Amatörernas afton

har kommit och gått och rubrikerna i tidningarna har varit lika svarta som de brukar. Att folk aldrig lär sig liksom?

Vad är det som får 10 ungdomar att packa in sig i en bil och ge sig ut på färd?
Vad är det som får någon att slå ihjäl någon annan, eller sexuellt våldföra sig på någon?
Vad är det som får en människa att verbalt hoppa på en gammal vän och förstöra stämningen på en fest?
Vad är det som får en pappa att dreglande däcka i soffan inför sina barn och gäster?
Vad är det som får någon att överlasta sin båt och ge sig ut på havet - utan flytväst så klart?

Alkoholen - påstås det.

Men varför finns det då massor med människor som också dricker alkohol, men som aldrig skule få för sig att göra något av ovanstående? För att man känner sina gränser? För att man lärt sig att hantera drogen alkohol? För att man är mån om både sitt eget och andras välbefinnande? För att man inte vill låta något ta kontrollen öven den människa man egentligen är - eller för att man faktiskt är medveten om den där inre människan man har, och inte vågar låta den få kontrollen?

Det kanske är djupa tankar så här i midsommaraftonens kölvatten men jag undrar verkligen - är det värt det? För mig personligen är det så att jag både kan ha och mista alkoholen - jag brukar halvt på skämt, halvt på allvar säga att "sådana som ni blir när ni har druckit lite, sådan är jag när jag är helt nykter". Sanning med modifikation såklart - men jag behöver ingen "hämningslösare" i form av sprit, jag är så bra på att skratta, tramsa och sexa även sprollans nykter.

Är det i själva verket därför man dricker - för "våga" lite mer? Isåfall, med hänvisning till första stycket i texten, kan jag tycka att folk "vågar" lite FÖR mycket.....

Naturligvis dricker jag också alkohol - och naturligtvis händer det att jag också får i mig lite för mycket. Jag är ingen ängel, jag har också gjort dumheter. Jag har kört bil onykter - 300 meter för att slippa p-böter. Jag har kräkts dagen efter så att min barn har hört det. Jag har slagits på fyllan när jag var i tonåren. Jag har varit sexuellt "påstridig" eller vad man ska kalla det, det är ju svårt att våldta en man. Jag har varit mer verbalt frimodig i onyktert tillstånd. Men jag har lärt mig något vid varje tillfälle och jag är tacksam för att jag lagt den lärdomen på minnet så att jag inte upprepar misstagen.

Och bortsett från att jag som vanligt tänker alldeles för mycket så har jag haft en fin midsommar - med Hjärtat såklart =)