Och dagarna bara

rasslar förbi - nyss var det midsommar och nu är det snart mitt i sommaren! (Ja, det ÄR skillnad på det)

Helgen rasslade ju såklart förbi enbart och allenast för att Hjärtat var här - märkligt vad mycket snabbare en "tillsammanshelg" går än en "ensamhelg"? I helgen inte bara njöt jag av sällskap, jag blev med både elektrisk grill till balkongen och ny mobiltelefon tack vare honom. Jag gjorde ett tappert försök att köpa en elgrill redan sommaren -07 som var min första här på balkongen, men då gjorde jag ett minst lika tappert försök att elektrifiera mig själv (med hjälp av en styck elgrill och ett pekfinger som kom för nära grilltrådarna) så jag lade ner tankarna på grillning och satt bara och var avundsjuk på alla andra som kunde.....Men nu kan jag också och på två dagar grillade jag två gånger =)

Ny mobil hade jag ju redan fått egentligen, men så lyckades mannen i mitt liv mackla sönder sin och behövde få tillbaka den han så generöst gett mig - så alltså går han och köper en ännu nyare till mig? Ja, det är enklare än vad det verkar; den jag fått (låna) hade plats för minneskort, den nyinköpta hade det inte och eftersom jag inte behöver nåt minneskort så var det ju inte så svårt att räkna ut vem som skule ha vilken telefon.

Måndagen och tisdagen har också gått i racerfart - så är det tydligen när man arbetar? Större delen av måndag förmiddag tillbringade jag i ett cementrör nere i marken där jag försökte få en stillastående vattenpump att börja pumpa igen så att de stackars plantorna som flämtande förtvinade i solen skulle kunna få lite vatten. Det var också rätt enkelt att lösa - bara att slå på strömmen som en ovetande målare hade slagit ifrån när han skulle tapetsera prästgårn' - som alltså levererar strömmen till pumpen.

Medan jag väntade på vatten fick jag förevisa ALLT i maskinhallen för en ytterst nyfiken liten Leopold, 3 år som var med pappa på benåkern för att vattna. Tänk jag hade glömt att i den åldern finns ALLTID en fullständigt resonabel följdfråga till allting som sägs, nämligen "vaffö då?". Resten av dagen -som gick åt till vattning av ungefär 300 gravrabatter med snigelätna blommor funderade jag också rätt mycket på "vaffö då"....

Ett "vaffö då" som man mycket väl kan grunna på är det faktum att just nu på kyrkogården arbetar jag: kvinna, 43 år med en gedigen universitetsutbildning inom missbrukarvård och pedagogik samt H, gosse, 27 år med en lika gedigen universitetsexamen i biblioteksvetenskap. Det är förmodligen sant det som sägs, att aldrig någonsin tidigare har akademikerarbetslösheten varit så hög?

Inte så att jag på något sätt misstycker till att arbeta med det jag ftf gör, eller "nöjer mig" med det i brist på annat, tvärtom stormtrivs den här knakande gamla kroppen med att få röra på sig och ta rejäla handtag - jag tycker mest att det är rätt underligt att det är så svårt att komma in på arbetsmarknaden för oss båda - som har valt att utbilda oss inom de områden där vi upplysts om att det skulle råda brist på arbetskraft inom överskådlig tid?

Herr R tittade in en sväng i går och lyckades skrämma upp lille bibliotekarien genom att fråga om "damen i svart" - jag alltså - hade gjort några otillbörliga närmanden ännu....Stackarn, han visste inte om han skulle skratta eller gråta när herr R och jag drog igång i samma goda och raljerande stil som förr. Nu svarar han på tilltal och ler lite nervöst när jag babblar öronen av honom på rasterna men håen vet om han någonsin kommer att våga starta ett snack med mig om nånting annat än det som handlar om specifika arbetsuppgifter....

Praktisk är han dock, för hittils har han inte protesterat ett enda dugg när jag har talat om för honom vad vi ska sysselsätta oss med för arbete under dagarna - jag gissar att om han inte hade upplevt det som blasfemiskt hade han förmodligen sagt "amen" varje gång efter jag har pekat med hela handen.

Ujujujuj vilken styrande satkärring jag är.....