Jag har insett

att jag nog kan bli näst intill manisk ibland.

En av de få manierna jag kan drabbas av är städmani. Det tog sig uttryck i Hjärtats förråd som jag virvlade igenom som en subtropisk tromb tidigare i somras, och nu tar det sig uttryck i prästgårn's trädgård. Tanken i tisdags var att åka upp med megaklipparen och förvandla den försummade ängsmarken åter till gräsmatta och den tanken förvandlades hastigt till en utrensning.

Inte enbart för att jag faktiskt tycker att det är riktigt KUL att rensa, utan också för att jag i det här fallet inte alls såg syftet med välklippta gräsmattor när allt annat i trädgården såg ut som nåt som Gud hade glömt för i runda slängar 40 år sedan.

Så - beväpnad med såg, grensax och sekatör angrep jag syrenhäckar som förvandlats till monsterskog, rosenbuskage som var till 70% döda, små träd som självsått sig på olämpliga ställen och tillåtits växa sig fyra - fem meter höga, fruktträd som hade fler döda grenar än levande, blommande buskar som tagits över av hassel och/eller lönn och vi har kört, kört och kört klipp - sju traktorsläp in alles på två dagar och i morgon när nyanställda kyrkoherden rullar in med sitt bohag kan han åtminstone inte klaga på trädgårdens skick.

Mitt skick är lite sämre. Nyponrosor har envisa små taggar, trots handskar sitter spetsarna fast förankrade i flera av mina fingrar. Jag är sönderriven på armar och ben av alla grenar jag klättrat omkring i, åkt på och burit. Överkroppen, halsen, nacken och ansiktet är tjusigt dekorerad av mygg-, broms- och blindknaggsbett och jag har överdoserat på nässelstygn så pass att mina skenben och vader är domnade.

Men jag klagar inte - jag är totalnöjd med vår arbetsinsats och jag har förstått att de kommande sex veckorna kommer att bli hur bra som helst - lille H opponerar sig inte ett enda dugg mot mina vilda idéer, trots att jag idag till och med kastade en ostfylld tortellini på honom....av misstag såklart ;-) Enda kommentaren han fällde när han skrattat klart var att "det här kan nog kanske bli de sex intressantaste och galnaste veckorna i mitt liv hittils".

Nädå, jag är mycket noga med att påtala för honom att det EGENTLIGEN inte är min avsikt att bossa med honom - jag har bara så mycket bättre ordning på mig än vad han har på sig*L* Lite kär i honom är jag eftersom han med en glad min och stor förståelse har tagit på sig att göra en del slitarbeten som min kropp bara inte klarar av. Köra gräsröjaren till exempel - det är min kropp helt enkelt inte skapt för, dels på grund av min krockskadade nacke och rygg, dels på grund av att selen man ska bära den i för avlastning på intet sätt är kompatibel med de kvinnligare delarna av min anatomi - jag bular ut för mycket på ställen där man inte bör bula ut om man ska ha den där selen på sig!

Men det handlar faktiskt om tjänster och gentjänster - han avskyr det i hans tycke enformiga arbetet med att vattna, så det sköter jag. Nu förutsätter jag att de har rätt i det de sa på nyheterna; att det ska regna inatt och då slipper jag vattna, men han får fortsätta handskas med röjsågen. Det kallar jag en bra deal! =)

Har jag nämnt att jag gillar mitt jobb?