Vad är det med sommaren?

Eller kanske snarare "vad är det med FOLK på sommaren"?

Folk som inte har hörts av med minsta lilla viskning på flera månader trillar plötsligt ner i inboxar både här och där med "Åååååh vi mååååååååååååååååste träffas snart, det vore sååååååååååå kul att ses i sommar!!!" med ingen eller liten variation. Jag är förmodligen ganska udda, men jag gillar att umgås med folk året om faktiskt...

Det är inte bara sedan länge förlorade så kallade vänner som hör av sig - denna veckan har inte mindre än fyra före detta på den tiden det begav sig potentiella "significant other"kandidater hört av sig - fortfarande singlar (eller singlar igen) och tycker att vi "mååååste ses". Det tycker inte jag - och upplyser vänligt men bestämt att jag numera har ett Hjärta och inte är ett dugg intresserad av att träffa just nån mer än bara honom.

Då får jag svar om att "Men vi är ju vuxna människor! Vi kan väl träffas som vänner bara?"

Vänner?

Vi var inte vänner då det begav sig, vi var inte vänner efter vi slutade höras av - hur kan vi plötsligt bli vänner efter en massa tids tystnad? Och vilket skulle syftet vara med att träffas? Fikar eller tar en öl gör jag med mina befintliga vänner och vänners vänner - det räcker bra för mig! Att det är mig helt likgiltigt vad de anser om min mentala status beroende på ovanstående faktum går dem också förbi så jag undrar verkligen: vad ÄR det med folk på sommaren?

En annan sak som jag finner betydligt mer skrattretande och skulle vilja räkna på sannolikheten för (om jag hade kunnat någon högre matematik) är att inte mindre än tre av mina "föredettor" har ersatt mig med kvinnor vid namn Camilla. Ett ännu märkligare sammanträffande är att två av dem dessutom (liksom jag) är tjockisar, mörkhåriga och vänsterhänta...

Mycket funderingar blir det när hjärnan är kokt av sommarvärmen - en sommar som har chansen att gå till historien som den varmaste på 109 år!