28:e februari

Idag för 18 år sedan föddes min väldigt välkomne tredje son, Felix.

Trodde jag.

Eftersom alla jag kände som hade barn av olika kön påstod att det var så stora skillander mellan att vänta en flicka eller en pojke och jag hade exakt lika mycket halsbränna, lika lite cravings, lika mycket "raktfram"mage och lika överj****ligt mycket foglossningar som vid de tidigare två graviditeterna som resulterat i söner så förväntade jag mig såklart en tredje son.

Jag pratade mycket med barnmorskan om det under timmarna på förlossningen, hur "likadant" allting hade varit. Så pass mycket likadant att vi inte ens funderat över ett flicknamn utan bestämt oss för just Felix.

Men så ploppade tillslut den där ungen äntligen ut och när barnmorskan höll upp den och sa "Grattis, det blev en flicka" så var det inte enbart lustgasen som talade när jag väldigt ironiskt sa "Ha. Ha. Skitkul liksom".

Fast otroligt nog så hade hon rätt, hennes ögon svek henne inte och inte mina heller när jag konstaterade att trots alla "likadanor" så var det faktiskt en liten tjej. En alldeles ljuvlig sådan med stora blåklintsblåa ögon och en alldeles jättetät och rufsig kalufs, och så hade vi helt plötsligt fått oss en "lillatyttel".

Idag fyller hon "vuxen" - men en gång "lillatyttel", alltid "lillatyttel", lagom bortskämd och alltid övervakad och lite extra omhuldad av storebröderna :)

Grattis på din dag min skruttunge, oavsett hur gammal du blir kommer du ALLTID att vara mammas bäbis!