Och tiden den går..

och aldrig blir bloggen skriven i. Men nu kanske!?

Jag är fortfarande sjuk, det är väl den främsta anledningen till att jag inte skrivit. Jag har fortfarande en hel massa tankar, bara lite svårt att få plats att formulera dem bland allt snor som finns i mitt huvud :(

Men en hel del har ju hänt sen sist:

I Malmö var vi och ÅH vad trevligt det var! Med 13 tjejer/kvinnor/damer på resa kan ni förstå att det blir ju en hel del babbel =) Vi hann med otroligt mycket på kort tid även utan att stressa, bl a ett guidat besök på anrika Hipp där vi fann inte mindre än tre beröringspunkter mellan vår hemtrakt/medlemmar i kören och Malmö/anställda på Hipp. Världen är bra liten.

Vi åt gott flera gånger, både latinamerikanskt och indiskt, vi gick på stan och fick både historisk och shoppingunderhållning. Vi åkte båttur på kanalerna och såg stan från vattnet, vi promenerade ut till Västra Hamnen och såg vattnet från stan - och bron och Torson. Jag träffade raraunderbara GladaKatarina (tack igen vännen) och racerpratade. Vi kom hem till landsort igen som rätt slagna men oerhört nöjda hjältinnor!

Det finns inte längre någon fet, lat, gul katt hos Hjärtat. Akut njurproblematik och en oförsäkrad bonnkatt är ingen bra ekvation. Eftersom dessutom ingen konstant förbättring eller fullständig bot kunde utlovas fick kissen sluta sina dagar - ingen ska behöva plågas i ovisshet.

Ett sensationsval har vi genomlevt. Sensationellt ur flera synvinklar. En journalist skrev att SD:s roll i regeringen kommer att bli "en rysare". Jag håller med, av mer än en anledning. Jag känner mig beklämd - inatt blev Sverige en ännu kallare plats att bo på. Ordet "solidaritet" fick ny innebörd och verkar nu betyda "mer åt dem som redan har" och ordet "motivation" låter skrämmande likt "hot och tvång"...Vårt nya välfärdsland är numera "normalt" enligt Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard - hur kan det komma sig... att jag inte alls känner mig trygg i den sortens normalitet?

Egosamhället breder ut sig....till och med med hjälp av dem som inte på något vis tjänar på att tycka så. Är man ensamstående, lågutbildad, långtidsarbetslös mamma med ett handikappat barn och lever på A-kassa, bostadsbidrag, underhållsbidrag och vårdbidrag - är man då i rätt position för att rösta på Alliansen för att "de har lovat att fixa mer jobb"? Ja, jag vet att det hänt. Som en ytterligare upplysning kan jag berätta att kvinnan ifråga är väldigt blond - nästan mer på insidan än utsidan verkar det som..

Andra människor nästan skryter med att de inte röstat alls för "de bryr sig VERKLIGEN inte om politik, det är så trist".

Jaha.

Jo, politik kan vara oerhört trist - det kan jag hålla med om - om man väljer att se det under den etiketten; "politik". Men om man istället ser det som "mina framtida villkor" så kanske det inte är så trist längre? Folk borde åtminstone kunna masa sig iväg och rösta blankt om de nu inte alls orkar sätta sig in partipolitiken? Då har man använt sig av sin medborgerliga rättighet, och visat att man inte ger ett ruttet lingon för något av de etablerade partierna.

Nä, jag är ju ingen politisk bloggare, lika lite som jag är modebloggare så därför blir det inte mer sådant här - även om jag har en hel massa tankar. Nu ska jag återgå till det jag pausade ifrån, nämligen papperssorterande. Jag letar av en alldeles speciell anledning efter ett alldeles speciellt litet papper som jag var tvärsäker på att jag hade precis exakt där det borde vara. Det var det dock inte - men en hel massa andra papper har jag hittat.

Faderskapserkännande från 1989 tex - tror ni det behöver sparas längre? En faktura på en försäkring tagen på Stumpan när hon föddes -93? Antagningsbeskedet från universitetet -99? Ja jäklar vad mycket skräp jag har samlat på mig "omifallatt"!

*återgår till rensandet*