tisdag 22 februari 2011

Skam

är en obehaglig känsla och egentligen är det ju för väldigt få saker vi ska känna skam. Istället ska vi vara stolta och glada, och bara skämmas lite till husbehov om vi har gjort något RIKTIGT galet...

Men jag vet inte...jag kan liksom skämmas å andras vägnar?

Mr Bean är en sådan, och Ove i "Solsidan" - de blir liksom bara för mycket och så skäms jag på nåt sätt ställföreträdande åt dem - trots att jag vet att de bara är hittepå.

Jag kan skämmas by proxy för annat också. Bloggaren jag läste för en stund sedan som skopade, öste, vräkte beröm över sin egen matlagning "trots att jag egentligen inte kan nånting om matlagning och bara rör ihop". Och Facebookvännen som gång på gång omåttligt stolt rapporterar resultat och kommentarer på sina tentor, papers och skrivningar. En annan bloggare som generöst beskriver sin kommande bok och vilka höjder den kommer att nå drabbas också av min tanke om att "eget beröm luktar illa". För så sa man när jag var barn och det är en av de mindre kloka sakerna jag släpat med mig genom åren.

Och så är det ju jag som är dum när jag skäms- för vem är jag att bedöma huruvida de har "rätt" att vara stolta eller inte?

Människan som lagar så god mat kanske är uppvuxen på snabbmakaroner, i bästa fall med en klick ketchup som dekoration och kanske verkligen skapar fantastiska maträtter som är fullständigt delikata - vad vet jag? FB- vännen har kanske sett sig själv som en ganska obildbar person och haft låg självkänsla utan att jag vet om det och gör en slags upprättelse av sin person iom de här studierna - så nära vänner är vi inte att jag sitter inne med den kunskapen liksom.

Och författaren in spe.....ja, det kanske faller sig så att det blir århundradets bestseller? Mary Shelley och Magaret Mitchell hade (mig veterligen) inte publicerat någonting innan de skrev sina verk som - oaktat kvalitet - onekligen lever kvar, både i original och omarbetade till mer eller mindre igenkännelig form.

Mig själv ska jag också försöka att sluta skämmas över och istället vara stolt över vad jag kan och vem jag är. Så det så!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar