The multipurpose me...

Idag var jag med en av mina elever som gärna vill vara med i skolans Luciatåg på övning.

Glappkäftad som jag är sjöng jag naturligtvis med i sångerna och då kom musikläraren med den oerhört snillrika idén att jag skulle vara med i tåget. Bortsett från att det förmodligen inte finns en lussesärk på jorden som jag skulle kunna komma i och det faktum att jag inte gått i Luciatåg sedan jag var tärna i Lions Luciatåg - 86 i min pyttelilla f.d hemby så kändes det milt sagt underligt att ens tänka sig tanken att trippa fram tillsammans med en flock ungar unga nog att vara mina egna barn - så jag sa tack för erbjudandet men nej tack.

När jag lite senare på dagen kom för att sjunga i personalkören så hade han grunnat sig vid det hela en aning och kommit på en alternativ lösning. Han anser att min röst behövs - så vill jag på villkors vis inte gå med i tåget så får jag alltså:

Stå i kulissen och sjunga.

Upplägget påminner mig om nån film jag sett, där en bildskön donna utan röst att tala om står och sjunger på en scen, åsså trillar ridån ner och bakom den står hon - den mindre vackra - som rösten egentligen tillhör :-D

Jaja, egot blir ju boostat så det är klart att jag ställer upp!