Skön söndag

med extra lång sovmorgon.... =)

När jag frågat ungarna i klassen vad de sak göra hela långa höstlovet svarar de:

Sova.

När jag frågat Stumpan vad hon ska göra hela långa höstlovet svarar hon:

Sova.

När jag frågar mig själv vad jag ska göra hela långa höstlovet svarar jag:

Sova.

Eller åtminstone ta sovmorgon varenda dag. Sen ska jag nog åka och fortsätta det jag påbörjade idag - rensa på min inte så lilla tomt. De tidigare hyresgästerna verkar inte ha brytt sig så mycket om den, inte under senare tid iallafall - men det kanske blir så när man vet att man är på väg ifrån någonting? - så idag for jag dit beväpnad med en sekatör, det i stort sett enda trädgårdsredskap jag äger.

Jag klippte ner en massa visset och döttt, beskar utväxter från befintliga träd, hittade en sopborste och sopade undan en hel massa lönn- och eklöv från infarten och konstaterade att en kratta är ett nödvändigt inköp med det snaraste. Lite tid måste jag också lägga på att rensa hängrännorna från ovan nämnda lövsorter så att det inte blir översvämning på mitt garagetak.

Gräsmattan är ENORM så kratta hela den ren från löv känns som ett Sisyfosarbete. Med tanke på att det är så öppet landskap att oavsett var jag deponerar det ihopkrattade så lär en hel del av det blåsa tillbaka....Jag har ialla fall konstaterat att jag inte lär sakna fritidssysselsättning framöver =) En del av det sly jag rensade bort avslöjade en kulle med fågelbad och förmodligen en och annan perenn också.

Mitt i klippandet så kom jag på att jag nog behövde pipa in till grannen, en av mina "kyrktanter" och berätta att jag är på G nu. Hon blev så glad så och trugade utan större besvär i mig kaffe och fyra sorters kakor, samt lovade att nästa gång jag kom in så skulle det inte bli så "dåligt" fika utan nybakat.....Hmmm, det bådar ju gott för min form - dvs den runda.

Imorgon ska jag ringa målaren och meddela vårt val av färg och tapeter, sen kan han - vad mig anbelangar - sätta igång precis när han vill och med tanke på att han och frugan hans ska åka till solen den 26 så avser han ju att vara färdig i mitt lilla hus tills dess och sen är det "bara" att börja bära....

Nystart, omstart - kalla det vad ni vill men det ska bli skönt för både kropp och själ att få flytta!

Redan måndag igen?

Eller, jag får korrigera mig - det är tisdag nu - och jag är ledig idag, därför kan jag sitta här och uggla mig =)

Helgen har ju som vanligt gått i en enda vift när Hjärtat har varit här, det är märkligt att de rätta helgerna är så mycket kortare än de feliga?

Något mer positivt är att jag fått förlängt hos de rara ungdomarna och ska stanna november ut och det gillar jag. Tänk, jag som aldrig mer skulle jobba med...ja, vad säger man som är politiskt korrekt?

Begåvningsbegränsade?
Utvecklingsstörda?
Intellektuellt handikappade?

CP-barn får jag inte säga för Stumpan, även om jag säger det med kärlek i rösten så det ska jag sluta med! Härliga är de iallafall, ungdomarna och jag stormtrivs trots att vi har en och annan kontrovers. Igår fick jag veta att jag både "är som en mamma" och att jag inte "är en bra tompis" efterom jag inte låter dem härja hur vilt som helst. Sorry mates, men det här är en skola, inte Monty Pythons flygande cirkus =)

Idag ska jag försöka ta mig till min blivande hyresvärd och lämna av ett tapetprov - ett oerhört fantasifullt sådant. Jag har fått löfte om nya tapeter i vardagsrum och mitt sovrum och jag hittade en tapet som passade mig som tummen i vanten; ett stillsamt melerat grått mönster. som ska användas i bägge rummen. Vilken veritabel färgexplosion jag är!

Vilket påminner mig om väninnan U som plockade fram en halsduk hon stickat och försökte prångla på mig. Den var.....jätttegrön. Jag föll inte ens för den när hon påstod att jag "som är så mörk kan ha vilka färger som helst". Nä. Inte jättegrönt - det skulle vara som att gå runt med ett gigantiskt fluffigt slime runt halsen. Minns ni dem förrsten, slimen?

Jag minns att jag hade ett sådant som jag tappade i sanden på en badplats i Karlskrona - det slimet blev sig aldrig likt igen :( Vilka besvikelser barndomen bjöd på.....

Och å vad jag tappar tråden, mitt liv är som en sönderklippt stickning just nu känns det som - fullt med tappade trådar överallt. Bäst jag går och nattar mig!

Skolmaten

har ju varit ett kärt tvisteämne under många år - redan i forntiden när jag var barn hade jag kamrater som klagade, men jag kan inte minnas att jag - som alltid varit ett snällt och väluppfostrad barn - någonsin klagade? Möjligtvis på den stekta strömmingen. Inte på fisken i sig, för det har jag alltid gillat utan på det faktum att den inte var stekt utan förkolnad.

Under tidens gång har jag ju vid flera senare tillfällen haft anledning att besöka, och äta i skolmatsalar och faktiskt tyckt att skolmaten försämrats. I de flesta fall för att den tillagats centralt och sedan varmhållits och forslats till den plats där den ska förtäras, och näst på listan efter det har användandet av hel- och halvfabrikat kommit.

Men idag nåddes nog nåt slags all- time high, eller snarare low. På matsedeln stod att läsa:

Måndag 18/10: "Vad huset erbjuder"

Redan där kändes det smått illavarslande. En måndagsmiddag, tomma kylar och frysar, helgtrötta mattanter....vad månde det bliva?

Jodå, det ska jag berätta, vare sig ni vill eller inte. Det blev vattenkokta makaroner. inte bara kokta utan IHJÄLkokta och så där ruggigt institutionsgrå som de blir när de varmhålls. Till det serverades vad som påstods vara kycklingnuggets. Inte friterade, inte gyllenstekta utan bara......bruna. Jämnbruna, utan stekyta och alltså värmda snarare än tilagade. Och bruna. så brunt kycklingkött har jag aldrig sett, trots att jag tillbringat rätt mycket tid av både hemma och yrkesliv i kök och matsalar.

När man så skar i den här påstådda kycklingen fann man att de yttersta mm av den var gråbruna, och mitten var mer grårosa. Till detta serverades ingen sås, ingen chutney, ingen salsa. Bara kethup och så en sorglig strimlad rödkål, helt utan några andra grönsaker. För detta ska då personalen vara beredd att betala 55:-. Jag kan säga att till och med jag som äter pedagogiskt (=gratis) undrade om maten ens var värd min tid?

Jag tycker inte att det är underligt att ungdomarna klagar på skolmaten ibland!

Nog med gnäll, jag ska vara positiv och räkna dagar istället. One down and four to go tills Hjärtat kommer hit. Yyyyyyyyey!!

Det finns

mindre vassa knviar - och så finns det de som man förmodligen aldrig kan slipa?

Igår var det en grabb hemma hos mig för att titta på min lägenhet. Han hade inte sin spouse med sig, men väl en 4-åring som tydligen trodde att han kommit till en ny och spännande lekplats...och grabben parkerade sig vid köksbordet utan att verka ha en tanke på varken att kolla in lägenheten eller styra med sin vildbatting.

Men utöver det verkade det i förstone bra, grabben sade sig kunna flytta in när som helst men så småningom kröp det fram en hel del som fick mig att börja fundera över när "när som helst" egentligen kunde bli.

Dels för att den sjövilda 4-åringens mamma - som inte lever ihop med pappan - också måste flytta om barnomsorgen ska kunna funka. Dels för att grabbens nuvarande kvinna tydligen var väldigt petig med tapeterna, väl vetandes att de inte skulle få nya sådana när de flyttar in. Hur lägenheten f.ö ser ut verkar hon inte vara intresserad av. Dels för att hans intygande att han kunde flytta fick mig att fråga om han bor privat, men det gör han inte utan hos samma hyresvärd som jag....som alltså som brukligt är har tre månaders uppsägningstid. Den trodde han sig kunna komma undan lätt, så lääänge som han bott hos just det hyresbolaget!

Hans uttalande gjorde mig ännu mer förundrad eftersom jag vet att han är hela 21 år, men han följde upp det med att säga att ojojojoj vad länge han bott hos dem, det var nog, jaaaaa alltså det var nog i rappet ungefär fyra år!

Jo. Jag kan förstå att när man är 21 så är fyra år en smärre evighet, men jag är rädd att bostadsbolaget inte kommer att se honom som den långvariga och trogna kund han kanske är om han jämför med andra i sin bekantskapskrets? Mina fyra år här gav åtminstone inte mig någon rabatt vad gällde uppsägningstid men jag kände att jag kanske inte behövde skriva det på näsan på honom - jag tänkte att han ju kommer att få fullt upp med att skaffa ny lägenhet åt exet och med att övertyga sin nuvarande om att tapeterna duger.......alltså blir det ingen flytt i brådrasket för Kloktoken :(

Du vet

att du har blivit gammal när du träffar bekanta i den lokala butiken en fredagskväll och följande samtal utspelar sig:

" - Hejhej, hur är det?
- Jotack, det är synd att klaga. Själv då?
- Det är jämna plågor, men det är väl ingen idé att klaga."

Åsså kollar man ner i varandras korgar och konstaterar att där låg varken groggvirke eller kondomer...

Jag vet inte jag - är det hösten eller åldern, men jag tycker att det bästa med fredagskvällarna just nu är att få krypa ner i soffan och dra en filt över mig, vare sig har har Hjärtat hos mig eller inte så blir det inte precis nåt partyliv. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag saknar det eller inte men kan ju inte låta bli att tänka på vad min kloka lillefar sa. I och för sig angående sönerna och deras ficlkvänner men förmodligen lika tänkvärt oavsett ålder:

"Man måste hitta på nåt tillsammans också! Inte bara sitta i soffan framför tv:n, för då blir den grå vardagen bara ännu gråare"

Fast nu närmar sig tråkiga, ruggiga novemeber och då är ju frågan hur man ska få energi till att göra något över huvud taget?

Tips någon?

Tyärr är det typiskt

att det blir ett visst arbetsklimat när det är en könshomogen grupp. I det här fallet handlar det om damerna jag arbetar med på skolan och klimatet jag talar om är det där man intensivt försöker upprätthålla maktstrukturer oavsett vad det kostar både elever och personal.

Det ar ju inte utan viss glädje som jag upptäckte att en av DS-pojkarna fattade tycke för mig och gärna gjorde uppgifter tillsammans med mig som han tvärvägrar i vanliga fall. Första dagarna tyckte alla de ordinarie också att det var positivt "så länge det varar" som en av dem uttryckte det. Det varar fortfarande, men nu är det med en betydligt mer besk ton det uttalas att "det kan ju kloktoken göra som har så god hand med S".

Vissa pedagoger favoriserar vissa elever, kör över andra vuxnas beslut och regler, tar egna initiativ som inte är förankrade i gruppen till synes för att skaffa sig en favoritposition utan att verka reflektera över vad det innebär för ungdomen, för kollegorna och för den pedagogiska situationen.

Alltså har alla också lagt sig till med egna strategier för att undvika konflikter - istället för att en gång för alla lösa situationen. Någon har som standardsvar "ja jag vet inte....." och sätter upp en förvirrad min för att slippa ta tag i ansvar. En annan skyller ständigt ifrån sig, på allt och alla. En tredje baktalar de(n) som är frånvarande. Det knycks på nackar, rynkas på ögonbryn och nsörps på munnar.

Ändå tokgillar jag det här jobbet! För ungarnas skull. Responsen från dem är underbar, visst gör jag fel och tokar till det på grund av min brist på kunskap om schema, arbetsuppgifter och tider men än så länge har det inte hänt något fatalt och jag försöker att fråga, fråga och fråga. Det svåra är att jag inte alltid får några svar. Men ungarna verkar gilla mig ändå =)

Idag fick jag en kärleksförklaring från G, som förra veckan totalvägrade att låta mig komma nära och om och om igen upprepade att jag inte var "hans tompis". Det har han glömt nu och idag kom han och la armen om mig när vi var ute på promenad och sa "jaj äjjskaj dej å jaj vijj pussa dej på mujjej, du äj en sötnos!"

Sen pratade vi länge om känslor. Vad man får och inte får göra med vem, skillnader och likheter mellan att "älska" och att "tycka om" - det var lika givande för mig som för ungarna. trots att de med siffror på ett papper klassas som mindre intelligenta betyder det inte på något vis att de inte kan och vill resonera om saker och ting och lära sig hur man fungerar tillsammans med andra. Jag tror till fullo på att vi kan lära oss massor av varandra. Hög- och "låg"intelligenta. I-lands- och U-landsfolk. Män och kvinnor. Alla som på något sätt kan kallas för "motsatser" skulle lära sig något av ett utbyte.

Dessutom är jag mycket stolt att kunna säga att jag fått löneförhöjning sedan i våras; 10 kronor mer/timme - för "det är du mer än väl värd" som rektor sa, samtidigt som han generöst la på 2 timmars arbetstid/vecka då jag egentligen skulle ha haft obetald håltimme. Jag gillar honom också :-D

*i slutänden mycket nöjd Kloktok*

Allt eller inget

är ju en riktigt kul film med den engelska orginaltiteln "The full monty".

Mitt liv är också lite "full" för tillfället. Från total sysslolöshet till om inte full sysselsättning till åtminstone fullt ös. Förra veckan fick jag erbjudande om ett omedelbart månadslångt vik på gymnasiesärskolan och naturligtvis hoppade jag på det.

Så nu har jag i några dagar försökt lära mig att relatera till tio ungdomar med varierande grad av Downs syndrom, autism och CP-skador. Det är banne mig inte lätt, min förslöade hjärna får jobba på högvarv för att bemöta var och en av dem som de förtjänar och behöver.

Ett misstag kan sällan slätas över enkelt utan kan ta en hel dag att reparera. I torsdags bad jag en av flickorna att inte kittla sin bordsgranne under lunchen och hela resterande dagen samt även fredagen fick jag så gott som oavbrutet veta att hon "bara skojade". I går lät jag mattanten lägga upp pyttipanna åt en annan tjej och det tog ungefär 20 minuter att gottgöra för det - hon kan nämligen ta mat SJÄLV!! Jag sjabblade till TEACCH-bilderna för hela ena gruppen då jag blandade ihop vilka bildpärmar som hörde till vilken ungdom och till klassrummet.

Fast lite bra blir det ju så klart ibland också, en av killarna took a liking för mig och var med både på samling och nere i bildsalen, något han ytterst sällan gör. Lite teckenspråk har också fastnat, en hel del tecken för djur, de flesta färgerna, buss, sjuk, regn, sova och sol. Mitt ECDL-kort har jag också fått nytta av då jag fick lära en av lärarna hur man markerar och fetstilar en text ;-)

Man lär sig något nytt varje dag - även av de som allmänt betraktas som "mindre begåvade" än det stora flertalet av oss.