Musik

är - och har alltid varit - oerhört viktigt i mitt liv. Mer än normalförvirrad som jag är så har jag för det mesta ingen aning om vem som sjungit/spelat vad, vilket år, med vilket band tidigare och framför allt inte på vilket skivbolag. Det är liksom inte viktigt för mig och på senare tid har jag tydligen varit en källa till muntration för att jag inte har full koll på sånt...

Det är ju tonerna, ljudet, orden, känslan som är det viktiga!

Påverkad av musiken blir jag också - ibland mer än vad jag trott. Snickarpojken a.k.a Hjärtat fixade en gratis Spotify åt mig ganska så snabbt efter vi lärt känna varandra och för det - och en massa annat också naturligtvis - ska jag alltid vara honom tacksam. Där har jag hittat gamla godingar och nya fenomen, plockat ihop de allrasom tokigaste listorna och hyggat mig nåt oerhört. Mina listor visar förmodligen mer på min lätt schizoida läggning än vilket DSM-IV test som helst. Man återfinner tex en lista som heter "AlternativMammansGothåblandatlista" och där har jag en låt som egentligen borde vara en annan...

Låt mig förklara.

1986 var jag på den allra första Hultsfredsfestivalen och hörde Freddie Wadling sjunga, livspremiär för mig - och vilken premiär det var! Anyhoo har jag fortsatt att uppskatta, ja nästan älska hans röst och när han för några år sedan sjöng in ett antal välkända psalmer smälte mitt hjärta ännu mer. Jag Spotifysökte på dem men hittade bara en annan man som sjöng just DEN låten som jag ville höra, och det nästan lika bra som käre Freddie. Så Toni Holgersson hamnade i min lista och just idag såg jag att den låten på något mirakulöst sätt hade försvunnit?

Sååå, jag sökte mer på herr Holgersson och fann att han var med och sjöng på - i mitt tycke - mästerverket "Den flygande holländaren" - där vad som brukar kallas V.A sjöng Cornelis Vreeswijks sånger i sin egen tolkning. Så snabbt som min prinskorvsfingrar tillät skapade jag en lista just med namnet "Holländaren".

Nu - efter många och långa utläggningar är jag på väg att närma mig pudelns kärna: fan vad musik kan göra mig melankolisk! 1988 när den här skivan kom ut var jag 21 år, väntade mitt första barn och kände att jag hade det mesta och det bästa kvar av livet....

Livet blev väl inte riktigt som jag i min naivitet och oskuldsfulla förhoppning trodde, men under senaste åren har det bara blivit bättre och bättre, det senaste alldeles toppenbra faktiskt - och ändå sitter jag här med en liiiiiiten ågrenklump i magen - jag är nog rätt bra på självplågeri - även om jag inte på något sätt önskar mig tillbaka där jag varit.

Jag ska lyssna klart på listan, tugga i mig den spräckta stoltheten och imorgon är en annan dag - då kommer mitt Hjärta och allt blir lika tippelitoppen igen! =)