att virra runt där inne, och deltog bl.a i en tipsfråga om timmerhus. Inte för att jag vet varför, mer än möjligtvis för utsikten att vinna det vandringspris som Hjärtat upptäckte att vår vän E:s exman vunnit året innan?<br /><br />Efter det släpade jag med mig Hjärtat till Smålands Muséum där en bekant till mig skulle uppträda med sin kör <a href="http://www.blandadkonfekt.se/">http://www.blandadkonfekt.se/</a> . De hade haft en uppskattad show på en av stadens restauranger och för oss som inte hade tid/råd/möjlighet att se dem då kom nu ett nytt tillfälle att höra populärmusik i annorlunda körsättningar. Suveränt bra kan jag säga!<br /><br />Efter det snabbpromenerade vi till <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xj%C3%B6_domkyrka">http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xj%C3%B6_domkyrka</a> för att lyssna till ett program med Wiehe/Afseliuslåtar. Hyfsat program, men eftersom kyrkan var mer än knökfull vilket innebar dels att vi fick stå och dels att det blev bastuvarmt så avvek vi efter ungefär en halvtimme. Planen var att möta upp Stumpan och ta oss till ett ställe som heter "Macken", ett socialt företag som bla sysslar med renovering/återvinning av möbler, samt att där lyssna på reggaebandet <a href="http://www.myspace.com/tribevibes">http://www.myspace.com/tribevibes</a>.<br /><br />Sagt och gjort - efter en promenad längs Sandgärdsgatan där vi som hastigast tittade på den nya glaskonsten som satts upp där äntrade vi den lånade bilen och for ut mot ett mindre välrennomerat bostadsområde. Det såg lite underligt ut, den "Mack" som jag tog för givet att det handlade om var mörklagd, men en bit bort lyste marshaller upp det M som är signifikativt för versamheten. Baracken bakom M:et var lugubert upplyst, utanför stod människor och rökte, till och med jag som anser mig vara hyfsat fördomsfri - eller åtminstone villig att få mina fördomar krossade - tyckte att det såg lite spooky ut....<br /><br />Så jag får lov att erkänna att vi aldrig gick in, vi vände och åkte hem igen. Jag för min del nöjd med kvällen - det är bara att erkänna att jag inte är ung längre felåt, inte är VAN vid att vara ute och nattramla! :)Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-69953546294197025512011-01-31T07:59:00.000-08:002011-01-31T08:08:42.260-08:00I fredagsvar jag på begravning.<br /><br />Det var - milt sagt - fruktansvärt.<br /><br />Begravningar är aldirg några muntra tillställningar vad jag vet, men de jag hittils varit på har främst varit fina minnesstunder för gamla/äldre människor som levt sina liv till fullo, fått se barn och kanske barnbarn växa upp, som har jobbat, varit sociala och på det stora hela haft goda liv. Då sörjer man såklart, men vet också på något sätt att "det var dags".<br /><br />I fredags gällde den förvisso oerhört fina minnesstunden en kvinna i mitten av livet. En kvinna med små barn och en (såvitt jag vet) omtänksam man. En kvinna med ett socialt respektabelt yrke. En kvinna utan några kända missbruks- eller sociala problem. En kvinna som inte kunde be om hjälp. En kvinna som till slut inte orkade med att leva det liv hon levde utan valde att avsluta det.<br /><br />Vi var många som ville hedra henne med att närvara vid begravningen. Närmare bestämt en hel kyrka full och jag var förmdligen inte den enda som tänkte: "Varför anade jag inget?". Kanske lärde jag mig där och då slutligen att det inte är varken fel eller farligt att be om hjälp.....Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-57423807216299729442011-01-26T05:39:00.001-08:002011-01-26T05:45:32.066-08:00Jag hade velatskriva ett interssant, eller humoristiskt eller åtminstone engagerande inlägg idag.<br /><br />Det kan jag inte.<br /><br />(Icke)Plåtmagen är utslagen och med den även hjärnan. Jag lider av det jag alldeles egendiagnosticerat kallar för "stressafasi" vilket innebär att jag inte kan stava (jag backstegar och rättar mer än vad jag skriver) eller ens säga rätt ord på rätt plats. Igår när jag pratade med Hjärtat dök helt randomly ordet "gurka" upp i min mun - på fullständigt fel plats. Vad jag fick den där gurkan ifrån har jag ingen aning om.<br /><br />Så något långt och intressant och engagerande inlägg blir det inte. Trots att jag egentligen har alldeles fullt med viktigheter jag skulle vilja dryfta:<br /><br />Vargjakten.<br /><br />Att det säljs barnkläder i samma cl men ändå olika stora till pojkar och flickor.<br /><br />Att rasismen breder ut sig på nätforum där man kan vara anonym.<br /><br />Kylan.<br /><br />Alla andra orättvisor.<br /><br />Men det där har ju andra redan skrivit om så att jag för tillfället lider av skrumphjärna och -mage är kanske inte någon större förlust.....Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-12372013826106865102011-01-23T08:39:00.000-08:002011-01-23T08:52:28.304-08:00Den stora kärlekentill det skrivna ordet bär jag (förhoppningsvis) för alltid med mig. Ända sedan min StoraSyster meddelst nypningar, hårluggande och verbala hot "tvingade" mig att lära mig att läsa som fyraåring har jag läst det mesta jag kommit över inom de mest disparata områden.<br /><br />Som 6-7 åring gick jag igenom mina föräldrars ganska innehållslösa bokhylla och hittade en bok där som såg väldigt spännande ut. Den läste jag med stort intresse och kanske lade den grunden till min något morbida litterära inriktning, för det var nämligen ett samlingsverk över svenska olösta mordgåtor.<br /><br />Innan ni hinner brista ut i klagosånger över oansvariga föräldrar så ska jag passa på att nämna att jag naturligtivs inte var dummare än att jag läste den i lönndom (på samma sätt som jag några år senare läste LilleFars undangömda "Riff" och "Raff").<br /><br />Häromdagen var jag med min nya bästis Vaktmästare S och letade möbler i dammiga skrymslen av den jätteskola jag arbetar på och i den bokhylla jag ville lägga beslag på fanns en hel massa böcker, även de av olika slag. S erbjöd mig generöst att ta vilka jag ville ha. Matematik- och kemiböckerna ratade jag undantagslöst, likaså en uppsättning Atlas från 1989. Men så fann jag ett guldkorn!<br /><br />I hyllan, med den väldigt speciella bindningen i rött och svart med en guldblixti relief på bokryggen stod - tyvärr inte min barndoms favoritbok "Olösta svenska mord" - utan dess kusin, eller kanske syssling: "Vårt samhälles olycksbarn". Den innehåller kapitel som "Från ratten till rätten", "Dunkla drifter" och "Don Juan & co gör affärer".<br /><br />Med all rätta ska den nu få efterträda Nils Ahlands "Odöd, blek och hungrig - vampyren i bok och film" som min godnattlektyr! =)Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-17630958964178720032011-01-21T09:05:00.001-08:002011-01-21T09:10:04.188-08:00Hmmm okejDet måste bli ett tredje inlägg idag, eftersom jag är en sådan kalenderbitare tillika egotripp och inte kan låta bli att kolla min statistik....<br /><br />Intressant nog finns min blogg "pingad" på en rysk variant av blogglista. Med kyrilliska bokstäver och allt.<br /><br />Lika intressant är att ett av sökorden till min blogg är "jordförankring spett".<br /><br />Jag får nog börja skriva lite mer spännande inlägg.Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6529104508414267913.post-49191038981859062132011-01-21T08:54:00.000-08:002011-01-21T08:59:06.820-08:00Tolkningsbart.Idag berättade jag för kära vännen L som har en något mer "upphöjd" position på arbetsplatsen än jag att jag i veckan varit inte mindre än tre personer (nej, jag är inte schizofren, inte ännu) på klassens schema på en och samma dag. Ingen av dem är jag egentligen...<br /><br />"Jag vet" , svarade hon, "allt det du gör och din entusiasm är noterad på högre ort, med tanke på framtida pensionsavgångar."<br /><br />Jahopp liksom.<br /><br />Nu ska jag inte vara som jag brukar och måla upp scenarier och skapa mig en massa förhoppningar. Men nog fanken lät det bra? ;-)Kloktokenhttp://www.blogger.com/profile/18242392280623272851noreply@blogger.com1