Jag tänker ibland...

Just nu tänker jag på det där med att "anpassa sig".

Det måste man ju, åtminstone hjälpligt, för att passa in i offentliga och sociala sammanhang? Man måste jämka lite för att fungera med andra individer - både för sin egen och för andras skull. Men hur mycket är "hjälpligt" och hur mycket kan och får man kräva av andra att de ska anpassa sig?

Vissa saker är för en del helt självklara, och vissa saker är lika självklart tabu. Men när det finns de som inte tycker likadant - vem/vilka ska anpassa sig? Vad är självklart att göra avkall på, eller att anstränga sig för att göra?

För att göra det hela lite mindre hypotetiskt:

Jag är en ivrig hängare på en community där allt mellan himmel och jord diskuteras. Jag ska ärligt erkänna att jag hänger allra mest i sex- och samlevnadsdelen av forat, jag råkar nämligen vara oerhört intresserad av just sex- och samlevnad.

Anyhoo - där finns just nu en tråd som handlar om en kvinna, en gift tvåbarnsmor vars man (sedan ganska lång tid tillbaka) nu det senaste året har tjatat på henne att de ska ta med en andra kvinna i sitt sexliv. Ingen specifik kvinna och inte för att han vill ha sex med henne utan för att han vill att hans fru ska det.

Frun vill absolut inte - hon attraheras inte det minsta av kvinnor och ser alltså inte vitsen med det hela. Mannen fortsätter att hinta och tjata, hon fortsätter att förklara sin ståndpunkt, de har diskuterat det sansat och de har grälat om det och faktum kvarstår. Han vill - hon vill inte.

Hur långt ska man jämka för att anpassa sig?