några arbetsplatser utan intriger, härskartekniker och oupplösta konflikter?
Mig veterligen har jag aldrig jobbat på någon och jag har skuttat runt rätt rejält i mitt liv. Jag upplevde det väl inte när jag var riktigt ung, och på ett ställe var det "bara" verksamhetschefen som ägnade sig åt sådant men bortsett från dem så har jag stött på det överallt.
I kyrkan, i äldreomsorgen, i skolan, på fabrik, på hotell, på dagis och överallt annanstans.
Inte enbart i personalgrupper med övervägande kvinnliga anställda, även om jag förstått att det är överepresenterat där. Män påstås var mer raka och öppna och även mer benägna att lösa sådana konflikter än kvinnor. F*n vet. Den värsta jag stött på i alla sådana kategorier var en man, tillika chef/arbetslagsledare.
Nu är jag i det igen. Två kollegor som jobbat sedan Hedenhös konkurrerar om övertaget och kör därmed över alla och varandra - även eleverna och deras föräldrar. Men i veckan tror, hoppas och bävar jag för att det ska ta hus i h-vete. På fredag ska föräldrarna ha privat möte med rektor för att diskutera personalen och situationen i klassen. Flera elever har uppgett hemma att de är rädda för ett par av lärarna. Flera elever vägrar att delta i vissa lektioner. Flera elever har behov, intressen och önskemål som inte tillgodoses och flera elever visar på en tillbakagång i sin utveckling.
Själv ser jag hur vi bedriver mer förvaring än verksamhet vissa dagar, hur vi utsätter eleverna för fullständigt oacceptabla situationer som i vissa fall till och med kan vara skadliga eller farliga. Jag ser - och drabbas av - oviljan att vara kollegial, att ställa upp, att stötta till där det finns behov, jag ser och drabbas av ett mångårigt inpinkat revir som på inga villkor överträds från något håll. Jag har försökt att lyfta frågan på arbetslagsmöten, men jag är ju ny så jag ska bara vara tyst. Dessutom har jag redan trampat på så många ömma tår genom att visa mig vara någon annan, något mer än vad jag förväntades vara att allt jag säger är fel.
Men jag tillhör ju den sorten som inte KAN, inte VILL vara tyst - så jag går dit där man vill och måste lyssna. Jag "skvallrar". Jag har gått till chefen. inte en, inte två utan flera gånger. Inte för att höja mig själv i jämförelse med andra utan för att vi faktiskt arbetar med levande människor och allt det vi gör och säger - eller inte gör och säger - gör skillnad för dem och för att det är mitt förbannade ansvar att höja min röst när saker är fel.
Och nu är det för mycket som är fel. Jag hoppas att mätet på fredag kan bli upptakten till att rätta till det som är fel, om det så ska kosta mig jobbet!
tisdag 15 februari 2011
måndag 14 februari 2011
Ouch!
Visst kan det tyckas charmigt, ekonomiskt och miljövänligt att värma sitt boende med enbart biologiskt bränsle. Men det kostar att ligga på topp kan jag säga.....
I morse var det inte så farligt kallt, mitt samvete säger mig dock att jag borde gå upp lite tidigare och elda för att få lite "grundvärme" - men resten av mig säger "ligg kvar i sängen så länge det går" och bekväm som jag är stiger jag inte upp förrän det är ett absolut måste. Det har funkat tidigare men idag straffade det sig. För trots att det inte har varit mer än 6-7 minusgrader så innebar den uteblivna morgoneldningen att inomhustempen låg på knappa 12 grader när jag kom hem idag. Det är en aaaaaaning för kallt!
Och fortfarande nu, nästan tre timar av tokeldande senare har inte tempen höjts till mer än strax över 15 grader. Det är också för kallt. Dessutom tror jag inte att det är bra för vare sig hus, rör eller folk att det är så kyligt inomhus, dagens outfit är nämligen fleecefilt. Fast den är ju åtminstone svart....
*går och eldar lite till*
I morse var det inte så farligt kallt, mitt samvete säger mig dock att jag borde gå upp lite tidigare och elda för att få lite "grundvärme" - men resten av mig säger "ligg kvar i sängen så länge det går" och bekväm som jag är stiger jag inte upp förrän det är ett absolut måste. Det har funkat tidigare men idag straffade det sig. För trots att det inte har varit mer än 6-7 minusgrader så innebar den uteblivna morgoneldningen att inomhustempen låg på knappa 12 grader när jag kom hem idag. Det är en aaaaaaning för kallt!
Och fortfarande nu, nästan tre timar av tokeldande senare har inte tempen höjts till mer än strax över 15 grader. Det är också för kallt. Dessutom tror jag inte att det är bra för vare sig hus, rör eller folk att det är så kyligt inomhus, dagens outfit är nämligen fleecefilt. Fast den är ju åtminstone svart....
*går och eldar lite till*
söndag 13 februari 2011
Jag vet!
Att det inte är Alla Hjärtans Dag förrän imorgon - men eftersom jag fått min första Valentingåva någonsin måste jag ju lägga upp bild på den nu:
Mitt Hjärta är nog en av de absolut omtänksammaste människor jag träffat på och tyvärr är jag alltför förvirrad för att nå upp i närheten av den nivån. I fredags när han dök upp i mitt hem hade han med sig är mitt (snart) 44-åriga livs första Valentingåva: rosor, vin och choklad. Inte dumt alls må jag säga!
Nån gång ska jag försöka komma ihåg att fira honom till jul, födelsedag eller Alla Hjärtan....
Vad gäller Alla Hjärtans Dag förresten, så måste jag erkänna att det faktiskt glädjer mig att läsa i lokaltidningen så väl som i aftonblaskorna att fler och fler skolor "förbjuder" eller i alla fall avråder elevråden att medverka till inköp och utdelning av rosor imorgon. Det KAN verka som en fin gest, men ack hur känns det inte för dem som inte får varken en röd kärleksros eller en gul vänskapsros? Det kan bli oerhört utmärkande att vara en av få i en klass som inte får något av det och det kan bli alldeles för mycket populäritetstävling när någon får flockvis av blommor oavsett om h*n förtjänat dem eller inte. Jag vet, för jag har - genom mina barn - upplevt det där...
Men min present från mitt Hjärta är jag rent löjligt glad för och jag hoppas att han vet att jag älskar honom tonvis om jag inte presentat honom.....
tisdag 8 februari 2011
8 februari
Att säga att jag minns den här dagen för 20 år sedan som igår är att överdriva. Men jag minns en hel del viktiga (och en del osmakliga) detaljer.
Framför allt minns jag att jag idag för 20 år sedan fick mitt andra barn, min fantastiskt fina son =)
Jag minns att jag bönat och bett om att få slippa bli igångsatt, så som jag blev när hans storebror inte heller ville komma ut på utlovat datum. Jag minns att jag fick min vilja igenom och hade gått nästan tre veckor över tiden. Jag minns att storebror och jag hade varit hos vännen M och ätit nässelsoppa och att jag fick en fruktansvärd diarré (det var en av de osmakliga detaljerna) och att vi var på biblioteket när jag fick den första sammandragningen. Jag minns lättnaden över att slippa det där droppet, och jag minns också hur otroligt motspänstig han trots allt var...
Jag minns bilfärden in till StoraStaden, den enda dagen den vintern som det faktist VAR vinter, snön vräkte ner och vägarna var glashala. Jag minns lustgasen och alla ....hmmm...intressanta åsikter jag delgav de närvarande, främst OM de närvarande. Jag minns - med skräck - skalpelektroden och CTG-bältet som mätte de oregelbundna hjärtslagen. Jag minns den alldeles för överburna magra lilla varelsen som efter mycket möda och stort besvär till slut låg utanpå min mage istället för inuti.
Jag minns lyckan, och jag känner den ännu. <3
Framför allt minns jag att jag idag för 20 år sedan fick mitt andra barn, min fantastiskt fina son =)
Jag minns att jag bönat och bett om att få slippa bli igångsatt, så som jag blev när hans storebror inte heller ville komma ut på utlovat datum. Jag minns att jag fick min vilja igenom och hade gått nästan tre veckor över tiden. Jag minns att storebror och jag hade varit hos vännen M och ätit nässelsoppa och att jag fick en fruktansvärd diarré (det var en av de osmakliga detaljerna) och att vi var på biblioteket när jag fick den första sammandragningen. Jag minns lättnaden över att slippa det där droppet, och jag minns också hur otroligt motspänstig han trots allt var...
Jag minns bilfärden in till StoraStaden, den enda dagen den vintern som det faktist VAR vinter, snön vräkte ner och vägarna var glashala. Jag minns lustgasen och alla ....hmmm...intressanta åsikter jag delgav de närvarande, främst OM de närvarande. Jag minns - med skräck - skalpelektroden och CTG-bältet som mätte de oregelbundna hjärtslagen. Jag minns den alldeles för överburna magra lilla varelsen som efter mycket möda och stort besvär till slut låg utanpå min mage istället för inuti.
Jag minns lyckan, och jag känner den ännu. <3
måndag 7 februari 2011
Det finns
mycket, och många i mitt liv som är viktig(t/a) men ända sedan i november nån gång känns det som om mitt liv främst kretsar kring en enda sak:
Ved.
Eller snarare hur man anskaffar BRA sådan. Kollegan/vännen L:s sambo erbjöd sig oerhört tjänstvilligt att skaffa fram ett gäng. Det gjorde han ganska så omgående efter min inflytt, tack och lov - hemlevererat. Men....den var inte helt billig, och egentligen alldeles för torr så det sa nästan som "voff" när jag närmade mig pannan med ett vedträ. Sen hittade jag lille J. Billig ved, gratis hemleverans...men mest tallytor och småspäntor, och dessutom inte helt pålitligt när han kunde tänkas dyka upp. Nu har jag hittat en annan ännu yngre J. Han hade "prima björkved" till ett inte speciellt bra pris men vad gör en damsel in distress, eller kyla snarare?
Igår var han - med väldigt kort varsel vilket jag är mycket tacksam över - här och avlevererade vad han, som han sade, "hade skrapat ihop". Inte billigt som sagt, och en slant kostade det att få det hemlevererat men är det prima så är det. Idag är jag en aning tveksamt till innebörden av ordet "prima". Veden känns inte helt torr och det är inte speciellt lätt att få fyr i pannan :(
Var i hela fridens dagar hittar man den OPTIMALA veden/leverantören/priset?
*sucka*
Ved.
Eller snarare hur man anskaffar BRA sådan. Kollegan/vännen L:s sambo erbjöd sig oerhört tjänstvilligt att skaffa fram ett gäng. Det gjorde han ganska så omgående efter min inflytt, tack och lov - hemlevererat. Men....den var inte helt billig, och egentligen alldeles för torr så det sa nästan som "voff" när jag närmade mig pannan med ett vedträ. Sen hittade jag lille J. Billig ved, gratis hemleverans...men mest tallytor och småspäntor, och dessutom inte helt pålitligt när han kunde tänkas dyka upp. Nu har jag hittat en annan ännu yngre J. Han hade "prima björkved" till ett inte speciellt bra pris men vad gör en damsel in distress, eller kyla snarare?
Igår var han - med väldigt kort varsel vilket jag är mycket tacksam över - här och avlevererade vad han, som han sade, "hade skrapat ihop". Inte billigt som sagt, och en slant kostade det att få det hemlevererat men är det prima så är det. Idag är jag en aning tveksamt till innebörden av ordet "prima". Veden känns inte helt torr och det är inte speciellt lätt att få fyr i pannan :(
Var i hela fridens dagar hittar man den OPTIMALA veden/leverantören/priset?
*sucka*
tisdag 1 februari 2011
Det är inte lätt
att bete sig vuxet när man har en mamma som i vissa lägen uppför sig som en treåring.
Då menar jag inte som en yster treårig häst utan som en trotsigt tjurig mänsklig treåring. Vi har ju aldrig haft någon nära relation, min mamma och jag. I början av mitt liv berodde det på den postpartumdepression hon fick när det var jag och inte en lillebror som tittade ut. Vad det berodde på sen var väl till stor del det kvarstående faktumet att jag inte var det barn jag förväntades vara - chocken gick kanske aldrig över?
Jag har alltid varit den som inte gjort så som man "ska" göra och min skilsmässa var förmodligen droppen som fick morsan att svämma över. Det ska ärligt sägas att vi gör försök, både hon och jag, men det vill sig liksom aldrig riktigt och det får väl vara så då....
Men ibland undrar jag om hon inte gör det svårare än vad det behöver vara? Ända sedan innan jul har jag ett flertal gånger påtalat att föräldrarna är varmt välkomna hem till mig, närhelst det passar. Hittils har hon varit här en gång, i nån timme. När jag upprepar min stående inbjudan så får jag rent löjligt tunna undanflykter, det är för kallt, det är för dåligt väder, för dåligt väglag osv osv. Det har hon ju iofs haft rätt i, men ovanstående dåligheter har inte hindrat dem från att åka till andra och hälsa på.
Alltså frågade jag idag vad jag gjort den här gången för att förtjäna detta bemötande. Fick jag något svar? Nej. Bara en massa förorättat svammel om allt möjligt som inte alls hade med min fråga att göra och sedan ett ursäktande om att det måste ätas middag innan det var dags att åka ytterligare nån annanstans än hem till mig....
Fast...det som gör mig allra mest ledsen och besviken är att min pappa - som jag VET gärna vill komma hit - inte har stake nog att åka ifrån henne och låta henne sitta hemma och tjura? Men iofs så får han väl igen för det när han kommer hem i så fall.
Uttrycket "dysfunktionell familj" har fått ett ansikte.
Då menar jag inte som en yster treårig häst utan som en trotsigt tjurig mänsklig treåring. Vi har ju aldrig haft någon nära relation, min mamma och jag. I början av mitt liv berodde det på den postpartumdepression hon fick när det var jag och inte en lillebror som tittade ut. Vad det berodde på sen var väl till stor del det kvarstående faktumet att jag inte var det barn jag förväntades vara - chocken gick kanske aldrig över?
Jag har alltid varit den som inte gjort så som man "ska" göra och min skilsmässa var förmodligen droppen som fick morsan att svämma över. Det ska ärligt sägas att vi gör försök, både hon och jag, men det vill sig liksom aldrig riktigt och det får väl vara så då....
Men ibland undrar jag om hon inte gör det svårare än vad det behöver vara? Ända sedan innan jul har jag ett flertal gånger påtalat att föräldrarna är varmt välkomna hem till mig, närhelst det passar. Hittils har hon varit här en gång, i nån timme. När jag upprepar min stående inbjudan så får jag rent löjligt tunna undanflykter, det är för kallt, det är för dåligt väder, för dåligt väglag osv osv. Det har hon ju iofs haft rätt i, men ovanstående dåligheter har inte hindrat dem från att åka till andra och hälsa på.
Alltså frågade jag idag vad jag gjort den här gången för att förtjäna detta bemötande. Fick jag något svar? Nej. Bara en massa förorättat svammel om allt möjligt som inte alls hade med min fråga att göra och sedan ett ursäktande om att det måste ätas middag innan det var dags att åka ytterligare nån annanstans än hem till mig....
Fast...det som gör mig allra mest ledsen och besviken är att min pappa - som jag VET gärna vill komma hit - inte har stake nog att åka ifrån henne och låta henne sitta hemma och tjura? Men iofs så får han väl igen för det när han kommer hem i så fall.
Uttrycket "dysfunktionell familj" har fått ett ansikte.
Ömsom vin, ömsom vatten
har det varit i helgen. Den började ju mindre trevligt med en jordfästning men fylldes på med att Hjärtat kom till oss framemot kvällen och det är ju alltid en stämningshöjare.
På lördagen var det "Kulturnatt" för 20:e året i rad i min StoraStad så vi (eller snarare jag) bestämde att vi skulle vara lite kulturella och åka dit. Vi inledde kvällen - efter lite käbbel mellan mig och Stumpan om vart vi skulle äta - med ett besök på http://www.spicenrice.se/vaxjo_menu.html , en inte jättecharmig restaurang men med mer än godkänd mat. Det är inte ofta jag äter ute så det kändes extra bra att BÅDE kunna göra ungen till viljes och få bra mat :)
Stumpan gick snart på sitt håll till sina vänner medan jag gjorde vad jag kunde för att få MumsMums och Målarflikkan att joina oss, men han var alltför kräsen för att estimera de nöjen som kulturnatten erbjöd så därför gick vi först till Stadsbiblioteket och insöp lite eletronicamusik/graffitikonst utanför och sedan fortsatte vi att virra runt där inne, och deltog bl.a i en tipsfråga om timmerhus. Inte för att jag vet varför, mer än möjligtvis för utsikten att vinna det vandringspris som Hjärtat upptäckte att vår vän E:s exman vunnit året innan?
Efter det släpade jag med mig Hjärtat till Smålands Muséum där en bekant till mig skulle uppträda med sin kör http://www.blandadkonfekt.se/ . De hade haft en uppskattad show på en av stadens restauranger och för oss som inte hade tid/råd/möjlighet att se dem då kom nu ett nytt tillfälle att höra populärmusik i annorlunda körsättningar. Suveränt bra kan jag säga!
Efter det snabbpromenerade vi till http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xj%C3%B6_domkyrka för att lyssna till ett program med Wiehe/Afseliuslåtar. Hyfsat program, men eftersom kyrkan var mer än knökfull vilket innebar dels att vi fick stå och dels att det blev bastuvarmt så avvek vi efter ungefär en halvtimme. Planen var att möta upp Stumpan och ta oss till ett ställe som heter "Macken", ett socialt företag som bla sysslar med renovering/återvinning av möbler, samt att där lyssna på reggaebandet http://www.myspace.com/tribevibes.
Sagt och gjort - efter en promenad längs Sandgärdsgatan där vi som hastigast tittade på den nya glaskonsten som satts upp där äntrade vi den lånade bilen och for ut mot ett mindre välrennomerat bostadsområde. Det såg lite underligt ut, den "Mack" som jag tog för givet att det handlade om var mörklagd, men en bit bort lyste marshaller upp det M som är signifikativt för versamheten. Baracken bakom M:et var lugubert upplyst, utanför stod människor och rökte, till och med jag som anser mig vara hyfsat fördomsfri - eller åtminstone villig att få mina fördomar krossade - tyckte att det såg lite spooky ut....
Så jag får lov att erkänna att vi aldrig gick in, vi vände och åkte hem igen. Jag för min del nöjd med kvällen - det är bara att erkänna att jag inte är ung längre felåt, inte är VAN vid att vara ute och nattramla! :)
På lördagen var det "Kulturnatt" för 20:e året i rad i min StoraStad så vi (eller snarare jag) bestämde att vi skulle vara lite kulturella och åka dit. Vi inledde kvällen - efter lite käbbel mellan mig och Stumpan om vart vi skulle äta - med ett besök på http://www.spicenrice.se/vaxjo_menu.html , en inte jättecharmig restaurang men med mer än godkänd mat. Det är inte ofta jag äter ute så det kändes extra bra att BÅDE kunna göra ungen till viljes och få bra mat :)
Stumpan gick snart på sitt håll till sina vänner medan jag gjorde vad jag kunde för att få MumsMums och Målarflikkan att joina oss, men han var alltför kräsen för att estimera de nöjen som kulturnatten erbjöd så därför gick vi först till Stadsbiblioteket och insöp lite eletronicamusik/graffitikonst utanför och sedan fortsatte vi att virra runt där inne, och deltog bl.a i en tipsfråga om timmerhus. Inte för att jag vet varför, mer än möjligtvis för utsikten att vinna det vandringspris som Hjärtat upptäckte att vår vän E:s exman vunnit året innan?
Efter det släpade jag med mig Hjärtat till Smålands Muséum där en bekant till mig skulle uppträda med sin kör http://www.blandadkonfekt.se/ . De hade haft en uppskattad show på en av stadens restauranger och för oss som inte hade tid/råd/möjlighet att se dem då kom nu ett nytt tillfälle att höra populärmusik i annorlunda körsättningar. Suveränt bra kan jag säga!
Efter det snabbpromenerade vi till http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4xj%C3%B6_domkyrka för att lyssna till ett program med Wiehe/Afseliuslåtar. Hyfsat program, men eftersom kyrkan var mer än knökfull vilket innebar dels att vi fick stå och dels att det blev bastuvarmt så avvek vi efter ungefär en halvtimme. Planen var att möta upp Stumpan och ta oss till ett ställe som heter "Macken", ett socialt företag som bla sysslar med renovering/återvinning av möbler, samt att där lyssna på reggaebandet http://www.myspace.com/tribevibes.
Sagt och gjort - efter en promenad längs Sandgärdsgatan där vi som hastigast tittade på den nya glaskonsten som satts upp där äntrade vi den lånade bilen och for ut mot ett mindre välrennomerat bostadsområde. Det såg lite underligt ut, den "Mack" som jag tog för givet att det handlade om var mörklagd, men en bit bort lyste marshaller upp det M som är signifikativt för versamheten. Baracken bakom M:et var lugubert upplyst, utanför stod människor och rökte, till och med jag som anser mig vara hyfsat fördomsfri - eller åtminstone villig att få mina fördomar krossade - tyckte att det såg lite spooky ut....
Så jag får lov att erkänna att vi aldrig gick in, vi vände och åkte hem igen. Jag för min del nöjd med kvällen - det är bara att erkänna att jag inte är ung längre felåt, inte är VAN vid att vara ute och nattramla! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
