Tyärr är det typiskt

att det blir ett visst arbetsklimat när det är en könshomogen grupp. I det här fallet handlar det om damerna jag arbetar med på skolan och klimatet jag talar om är det där man intensivt försöker upprätthålla maktstrukturer oavsett vad det kostar både elever och personal.

Det ar ju inte utan viss glädje som jag upptäckte att en av DS-pojkarna fattade tycke för mig och gärna gjorde uppgifter tillsammans med mig som han tvärvägrar i vanliga fall. Första dagarna tyckte alla de ordinarie också att det var positivt "så länge det varar" som en av dem uttryckte det. Det varar fortfarande, men nu är det med en betydligt mer besk ton det uttalas att "det kan ju kloktoken göra som har så god hand med S".

Vissa pedagoger favoriserar vissa elever, kör över andra vuxnas beslut och regler, tar egna initiativ som inte är förankrade i gruppen till synes för att skaffa sig en favoritposition utan att verka reflektera över vad det innebär för ungdomen, för kollegorna och för den pedagogiska situationen.

Alltså har alla också lagt sig till med egna strategier för att undvika konflikter - istället för att en gång för alla lösa situationen. Någon har som standardsvar "ja jag vet inte....." och sätter upp en förvirrad min för att slippa ta tag i ansvar. En annan skyller ständigt ifrån sig, på allt och alla. En tredje baktalar de(n) som är frånvarande. Det knycks på nackar, rynkas på ögonbryn och nsörps på munnar.

Ändå tokgillar jag det här jobbet! För ungarnas skull. Responsen från dem är underbar, visst gör jag fel och tokar till det på grund av min brist på kunskap om schema, arbetsuppgifter och tider men än så länge har det inte hänt något fatalt och jag försöker att fråga, fråga och fråga. Det svåra är att jag inte alltid får några svar. Men ungarna verkar gilla mig ändå =)

Idag fick jag en kärleksförklaring från G, som förra veckan totalvägrade att låta mig komma nära och om och om igen upprepade att jag inte var "hans tompis". Det har han glömt nu och idag kom han och la armen om mig när vi var ute på promenad och sa "jaj äjjskaj dej å jaj vijj pussa dej på mujjej, du äj en sötnos!"

Sen pratade vi länge om känslor. Vad man får och inte får göra med vem, skillnader och likheter mellan att "älska" och att "tycka om" - det var lika givande för mig som för ungarna. trots att de med siffror på ett papper klassas som mindre intelligenta betyder det inte på något vis att de inte kan och vill resonera om saker och ting och lära sig hur man fungerar tillsammans med andra. Jag tror till fullo på att vi kan lära oss massor av varandra. Hög- och "låg"intelligenta. I-lands- och U-landsfolk. Män och kvinnor. Alla som på något sätt kan kallas för "motsatser" skulle lära sig något av ett utbyte.

Dessutom är jag mycket stolt att kunna säga att jag fått löneförhöjning sedan i våras; 10 kronor mer/timme - för "det är du mer än väl värd" som rektor sa, samtidigt som han generöst la på 2 timmars arbetstid/vecka då jag egentligen skulle ha haft obetald håltimme. Jag gillar honom också :-D

*i slutänden mycket nöjd Kloktok*