torsdag 31 mars 2011

Rapport från skvallerhålan:

Häromdagen blev jag ordentligt varse om att jag flyttat tillbaka till LillaByn. Tyvärr inte genom en delegation av förnäma högt uppsatta personer med blomsterkvastar och presentkort till Byn (fåtaliga) butiker utan genom..........TADAAAAA: skvaller! Den här gången om mig själv. Jag har - för ett ytterst litet fåtal personer, vilka jag räknar som nära vänner - berättat något ganska personligt om mig själv. Jag har inte bett någon av dem att hålla det hemligt, dels för att det inte är av den digniteten och dels för att åtminstone jag personligen anser att en sådan sak på något sätt underförstått inte är något man för vidare till kreti och pleti. Tydligen delade inte alla mina vänner den uppfattningen - för en dag när jag loggade in på Facebook fick jag - från en ytlig bekant, en av de mest lösmynta i samhället och tillika en person som för övrigt aldrig någonsin hör av sig, kommeterar eller gillar statusar - en chattfråga där h*n ville veta aaaaaaaaaaaaaaaaallt om just det här personliga. Jag tackade hövligt för visat intresse och sa att det i och för sig inte var någon hemlighet men att sådant diskuterar jag med dem det vederbör och avrundade med att skriva att jag förutsatte att h*n kan och vill respektera min önskan om att själv få vara den som om behovet uppstår, berättar det för dem jag vill (nej, jag är INTE gravid). Gissa om det svaret uppskattades? Tvärtom kära ni.....jag upplystes i en allt annat än hövlig ton om att h*n "bara ville vara till hjälp" men om det inte dög då fick jag väl skylla mig själv om de rykten som spreds blev felakriga - för rykten skulle uppenbarligen spridas, oavsett min önskan? Eftersom det inte var så oerhört svårt för mig att lista ut varifrån personen ifråga hade hört berättas om mig skickade jag även iväg ett sms till den jag tyvärr tvingats inse hanterat mig och min personliga integritet valhänt för att be att ingen vidare information skulle spridas - och absolut inte till skvallerbyttan. Och här kommer Tiotusenkronorsretoriskafrågan: Har jag fått något svar på mitt sms, har jag fått någon reaktion whatsoever? Naturligtvis inte, det är förmodligen lättare att stoppa huvudet i sanden och låtsas inte förstå sitt iofs lilla men dock felsteg. Det här med personligt ansvar är en stor och vansklig sak.....

2 kommentarer:

  1. Ytterligare en MASSIV textmassa utan möjlighet till radmatning - fortsätter det här så kommer jag snart att byta bloggportal :(

    SvaraRadera
  2. Blir inte förvånad alls. Diskutera andra personer är tydligen mycket kul.O att man inte respekterar vänner genom att föra vidare saker man får veta ligger oxå i tiden. Tyvärr.Gör som jag, var asocial o tjurig så slipper du vänner. O då kan inte dina vänner föra saker vidare. Funkar för mig. Typ...

    SvaraRadera