Idag

är det ett år sedan jag med kaxig attityd utåt, men ganska skakig på insidan, åkte de vindlande vägarna till lilla byn vid havet för att träffa Hjärtat. Man kan nog säga att det blev vi där och då - trots att jag inte vågade erkänna det riktigt,varken för mig själv eller för honom

Tänk, ett helt år - eller kanske bara ett år, för det känns som om det varit mycket längre. Så självklar är han i mitt liv nu och det hoppas jag innerligt att han kommer att förbli. Vi har fortfarande mycket att lära om och av varandra men det är väl så det ska vara - hela livet är ju en upptäcktsfärd!

Idag firar han på sitt håll med konsert med sonen och jag firar med en påse cheeseballs - men på nåt sätt ska vi fira det hela nästa vecka. Jag tyckte mig höra ett önskemål som inkluderade sprejgrädde, men riktigt hur den skulle användas gick inte fram ;-)