hur jobbigt det vara att om och om igen få frågan "Är det inte dags snart" när jag var gravid. Alla tre sötungarna valde ju också att stanna kvar inne i tryggheten lite extra länge så jag fick frågan måååånga gånger.
Nästan lika jobbigt, men bara nästan, har det varit att de senaste månaderna få frågan "hur går det med flytten" - eftersom jag lika lite där har kunnat ge något klart svar.
Men NU vet jag, för idag var jag och hämtade ut nycklen och nu är det liksom bara att GO FOR IT. Shit vad jag INTE vill jobba mer den här veckan ;-)
Och btw så var jag lite paranoid när jag stressade upp mig över att värden inte svarade på mobilen. Han hade inte stängt av den och dissat mig -jag fick tag i hans fru på hemtelefonen idag och hon berättade att de upptäckt först igår att den inte fungerade....
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Nä, det går
ju inte riktigt som det var tänkt - som alltid?
Egentligen borde jag ju ha nästan 40 års erfarenhet av att det jag planerar sällan eller aldrig blir som jag hade tänkt mig, så varför blir jag fortfarande så oerhört låg när det inte funkar?
Jag är en visionär, i det småtta i och för sig, men dock. Jag planerar, funderar och strukturerar. Jag organiserar och logistikiserar (ja, det ordet finns nu) och så *pangtjoff* så faller allt som ett korthus.
Det BLIR en flytt, men NÄR den blir vet jag fortfarande inte. Förhoppningsvis till helgen. Om min blivande hyresvärd behagar svara i telefonen i veckan och inte - som i helgen - antingen befinna sig utanför täckningsområdet alt. stänga av telefonen TROTS att vi hade avtalat att höras.
Fast jag fick en fin helg ändå, även utan Hjärtat eftersom de andra som är mitt hjärta nära dök upp och bakade lussebullar med mig: alla tre älsklingsungarna och mina två "kärdöttrar" var här i lördags. Det var minsann mer värt än flyttslit i snöstorm det! =)
Egentligen borde jag ju ha nästan 40 års erfarenhet av att det jag planerar sällan eller aldrig blir som jag hade tänkt mig, så varför blir jag fortfarande så oerhört låg när det inte funkar?
Jag är en visionär, i det småtta i och för sig, men dock. Jag planerar, funderar och strukturerar. Jag organiserar och logistikiserar (ja, det ordet finns nu) och så *pangtjoff* så faller allt som ett korthus.
Det BLIR en flytt, men NÄR den blir vet jag fortfarande inte. Förhoppningsvis till helgen. Om min blivande hyresvärd behagar svara i telefonen i veckan och inte - som i helgen - antingen befinna sig utanför täckningsområdet alt. stänga av telefonen TROTS att vi hade avtalat att höras.
Fast jag fick en fin helg ändå, även utan Hjärtat eftersom de andra som är mitt hjärta nära dök upp och bakade lussebullar med mig: alla tre älsklingsungarna och mina två "kärdöttrar" var här i lördags. Det var minsann mer värt än flyttslit i snöstorm det! =)
måndag 22 november 2010
Sötast ever x 2
Det finns små vardagliga händelser som verkligen kan lysa upp ens dag - sådan som inte får någon plats varken i tabloiderna eller i världshistorien men som ger mig en härlig "må bra"känsla. Idag *schabadabam* inträffade inte mindre än TVÅ sådana.
Först får jag ett sms från Stumpan där hon frågar om hon mööööööjligtvis kan få låna en hundralapp tills studiebidraget kommer. Jag svarar med en smärre föreläsning om vikten av att få sina pengar att räcka hela månaden och avslutar med att fråga vad som är så viktigt att det inte kan vänta tills nästa vecka när hon har egna pengar. Då svarar den lilla sötnöten att hon ska gå och fika - med Han med stort H som hon haft en crush på i nån månad nu.....Hassegu liksom - klart att ungen ska låna en hundring, hon kan få två om hon vill! ;-)
En stund senare kommer jag släpande på matkassar ut från stormarknaden (och tvärtemot den villfarelsen som många män lever i så är det INTE min hobby att handla mat) och utanför kommer vad jag gissar är mormor, mamma och en gosse i fyraårsåldern. Gossen får syn på mig, tvärstannar och skiner upp i världens leende. Med förundran och förtjusning i rösten säger han: "Nämen HEJ, är DU här!? Vad gör DU här!?"
Jag svarar denna för mig helt obekante lille sötnos att jag har handlat mat, och frågar vad han själv gör där. Lika strålande berättar han att han OCKSÅ ska handla mat; "god mat" och vinkar sedan ett glatt hejdå när han går in i butiken.
Det spelar just ingen som helst roll att han tog miste på mig och någon annan, hela hans uppenbarelse sken av glädje för att jag träffade mig (som egentligen är nån helt annan än han tror) just där och just då- Hur han reagerar när han inser att han tog miste vet jag inte och kommer aldrig att få veta - men det kändes så gott att göra någon så passens glad som den lille blev - även om det inte egentligen var mig han blev glad av att se =)
Först får jag ett sms från Stumpan där hon frågar om hon mööööööjligtvis kan få låna en hundralapp tills studiebidraget kommer. Jag svarar med en smärre föreläsning om vikten av att få sina pengar att räcka hela månaden och avslutar med att fråga vad som är så viktigt att det inte kan vänta tills nästa vecka när hon har egna pengar. Då svarar den lilla sötnöten att hon ska gå och fika - med Han med stort H som hon haft en crush på i nån månad nu.....Hassegu liksom - klart att ungen ska låna en hundring, hon kan få två om hon vill! ;-)
En stund senare kommer jag släpande på matkassar ut från stormarknaden (och tvärtemot den villfarelsen som många män lever i så är det INTE min hobby att handla mat) och utanför kommer vad jag gissar är mormor, mamma och en gosse i fyraårsåldern. Gossen får syn på mig, tvärstannar och skiner upp i världens leende. Med förundran och förtjusning i rösten säger han: "Nämen HEJ, är DU här!? Vad gör DU här!?"
Jag svarar denna för mig helt obekante lille sötnos att jag har handlat mat, och frågar vad han själv gör där. Lika strålande berättar han att han OCKSÅ ska handla mat; "god mat" och vinkar sedan ett glatt hejdå när han går in i butiken.
Det spelar just ingen som helst roll att han tog miste på mig och någon annan, hela hans uppenbarelse sken av glädje för att jag träffade mig (som egentligen är nån helt annan än han tror) just där och just då- Hur han reagerar när han inser att han tog miste vet jag inte och kommer aldrig att få veta - men det kändes så gott att göra någon så passens glad som den lille blev - även om det inte egentligen var mig han blev glad av att se =)
lördag 13 november 2010
Till skillnad
från hos så många andra så minskar mitt behov av bloggande när det händer saker i mitt irl-liv.
Med tanke på den enooooooooooooooooooooooooorma skörden inlägg som trillat in här på sista tiden så förstår ni nog att det är lite mycket nu?
Kort uppdatering;
Jobbet - november ut (minst).
Flytten - troligtvis första och andraadventslördagarna *sucka lite*
Kärleken - lika underbar =)
Sömnbehovet - MASSIVT!!
Godnatt.
Med tanke på den enooooooooooooooooooooooooorma skörden inlägg som trillat in här på sista tiden så förstår ni nog att det är lite mycket nu?
Kort uppdatering;
Jobbet - november ut (minst).
Flytten - troligtvis första och andraadventslördagarna *sucka lite*
Kärleken - lika underbar =)
Sömnbehovet - MASSIVT!!
Godnatt.
måndag 1 november 2010
Idag skulle jag
ha njutit av att ha höstlov, första dagen.
Istället gick det allra mesta emot mig och nu har jag hållit på och krånglat hela dagen så pass att jag har världens skallebank.
Så nu går jag och lägger mig.
Japp, ni läste rätt. Mesta nattugglan ever går och lägger sig.
Nu.
Istället gick det allra mesta emot mig och nu har jag hållit på och krånglat hela dagen så pass att jag har världens skallebank.
Så nu går jag och lägger mig.
Japp, ni läste rätt. Mesta nattugglan ever går och lägger sig.
Nu.
söndag 31 oktober 2010
Skön söndag
med extra lång sovmorgon.... =)
När jag frågat ungarna i klassen vad de sak göra hela långa höstlovet svarar de:
Sova.
När jag frågat Stumpan vad hon ska göra hela långa höstlovet svarar hon:
Sova.
När jag frågar mig själv vad jag ska göra hela långa höstlovet svarar jag:
Sova.
Eller åtminstone ta sovmorgon varenda dag. Sen ska jag nog åka och fortsätta det jag påbörjade idag - rensa på min inte så lilla tomt. De tidigare hyresgästerna verkar inte ha brytt sig så mycket om den, inte under senare tid iallafall - men det kanske blir så när man vet att man är på väg ifrån någonting? - så idag for jag dit beväpnad med en sekatör, det i stort sett enda trädgårdsredskap jag äger.
Jag klippte ner en massa visset och döttt, beskar utväxter från befintliga träd, hittade en sopborste och sopade undan en hel massa lönn- och eklöv från infarten och konstaterade att en kratta är ett nödvändigt inköp med det snaraste. Lite tid måste jag också lägga på att rensa hängrännorna från ovan nämnda lövsorter så att det inte blir översvämning på mitt garagetak.
Gräsmattan är ENORM så kratta hela den ren från löv känns som ett Sisyfosarbete. Med tanke på att det är så öppet landskap att oavsett var jag deponerar det ihopkrattade så lär en hel del av det blåsa tillbaka....Jag har ialla fall konstaterat att jag inte lär sakna fritidssysselsättning framöver =) En del av det sly jag rensade bort avslöjade en kulle med fågelbad och förmodligen en och annan perenn också.
Mitt i klippandet så kom jag på att jag nog behövde pipa in till grannen, en av mina "kyrktanter" och berätta att jag är på G nu. Hon blev så glad så och trugade utan större besvär i mig kaffe och fyra sorters kakor, samt lovade att nästa gång jag kom in så skulle det inte bli så "dåligt" fika utan nybakat.....Hmmm, det bådar ju gott för min form - dvs den runda.
Imorgon ska jag ringa målaren och meddela vårt val av färg och tapeter, sen kan han - vad mig anbelangar - sätta igång precis när han vill och med tanke på att han och frugan hans ska åka till solen den 26 så avser han ju att vara färdig i mitt lilla hus tills dess och sen är det "bara" att börja bära....
Nystart, omstart - kalla det vad ni vill men det ska bli skönt för både kropp och själ att få flytta!
När jag frågat ungarna i klassen vad de sak göra hela långa höstlovet svarar de:
Sova.
När jag frågat Stumpan vad hon ska göra hela långa höstlovet svarar hon:
Sova.
När jag frågar mig själv vad jag ska göra hela långa höstlovet svarar jag:
Sova.
Eller åtminstone ta sovmorgon varenda dag. Sen ska jag nog åka och fortsätta det jag påbörjade idag - rensa på min inte så lilla tomt. De tidigare hyresgästerna verkar inte ha brytt sig så mycket om den, inte under senare tid iallafall - men det kanske blir så när man vet att man är på väg ifrån någonting? - så idag for jag dit beväpnad med en sekatör, det i stort sett enda trädgårdsredskap jag äger.
Jag klippte ner en massa visset och döttt, beskar utväxter från befintliga träd, hittade en sopborste och sopade undan en hel massa lönn- och eklöv från infarten och konstaterade att en kratta är ett nödvändigt inköp med det snaraste. Lite tid måste jag också lägga på att rensa hängrännorna från ovan nämnda lövsorter så att det inte blir översvämning på mitt garagetak.
Gräsmattan är ENORM så kratta hela den ren från löv känns som ett Sisyfosarbete. Med tanke på att det är så öppet landskap att oavsett var jag deponerar det ihopkrattade så lär en hel del av det blåsa tillbaka....Jag har ialla fall konstaterat att jag inte lär sakna fritidssysselsättning framöver =) En del av det sly jag rensade bort avslöjade en kulle med fågelbad och förmodligen en och annan perenn också.
Mitt i klippandet så kom jag på att jag nog behövde pipa in till grannen, en av mina "kyrktanter" och berätta att jag är på G nu. Hon blev så glad så och trugade utan större besvär i mig kaffe och fyra sorters kakor, samt lovade att nästa gång jag kom in så skulle det inte bli så "dåligt" fika utan nybakat.....Hmmm, det bådar ju gott för min form - dvs den runda.
Imorgon ska jag ringa målaren och meddela vårt val av färg och tapeter, sen kan han - vad mig anbelangar - sätta igång precis när han vill och med tanke på att han och frugan hans ska åka till solen den 26 så avser han ju att vara färdig i mitt lilla hus tills dess och sen är det "bara" att börja bära....
Nystart, omstart - kalla det vad ni vill men det ska bli skönt för både kropp och själ att få flytta!
måndag 25 oktober 2010
Redan måndag igen?
Eller, jag får korrigera mig - det är tisdag nu - och jag är ledig idag, därför kan jag sitta här och uggla mig =)
Helgen har ju som vanligt gått i en enda vift när Hjärtat har varit här, det är märkligt att de rätta helgerna är så mycket kortare än de feliga?
Något mer positivt är att jag fått förlängt hos de rara ungdomarna och ska stanna november ut och det gillar jag. Tänk, jag som aldrig mer skulle jobba med...ja, vad säger man som är politiskt korrekt?
Begåvningsbegränsade?
Utvecklingsstörda?
Intellektuellt handikappade?
CP-barn får jag inte säga för Stumpan, även om jag säger det med kärlek i rösten så det ska jag sluta med! Härliga är de iallafall, ungdomarna och jag stormtrivs trots att vi har en och annan kontrovers. Igår fick jag veta att jag både "är som en mamma" och att jag inte "är en bra tompis" efterom jag inte låter dem härja hur vilt som helst. Sorry mates, men det här är en skola, inte Monty Pythons flygande cirkus =)
Idag ska jag försöka ta mig till min blivande hyresvärd och lämna av ett tapetprov - ett oerhört fantasifullt sådant. Jag har fått löfte om nya tapeter i vardagsrum och mitt sovrum och jag hittade en tapet som passade mig som tummen i vanten; ett stillsamt melerat grått mönster. som ska användas i bägge rummen. Vilken veritabel färgexplosion jag är!
Vilket påminner mig om väninnan U som plockade fram en halsduk hon stickat och försökte prångla på mig. Den var.....jätttegrön. Jag föll inte ens för den när hon påstod att jag "som är så mörk kan ha vilka färger som helst". Nä. Inte jättegrönt - det skulle vara som att gå runt med ett gigantiskt fluffigt slime runt halsen. Minns ni dem förrsten, slimen?
Jag minns att jag hade ett sådant som jag tappade i sanden på en badplats i Karlskrona - det slimet blev sig aldrig likt igen :( Vilka besvikelser barndomen bjöd på.....
Och å vad jag tappar tråden, mitt liv är som en sönderklippt stickning just nu känns det som - fullt med tappade trådar överallt. Bäst jag går och nattar mig!
Helgen har ju som vanligt gått i en enda vift när Hjärtat har varit här, det är märkligt att de rätta helgerna är så mycket kortare än de feliga?
Något mer positivt är att jag fått förlängt hos de rara ungdomarna och ska stanna november ut och det gillar jag. Tänk, jag som aldrig mer skulle jobba med...ja, vad säger man som är politiskt korrekt?
Begåvningsbegränsade?
Utvecklingsstörda?
Intellektuellt handikappade?
CP-barn får jag inte säga för Stumpan, även om jag säger det med kärlek i rösten så det ska jag sluta med! Härliga är de iallafall, ungdomarna och jag stormtrivs trots att vi har en och annan kontrovers. Igår fick jag veta att jag både "är som en mamma" och att jag inte "är en bra tompis" efterom jag inte låter dem härja hur vilt som helst. Sorry mates, men det här är en skola, inte Monty Pythons flygande cirkus =)
Idag ska jag försöka ta mig till min blivande hyresvärd och lämna av ett tapetprov - ett oerhört fantasifullt sådant. Jag har fått löfte om nya tapeter i vardagsrum och mitt sovrum och jag hittade en tapet som passade mig som tummen i vanten; ett stillsamt melerat grått mönster. som ska användas i bägge rummen. Vilken veritabel färgexplosion jag är!
Vilket påminner mig om väninnan U som plockade fram en halsduk hon stickat och försökte prångla på mig. Den var.....jätttegrön. Jag föll inte ens för den när hon påstod att jag "som är så mörk kan ha vilka färger som helst". Nä. Inte jättegrönt - det skulle vara som att gå runt med ett gigantiskt fluffigt slime runt halsen. Minns ni dem förrsten, slimen?
Jag minns att jag hade ett sådant som jag tappade i sanden på en badplats i Karlskrona - det slimet blev sig aldrig likt igen :( Vilka besvikelser barndomen bjöd på.....
Och å vad jag tappar tråden, mitt liv är som en sönderklippt stickning just nu känns det som - fullt med tappade trådar överallt. Bäst jag går och nattar mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
