Ovanpå

att jag faktiskt är ganska trött är jag också....nedstämd, låg, blue eller nåt i den stilen.

MumsMums ringde igår och berättade att hans pappa beställt hem en container till fallfärdiga rucklet för att rensa de två enorma förvaringsutrymmen som finns där; klädkammaren och källaren. Han undrade om det var något jag ville ha, och med tanke på att jag var där för ungefär två år sedan och då hjälpte till med en storröjning som resulterade i tre fyllda hästsläp så avböjde jag.

Men vid lunch när jag tog en sväng ner på byn insåg jag att det inte bara röjdes skräp - det röjdes ALLT!!! Betydligt mer än vad jag föreställt mig när jag fick frågan, för även de många och långa snedgarderoberna på övervåningen tömdes - på som sagt ALLT. Det lilla fåtal babykläder jag sparat, bl.a hemstickat av farmor och mormor. Alla leksaker. Alla barnböcker, inklusive mina egna gamla. Alla minnessaker som jag stoppat undan i kartonger från resor och utflykter. Det vill säga så gott som hela mina barns barndom ligger nu i en container och ska demoleras och det mina vänner, det känns inte så bra....

Dessutom ringde jag till Morsan för att gratulera på hennes högtidsdag, dagen hon delar med vår nygifta kronprinsessa. Naturligtvis för sent. Naturligtvis efter att alla andra redan bombat henne med fiiiina kort och långa telefonsamtal. Naturligtvis när Lillefar, hon och hennes kära syster som är "hemma" från Amörrrkat skulle sätta sig och äta så hon hann inte mycket mer än berätta vilken sjupertrevlig dag det haft hos StoraSyster i hennes sommarstuga i helgen och att hon gick på penicillin efter nåt elakt insektsbett och att de varit här och gjort ditt och där och gjort datt. Om mig, de mina och mitt jobb nämndes inget - förutom kommentaren "när du nu tvunget ska arbeta" - underförstått "när jag inte gör mig ledig för att fira hennes födelsedag".

Att jag erbjöd mig att komma inom en stund på fredag var inte intressant - då skulle man dinera på ett närbeläget pensionat och jag var iofs välkommen - om jag åkte hem och dushade och bytte kläder efter jobbet. Att det innebär ett antal extra mil och tid därtill fanns ingen förståelse för. Då erbjöd jag mig att stanna till på söndag för att vara social och säga grattis - men då var det ingen mening för då har Amörrkanskan åkt hem.

Hur vuxen jag än blir, och hur medveten jag än blir så är det bitvis jobbigt som fan att vara ett barn som dissas av sin morsa...