han hem igen, Hjärtat.
2 x en vecka har vi levt samboliv nu i sommar och jag tror att det varit trevligare för mig än för honom, stackaren....
För jag är trött.
Och när jag är trött blir jag gnällig, osocial och lättiritterad.
Jag har försökt att påtala att tröttheten beror på mitt jobb. Ett väldigt trivsamt jobb, men ett som får mig att känna mig som om jag blivit överkörd av en mangel varje dag när klockan närmar sig 16. Tyvärr, tyvärr går den manglingen ut över nära och kära och för att vara helt, fullständigt och totalt ärlig (och oerhört politiskt inkorrekt) så längtar jag tils jag blir arbetslös igen. Åtminstone från just den här sortens arbetsuppgifter.
Egentligen var det något jag visste redan innan, men jag är nog en sån där som in i det längsta lever på hoppet och den här gången hoppades jag att det skulle gå bättre. För att det var kortare tid. För att det var under de varma månaderna. För att jag rent allmänt mår betydligt bättre nu än för två år sedan. För att....tja, för att jag ville det!
Men så blidde det inte, och Hjärtats vistelse här har mest präglats av att jag gnällt. Fast bra har jag haft det och han kan lätt få ta semester igen och vara ledig med mig, när jag också är ledig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har trivts otroligt bra hos dej dessa två veckor ,du har dessutom all rätt o gnälla över ett jobb som är så fysiskt ansträngande som ditt ,jag gör samma över mitt ibland ,huvudsaken är att jag fått vara nära dej .Saknade dej så fort jag lämnade parkeringsplatsen tack för två fina veckor
SvaraRaderaHärligt att höra att ni har haft det bra ihop, även om du varit en gnällis. Han ryter säkert ifrån om det behövs och tills ni får vara lediga tillsammans, njut av din man.
SvaraRaderaKram söt